Henrik Hjelt föddes den 7 mars 1968 på Lidingö. Han är en svensk skådespelare och komiker och har bland annat medverkat i Parlamentet på TV4. Han tog juridisk examen 1996 vid Uppsala universitet innan han valde att satsa helhjärtat på en karriär som skådespelare och komiker.
Föreställningen ”Pappan” har visats i över femton länder och är en 80 minuter lång monolog fylld av humor om förväntningar, upplevelser och överraskningar i papparollen. Kort sagt: Livets mest händelserika fas gestaltas med mycket humor, kärlek och värme. Publiken bjuds på igenkänning, oavsett var i livet man befinner sig. Från den dagen då barn kommer på tal i ett förhållande ställs allt på sin spets och ett liv fyllt av skratt och oro tar sin början. ”Pappan” är skriven av den isländske författaren Bjarni Haukur Thorsson, omarbetad och översatt till svenska av Henrik Hjelt och regisserad av Adde Malmberg.
Spelar flera roller
Henrik Hjelt spelar ett flertal roller i föreställningen. Förutom sig själv så gestaltar han framför allt sin gravida fru och en glassig manlig gynekolog som framställs som en korsning av Måns Zelmerlöv, Ernst Kirchsteiger och Mikael Persbrandt.
Till skillnad från Henrik Hjelts tidigare roller så står han nu för första gången ensam på scenen i en teatermonolog. ”Pappan” har också ett större djup än exempelvis Parlamentet eller Playa del Sol. Här spelar han också delvis sig själv och föreställningen börjar med att vi får se Henrik Hjelt och hans fru, komikerkollegan Annika Andersson på, i förinspelade sekvenser och foton där man får följa de första faserna i deras förhållande. Det är igenkännande och roligt, framför allt för att de båda två är så duktiga komiker och skådespelare.
Ger ett snällt intryck
Henrik Hjelt ger ett snällt intryck där han står på scenen och framför ”Pappan”. Han har en otrolig mimik som för tankarna till Jonas Gardells clownkonster, även om maneren är mer nedtonade hos Henrik Hjelt. Föreställningen är väldigt komisk och bygger mycket på igenkänning. Publiken verkar ha väldigt kul, särskilt när Henrik Hjelt kommer in på graviditeten och gestaltar sin gravida hustrus humörsvängningar och suktande efter diverse mat.
Jag är väldigt glad att Henrik Hjelt valde att bli skådespelare istället för jurist, när jag hör honom gå upp i falsett när han gestaltar pappan som blir sidsteppad av den glassige gynekologen som oblygt tittar upp i hans frus underliv och tycker det ser fint ut.
Saknar lite mer allvar i föreställningen
Jag förstår att den roliga texten har gått hem i över femton länder även om jag kan sakna lite mer allvar i föreställningen. Det blir ofta lustigt, men monologen saknar smärtpunkter. Det enda egentliga berörande ögonblicket är mot slutet när Henrik Hjelt gestaltar ett bråk mellan sig själv och mamman om vem som ska få ledigt när, från barnet för att få ägna sig åt sina egna intressen. Sonen sitter på golvet och tittar på sina föräldrar som om han såg dem för första gången och frågar om det är han som gjort mamma och pappa arga.
Det är ett väldigt berörande ögonblick som ger tårar i ögonen hos mig, eftersom Henrik Hjelt då så väl lyckas fånga barnets osäkerhet och sårbarhet. Det är då, och inte under de tokroliga situationerna innan, som Henrik Hjelt på riktigt får mig att vilja bli pappa.
