Mycket av Kulturnattens evenemang var digitalt, men för de som ville ta en nostalgitripp live med E-TYPE var Parksnäckan kvällens riktiga höjdare.
Den rödsvarta backdropen med de vita stora bokstäverna E-TYPE, hans tecknade ansikte med långt hår syntes bakom scenens instrument. Ett rosa neonhjärta ”Vi som älskar 90-talet & det bästa från 00-talet” lyser upp en del av scenen där kvällens uppvärmare, DJ Josefin Crawford, känd från t ex Star FM, värmer upp i ca 40 minuter innan E-TYPE börjar med sin första låt.
Foto: Åsa Leierdahl
Det finns matvagnar och barer på plats och folk förser sig och är förväntansfulla. Det är fortfarande restriktioner med avstånd mellan gäster i publiken. DJ spelar är välkända låtar från samma era som kvällens artist. Många börjar komma igång. Det är ännu inte riktigt mörkt, men de långa ljusslingorna på Parksnäckan skapar stämning.
Första numret ”Angels crying” inleder kvällen. Två tjejer, som sjunger och dansar, finns precis som tidigare med på scenen. De har bra röster och presenteras senare som Jossan och Olivia. Martin ”E-TYPE” Erikson sade att han var nervös för första gången på många år, att han föddes i Uppsala och publiken tjoade direkt. Han livesände för första gången någonsin. Det står personer med kameror på flera ställen som försöker få med allt som händer på konserten, vilket inte kan vara en lätt uppgift ikväll. Flera gånger påminner artisten sig själv och publiken om att vi är fler som tittar och lyssnar.
Foto: Åsa Leierdahl
Under ”Russian Lullaby” lägger jag märke till kvällens mycket bra trummis, senare kallad Kalle 2. Det sprutar upp eldar, och skjuts upp bloss liknande fyrverkerier så som en liveshow med E-TYPE förväntas vara. Körtjejerna har riktigt bra sångpartier och rör sig över hela scenen. E-TYPE däremot är inte bara i scenens rampljus, utan ute bland bänkraderna i publiken.
Det syns tydligt var han befinner sig när mobilernas lysande skärmar riktas mot där artisten för tillfället befinner sig. Artisten själv vill förbättra medhörningen, så att hans sång blir lite bättre. De justerar och fixar. Under låten ”Africa”, klappar publiken frenetiskt och några vill stå upp. E-Type gör en selfie-video med några fans längre fram medan han sjunger vidare. Han verkade njuta av denna spelning inför publik.
Det börjar mörkna lite mera och “Hold your horses tonight” görs med ännu mera eld och sprakande. E-TYPE harmoniserar riktigt bra med tjejerna. Hela tiden interagerar artisten med publiken. Det är många som vill få till en bild, men E-TYPE hoppar runt, fixar med det karakteristiska långa håret och gnolar med i instrumentens slingor när han inte har egen text.
Foto: Åsa Leierdahl
Med ”Set the world on fire” är publiken riktigt igång och eldsflammorna fortsätter såklart. Även om det regnar lite lätt nu så påverkar det inte mycket alls - publiken sjunger för fullt.
I ett mellansnack berättar E-TYPE att han har blivit ombedd att ha en vuxnare show. Han är ju äldre. Publiken i Uppsala säger ”näää”. Den vill höra hans låtar precis som de var förr. Nostalgin denna kväll är så stark. “I just wanna be with you” tar mig tillbaka till en åktur i min väninnas sandfärgade Volvo till någon badplats i närheten av Uppsala. Låten fick oss att sjunga med då, precis som ikväll, på plats. Vi är här för att få återblickar - tillbaka till en tid med färre bekymmer.
Foto: Åsa Leierdahl
Med bättre medhörning låter ”Free like a flying demon” faktiskt t o m bättre än förr. Eld och mycket trummor gör att nästan hela publiken nu står i regnet och hakar på texten där fragment av den finns kvar i minnet. När början på ännu en låt kommer igång så kan jag inte komma på refrängen. Klockspel och rivig bas: “Back in the loop”!
När partyvänliga hits radas upp, så rör sig publiken mera och minns hur de dansade loss på något dansgolv vilket ingen har gjort på länge. “Låten om livet”, som E-TYPE sade, strax innan ”Life”, gör artisten bra ihop med körtjejerna på scenen med tajmade eld- och ljuseffekter. E-TYPE sade att han trots pandemin har haft en del spelningar utomlands. Glädjen över att restriktionerna snart hävs, kunde vi nästan fira lite i förväg denna kväll på Parksnäckan.
Foto: Åsa Leierdahl
Tjejerna sjunger jättebra när ”Here I go again” inleds. E-TYPE rör sig överallt precis hela tiden, så publiken känner sig uppskattad och flera undrar när han ska passera så att de får en närmare glimt av artisten. Till ”True believer” sprutas rosa confetti, utöver ljus, eld och sprakande. De små rosa lapparna virvlar runt länge. Det sparas ingenting när ”Campione”, låten till Fotbolls-EM 2000, inleddes med en gul och en blå färgfackla som sprutade så att scenen badade i dem. Refrängen kunde alla, så det blev ett stekhett nummer!
Så kom vi till slutet, ”Tusen tack, tack för ikväll!” Vart tog tiden vägen? ”This is the way” får publiken att göra sitt yttersta för att njuta av finalnumret. Anton - kapellmästare, Kalle 1 - keyboard, Kalle 2 - trummor presenteras och ett trumsolo dunkar igång. Sedan körs delar av ”This is the way” flera gånger, för ingen vill att detta ska ta slut.
Konserten blev en upplevelse för de som var där – helt klart. När konserten var slut strax efter 21, ville många gå fram till scenen och ta selfies. KLBR Live Entertainment AB i Uppsala gjorde ett mycket gott intryck på konsertbesökare där ordning och tydlighet både före och under konsternen var kännetecknande. Kvällen kändes ung så det var många som blandades med Siriussupportrar och andra glada lördagsfirare denna kulturnatt.
