Recension: Sofia Karlsson och Martin Hederos är ute och turnerar med sin nya julskiva "Stjärnenätter-Sånger om julen" i bagaget. På onsdagskvällen nådde turnén Uppsala och man bjöd på genuin julstämning på Katalin.

Musikentreprenören och tillika musikern Ingemar Bergman har skapat ett koncept där olika artister uppträder solo och avskalat intimt som om det vore i hans vardagsrum. Denna kväll lånade han Katalin som sitt vardagsrum och spelplats. Artisten var sveriges soulkung Eric Gadd.

Eilen Jewells fjärde spelning på Katalin sedan 2010 blev en bejublad sådan, Uppsalanyheters recensent Pär Dahlerus är i det närmaste lyrisk över att få se ett världsnamn med band på en så intim scen som Katalin.

Min första skiva med Eldkvarn fick jag 1987 av en god vän som besökte mig när jag för ett par år var bosatt i Kalifornien. Det var dubbelalbumet Himmelska Dagar som då introducerade mig till deras musikaliska värld. Det var ju också väldigt speciellt att höra deras härliga svenska rockmusik när man var borta från Sverige.

Eftersom jag tidigare sett Doug Seegers uppträda vid två tidigare tillfällen så var förväntningarna inte så stora denna svala julikväll i Uppsala. En viss mättnad kan uppstå när man sett en artist flera gånger. När jag sedan kommer till Katalin och Neil Youngs musik spelas i högtalarna så tycker jag att det bådar gott för kvällen.

På fredag står Doug Seegers på Katalins scen igen. Förra gången han gjorde det var på Rolling Rootsy Revue 2014. Doug Seegers story är nog numera välkänd.

Efter att ha njutit av nästan 7 timmars musik på Katalin är intrycken så många att det nästan blir lite svårt att beskriva denna härliga kavalkad av varierande Americana musik med fyra amerikanska artister, ett brittiskt och ett svenskt band.

I morgon lördag är det dags för årets upplaga av Rolling Rootsy Revue att landa på Katalin. En stor musikhändelse i Uppsala som kanske kommit lite i skymundan av de andra stora musikevenemangen i sommar.

Redan innan kvällens konsert eller snarare konserter har börjat så förstår jag att det kan bli något speciellt, plötsligt släntrar nämligen ingen mindre än Jerry Williams fram över Katalins golv.

När John Scofield punktligt klockan nio intar scenen på Katalin är det en verklig jazzlegend vi får se. Till det yttre är det en skäggbeprydd, distingerad herre i övre medelåldern som folk knappast skulle vända sig om efter på trottoaren, men när Ibanez-guran väl börjar ljuda är det inget snack om saken.