När 18-åriga Marwa återvände till Bromangymnasiet i veckan var det för att föreläsa om mobbing, bland åhörarna fanns hennes tidigare mobbare. Hon är nervös men tror det kommer att gå bra för det är hon som står på scenen.
- Jag har förlåtit alla som har mobbat mig under min skoltid men vill inte ha någon vänskap med dom, säger Marwa när Uppsalanyheter träffar henne.
Marwa Karim är en helt vanlig tjej som nyligen fyllt 18 år, hon kommer från Hudiksvall och är på tillfälligt besök i Uppsala när vi träffar henne på ett café. Marwa utstrålar självförtroende, är vältalig och lättpratad, hon har långt svart hår och ser bra ut, säkert en populär och uppvaktad tjej om man ser henne som hastigast.
Men hon bär på en berättelse om hot, hat och mobbing under sina sista 10-år i skolan, trots detta har hon överlevt och gått vidare starkare än någonsin.
Hon skulle kunna vara min dotter, eller din...
Marwa har tagit sig igenom grundskola och gymnasiet och varit mobbad hela tiden, hon bär på tunga och jobbiga minnen från den tiden. Hon har haft självmordstankar men trots allt jobbigt har hon tagit sig igenom skolan och vill jobba inom modebranschen.
Sedan en tid tillbaka föreläser hon om mobbing och berättar sin historia i skolor och för föreningar, målet är att öppna ögonen för det som pågår, målet är att visa de som blir mobbade att det finns en utväg bara man vågar berätta för någon.
- Jag vill inspirera andra med min berättelse, ge dom styrka att orka fortsätta trots att man blir mobbad, jag vill även få de som mobbar och förstå att det dom gör är fel, säger Marwa.
Marwa föreläser om mobbing och vill hjälpa utsatta. (Foto: Peter Bohlin)
Jag lyssnar på Marwas berättelse, vi har även haft kontakt med varandra under en längre tid före dagens fikamöte i Uppsala, jag frågar om det inte kan vara så att de som mobbar helt enkelt inte har vuxit färdigt och att dom inte förstår bättre?
- Dom är ändå så pass stora att dom borde förstå säger Marwa bestämt, när man uppfostras så får man lära sig vad som är rätt och fel menar hon och tycker att ansvaret ligger på föräldrarna.
Känns som att det är mitt jobb nu
Marwa har gjort något positivt av det som hon har varit med om. Att hjälpa andra som är i samma situation som hon varit och försöka få upp ögonen på mobbarna är viktigt för henne.
Jag frågar hur hon vill gå vidare med sitt projekt "en kniv i ryggen - men jag överlevde" som hennes föreläsning heter.
- Jag vill fortsätta att föreläsa för det känns som att det är mitt "jobb" nu.
Hur framtiden ser ut har Marwa ganska klart för sig, när jag frågar om vad hon gör om fem år blir svaret att hon föreläser i hela Sverige, och även i USA samt att hon jobbar inom modebranschen eller något liknande.
Kommer du att föreläsa om mobbing i Uppsala?
- Förhoppningsvis om några månader, men ingenting är inplanerat just nu.
Innan vi skiljs åt och Marwa kliver på bussen hem till Hudiksvall med sin Mamma och Bror frågar jag henne vad hon saknade allra mest under den tiden som hon var mobbad och mådde som sämst. - Självförtroende och Kärlek var hennes kortfattade svar, kärlek från de som betyder något för henne.
