Otillräckliga kunskaper och inte behörig att söka ”vanligt” gymnasieprogram. Det är vad du ”får” när du går i särskola. Om det dessutom uppdagas under din sista termin i nian att du inte har några begåvningshandikapp – skulle du inte bli ganska knäckt då? Detta var vad som hände Frida Olsson, nu 19 år. Men i stället för att bli knäckt anmälde Frida Uppsala kommun till Skolinspektionen. Nu hoppas hon på upprättelse.
I fredags fick Frida Olsson äntligen brevet från Skolinspektionen med Uppsala kommuns yttrande över hennes anmälan. UppsalaNyheter har fått ta del av yttrandet, men även fått en pratstund med Frida och hennes föräldrar Anna och Jerry.
Hur kom du på att du skulle anmäla Uppsala kommun till Skolinspektionen, Frida?
- Jag har tänkt på det sen jag slutade skolan 2010, säger Frida. Men just då orkade jag inte ta itu med det och jag visste inte heller hur jag skulle göra. Jag har mått ganska dåligt sedan jag slutade skolan.
”Vi litade på experterna”
Det var redan efter något år på dagis som personalen där uppmärksammade att Frida hade vissa problem. Frida fick därför som liten dagistjej träffa en psykolog och göra olika tester. Testerna visade att där fanns problem, problem som krävde en annorlunda skolgång. Som förälder känner man visserligen sitt barn, men självklart har man inte några expertkunskaper.
Fridas mamma Anna berättar:
- Vi litade på vad experterna på dagis och i skolan sa och rekommenderade oss, säger Anna, men det klart att jag som förälder känner skuld idag att jag inte ifrågasatte mer.
Mamma Anna och pappa Jerry ställdes inför tre möjliga alternativ när Frida skulle börja skolan: vanlig klass, ”liten grupp” eller särskoleklass.
- I ”liten grupp” placerar skolan alla ”stökiga” barn, berättar Anna. Och det klart att man inte vill att ens barn sätts i en sådan klass! En vanlig klass kändes också uteslutet eftersom Frida bland annat hade problem med att ta till sig instruktioner och var ljudkänslig.
Som utomstående kan man inte låta bli att undra vad detta med ”liten grupp” är egentligen. Är det bara ett ställe där man stjälper av besvärliga ungar utan att ta reda på diagnoser, bakgrund eller annat?
Med dessa alternativ fanns det egentligen bara särskola att välja, menar Fridas föräldrar.
Åtta tysta år
Hösten 2001 börjar Frida i särskoleklass. Men redan följande vår skriver skolpersonalen att Frida ”[…] suger i sig kunskap […] inte har några större problem att lära sig skolämnena […]”.
Därpå följer i princip åtta tysta år. För mellan 2002 och 2010 görs inga ytterligare utredningar eller tester av Frida. I sitt yttrande till Skolinspektionen skriver Uppsala kommun nu i augusti 2014 att skälet är att dåvarande skolpsykolog gått i pension. Vidare framkommer i yttrandet att man diskuterar Frida på interna klasskonferenser. Men inget händer.
- Jag kände mig redan som elvaåring inte hemma i särskolan, berättar Frida. Jag minns att jag redan då ifrågasatte min placering där och försökte få veta varför jag gick där.
Frida fick naturligtvis inga svar. Hon uppträdde ganska provocerande gentemot lärarna, det är hon medveten om själv, men enligt hennes egen uppfattning visade lärarna å sin sida inte heller alltid respekt. Det fanns till exempel lärare som sa till Frida hon var korkad.
Men våren 2010, när Frida går i nian, mår hon väldigt dåligt. Fröken tycker då att Frida ska träffa en skolpsykolog. Denne startar en rejäl utredning med tester som utmynnar i två fakta: Frida får en aspergerdiagnos, men hon är normalbegåvad. Med andra ord – Frida har under hela grundskolan gått nio år i särskola på felaktiga grunder.
Med enbart betyg från särskolan är dörren till vanligt gymnasium emellertid stängd. Frida försöker läsa in de grundämnen som behövs för att hon ska bli behörig att söka. Under den resans gång ändras emellertid förutsättningarna – antalet obligatoriska ämnen utökas från sex till tolv. Detta, i kombination med att hon redan mår väldigt dåligt efter våren 2010, gör att Frida inte orkar. Sedan dess har hon haft en praktikplats i en second handaffär, men hon har inte fått något direkt extra stöd, varken från Uppsala kommun eller Arbetsförmedlingen.
Lättnad
I mars i år träffade Frida sin Peter. Han har stöttat henne mycket i beslutet att göra en anmälan, ett beslut som växt fram genom åren.
- Peter stod inte ut med att se mig må så dåligt, helt enkelt, berättar Frida.
Och i juni gjorde Frida sedan alltså sin anmälan via en blankett på Skolinspektionenes webbplats. Anmälan skrev hon helt själv. När hon hade klickat på sändknappen kände hon bara lättnad.
- Jag ångrade det inte för en sekund, säger Frida.
Vad hände efter din anmälan?
- Det kom ett autosvar direkt, berättar Frida. Sedan kom ett besked om att Uppsala kommun skulle lämna ett yttrande över min anmälan senast den 14 augusti. Kommunen begärde och fick dispens till den 28. Och nu i fredags kom ett brev från Skolinspektionen med kommunens yttrande.
Spännande! Vad händer nu med detta?
- Nu har jag bara några dagar på mig att skriva ett svar på Uppsala kommuns yttrande till Skolinspektionen, säger Frida. Jag har alltså möjlighet att kommentera kommunens yttrande. Det känns som alldeles för kort tid, men jag ska försöka. Sedan kommer någon form av beslut från Skolinspektionen.
Är det något i kommunens yttrande som du är förvånad över eller tycker är konstigt?
- Jaa, jag tycker att det mesta är konstigt, säger Frida. Till exempel hur de testade hur jag var som litet barn, men också att det gick så många år utan några nya tester eller åtgärder. Sen tycker jag att det är konstigt att man sätter en stämpel på ett sånt litet barn.
Frida tycker att det är både underligt och kränkande och menar att man har stämplat ett barn som kanske bara var bråkigt som ett särskolebarn. Vidare är det märkligt, tycker hon att inga fler tester gjordes under åtta år trots att hon ju, enligt kommunens yttrande, utvecklades normalt.
Upprättelse och ursäkt
Syftet med Fridas anmälan har i första hand varit att hon vill få någon sorts upprättelse och en ursäkt.
Men vad tänkte ni då, Fridas föräldrar Anna och Jerry, när Frida hade anmält sin skola – och därmed Uppsala kommun – till Skolinspektionen?
- Jag tyckte att det var modigt gjort, säger pappa Jerry. Det visar att något var fel och att Frida inte har fått bästa möjliga skolgång.
Nu hoppas Fridas föräldrar att hon genom sin anmälan till Skolinspektionen kommer till ro, men också att hon får hjälp att komma vidare i livet.
Vad skulle du vilja ska hända nu efter att kommunen har yttrat sig och när Skolinspektionen kommer med sitt beslut, Frida?
- Jag vill få någon typ av hjälp till utbildning eller jobb av Uppsala kommun, men kanske också ett skadestånd, säger Frida. Som läget är nu har jag ingen inkomst mer än en utvecklingsersättning på cirka tusen kronor i månaden. Och så vill jag ju ha något meningsfullt att göra om dagarna, precis som alla andra.
Vill du lyssna på Frida när hon berättar om sin anmälan kan du höra på intervjun med henne som Radio Uppland gjorde i juni:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=5915110
