Höstens andra Klubb Uffe-kväll på Katalin bjöd på en kokande gryta med musik kryddad med stark sås eller Sauce Piquante som den unge fransmannen Theo Lawrence senaste album heter.
De tre Klubb Uffe värdarna, Markus Berjlund, Peter Willebrand och Dan Lindberg kliver tillsammans upp på scenen och berättar lite om Klubb Uffe det nyhetsbrev som man kan prenumerera på för att få information om kommande spelningar. De presenterar sedan kvällens band som kommer från Frankrike och leds av den 25-åriga Theo Lawrence.
Theo Lawrence. (Foto: Morgan Jansson)
Förutom Theo på sång och akustisk gitarr är bandmedlemmarna Julien Bouyssou på piano och orgel, Bastien Cabezon på trummor och stämsång, Olivier Viscat på bas samt Thibault Ripault på elgitarr.
Bandet tågar in på scenen till pampig mexikansk-ljudande inledningsmusik. Theo Lawrence talar om att det är deras första turné i Sverige och således också första gången de besöker Uppsala.
Thibault Ripault på elgitarr. (Foto: Morgan Jansson)
De inleder med den fina ”Baby let’s go down to Bordeaux” som låter mycket i stil med Doug Sahm (Sir Douglas Quintet). Theo Lawrence berättar för mig, efter konserten, att han själv är född i Paris men har en kanadensisk mamma. Det är alltså därför det inte finns någon som helst antydan till brytning i hans engelska uttal.
Julien Bouyssou på piano och orgel. (Foto: Morgan Jansson)
Under konsertens gång förundras jag över hur dessa unga franska killar, som är mellan 25 och 30 år, redan hunnit suga åt sig så stora delar av den amerikanska musikhistorien från femtio, sextio och sjuttiotal och förvalta arvet så otroligt fint som de gör.
Förutom nämnda Doug Sahm vimlar det av namn i mitt sinne, som Everly Brothers, Roy Orbison, Creedence Clearwater Revival, Merle Haggard, Buddy Holly med flera och även en gnutta Beatles i en låt (ett undantag från det amerikanska arvet).
Oliver Viscat på bas. (Foto: Morgan Jansson)
De skickliga musikerna bjuder oftast på korta solon med några få undantag, men det är framförallt deras samspel som en enhet som imponerar mest på mig. Theo Lawrence har en klassisk och mogen röst som står sig mycket väl i jämförelse med tidigare generationers storheter.
Mycket av musiken vi får höra är från albumet Sauce Piquante men de bjuder oss också på flera smakprov från deras kommande album. Ett av dessa är ”Someone Like You” som de spelade in för 7 dagar sedan och det bara är tredje gången de spelar live.
Bastien Cabezon på trummor och stämsång. (Foto: Morgan Jansson)
När Theo presenterar låten ”Prairie Fire” så talar han också om, att vi bland vinylskivor, CDs, kassetter och T-shirts i deras merch-sortiment även kan hitta en fantastisk het sås ”Sauce Piquante” som heter just Prairie Fire.
I den fina ”They don’t like me where I’m from” bränner det till lite extra när tempot höjs och trummisen Bastien Cabezon ökar styrkan och intensiteten i sitt trummande.
EP i röd vinyl, kasettband och cd-skiva såldes i merch-sortimentet, det fanns även LP. (Foto: Morgan Jansson)
De avslutar sitt ordinarie set med den fantastiska ”The worst in me”. Thibault Ripault inleder med gitarr-riff som skulle kunna vara hämtade ur en Creedence låt. Det gungar och kränger som i en liten flodbåt i Louisianas träskmarker. Kanske Buck Owens är med på färden också.
Theo Lawrence spelade solo på de första extranumren. (Foto: Morgan Jansson)
Vi får även fyra extranummer. Först kommer Theo Lawrence ut ensam på scenen och bjuder på riktig magi med sin fina sång och gitarrspel. Därefter bjuder han in bandet igen och de avslutar tillsammans med ett par låtar.
Vilken underbar kväll vi, cirka femtio personer i publiken, fått uppleva med en ”vaccinations-dos” av musik som definitivt hjälper mot höstmörkret och regnet utanför. En eloge också till Katalin och Klubb Uffe som ordnat ett så Corona-säkert evenemang som möjligt med bordsplacering vid väl spridda bord.