Mötet med Kent Wennman, en av Uppsalas största kulturpersonligheter - del två av tre. Så föddes Parksnäckans Elviskvällar.
Missade du del 1 läs den här.......> Mötet med Kent wennman del 1
Tillbaka på banan tack vare Elvis Presley
Den som till slut fick tillbaka Kent på banan igen, den musikaliska banan alltså, var Elvis Presley 2002 när det var 25 år sedan han dog. Ingen av Kents kompisar förstod Elvis samtidigt som det spreds nidbilder på honom vilket var frustrerande.
- Jag tänkte, hur kan världens bästa och största sångare få bli behandlad på det sättet så jag bar en otrolig frustrering, minns Kent.
Det var i samband med detta som Elviskvällarna föddes.
- Jag frågade Björn Schedin ”kan vi inte fira Elvis?” vilket vi gjorde, vi var fem man som repade två gånger och det kom 1504 personer, när jag tittar ut över alla åskådare så funderar jag på ”vad har vi gjort” vi var inte redo för det här.
Linda Gail Lewis var en av Elviskvällarnas gästartister. (Foto: Peter Bohlin)
”Skulle inte ni köra Elvislåtar, för helvete!”
Kent trodde att det kanske skulle komma runt 400 personer, han har ju jobbat som ljudtekniker på Parksnäckan och ibland så smäller det till med 700 personer, men 1 504 personer.
- Jag insåg direkt att vi inte skulle kunna leverera berättar Kent, vi har inte bandet och vi har inte repat, vissa låtar kommer att låta skakiga så jag gick ut och mådde dåligt. Jag hade plockat ut Obskyr Elvis och alla låtar som jag gillar, och efter tre låtar ställer sig en man upp och skriker ”skulle inte ni köra Elvislåtar, för helvete!”
En besvikelse enligt media
Bandet genomförde hela uppträdandet och konserten var väl ok enligt Kent som ändå visste att det fanns folk som gick därifrån och var besvikna. Dagen efter hade UNT givit konserten två kajor det stod att det var en besvikelse.
- Efter några dagar bestämde jag mig för att vi gör om det, men gör rätt från början, jag satte ihop ett nytt band och sedan dess har vi rullat på, ända fram till 2010 körde jag helt själv, åren 2011-2013 är de första med gästartister.
Du pratar ibland om självförtroende och skojar om det, vad menar du?
- Jag är ju inte någon kändis, jag gör min Elvis, jag gör min grej och där ute i stugorna vill man ha en ”Henrik Åberg typ”.
Konsekvent, ingen ”look-a-like”
Kent Wennman har varit konsekvent och rå i sin ton när det gäller Elvis och ”non-look-a-like-tribute” han vill hylla Elvis Presley genom att sjunga hans låtar, inte att försöka se likadan ut.
- Jag fick tillbaks glädjen igen när vi sjöng Elvis, det var så skönt att få gå ut på scenen och bara vara artist och musiker.
Kent Wennman, Victoria Tolstoy och Magnus Carlsson på säsongens andra Elviskväll. (Foto: Peter Bohlin)
Vi har lite svårt att släppa det där med självförtroendet, på Elviskvällarna brukar Kent ironisera kring kändisskapet och sitt eget självförtroende. Vi undrar om det är ett sätt att hantera självförtroendet genom att skämta om det.
- Jag skojar mycket om att jag inte kan bli känd, med tanke på hur mycket jag har gjort och jag har ju inte gjort det i skymundan direkt. Jag har ju stått där på TV med ”Östen med Resten” och ingen märkte det ens så det är klart att det finns ju där. Men med tanke på att musiken bara är en liten beståndsdel av mitt liv så är det inget jag hänger upp mig på.
Elvis väcker enorma förväntningar
Innan Kent går ut på scenen tänker han på det, men det har ingenting med hans personliga självförtroende att göra, Elvis väcker enorma förväntningar, han har sjungit in så mycket olika sorters musik.
- Magnus Carlsson var med senast, han och jag går igång på soul- och bluesgrejerna men alla gör inte det.
Kombinerade artisteri och författarskap
Jag har kombinerat artisteriet med författarskapet fram till 2008 samt hållit på med föreläsningar, jobbat med Parksnäckan och Kulturoasen.
- Det blev en vändpunkt när jag träffade Jimmy Bergwall och Stefan Lindgren 2007 då började vi ta tag i saker och ting, vi drog igång en massa projekt och startade Kulturhjältarna.
Tredje och sista delen på måndag: Kulturhjältarna
