Det sägs att en olycka sällan kommer ensam. Vi brukar också säga att vissa människor prövas hårdare än andra. För Ludmilla Rosengren gäller båda talesätten. Hur klarar man av att gå vidare när ens barn har tagit livet av sig och man själv strax därpå drabbas av en ovanlig cancerform?
Ludmilla Rosengren överlevde såväl dotterns självmord som cancern. Hon menar till och med att allt hon har gått igenom har gjort henne till en bättre människa.
- Den svåra resan har gett mig ett starkare jag! säger hon medan treåriga Sophie försöker fånga mammas uppmärksamhet.
Sophie, som är en del av nuet, medan Linnéa tillhör det förgångna. Ändå är Linnéa så otroligt närvarande i det här hemmet där vi samtalar kvällen före årsdagen av Linnéas självmord. Det är fem år sedan hon tog sitt liv.
Ingen handlingsplan
Det går inte att föreställa sig hur det känns att förlora ett barn genom självmord. Det går inte heller att förstå hur det är att få ett sådant besked via poliser som kommer hem till en och berättar något så fruktansvärt.
- Det fanns ingen handlingsplan för självmord, säger Ludmilla Rosengren. Och det finns det fortfarande inte! Människor är så rädda att prata om självmord, det är så tabu. Ändå tar 1 500 människor livet av sig varje år, medan "bara" 300 dör i trafiken.
När det ofattbara hände hade Ludmilla Rosengren just gjort färdigt sin KBT–utbildning. Hon är för övrigt inte bara mamma till fem barn, hon är också leg läkare, författare, forskare och driver en simskola för små barn.
- Tack vare min utbildning hade jag verktygen att hantera sorgen, men jag kände samtidigt en stor skuld att jag, som var läkare, inte kunde rädda mitt eget barn, säger Ludmilla Rosengren.
Sorgearbete
Sorgearbetet efter Linnéa har tagit sin tid. År. Ludmilla Rosengren startade en blogg där hon skrev av sig alla tankar och känslor. Bloggen är fortfarande aktuell. Hon betonar också att hon är lyckligt lottad med en trygg man som har låtit henne älta. Maken Johan är den som har sett till att upprätthålla normallivet för familjens andra barn Oscar och Jonas.
Började leva i nuet
Ganska snart bestämde sig Ludmilla Rosengren och hennes man för att skaffa ett nytt barn. Dottern Sophie föddes i november 2009 och har alltså inte träffat sin storasyster Linnéa. Men strax efter Sophies födelse drabbades Ludmilla Rosengren av svåra blödningar. Det visade sig att hon hade fått en ovanlig cancerform. Utgången var oviss, men behandling sattes in och Ludmilla Rosengren överlevde. Det var emellertid under de där dagarna när hon inte visste hur länge eller ens om hon skulle överleva som hon diskuterade med sig själv vad som var viktigt.
- Då blev Linnéa det förgångna och jag började leva i nuet, säger Ludmilla Rosengren. Så på sätt och vis blev cancern en hjälp att komma ytterligare en bit genom sorgen – även om sorgen alltid finns kvar.
Nytt projekt
Det finns fortfarande inga handlingsplaner för dem som drabbas när någon närstående tar livet av sig. Därför är Ludmilla Rosengren ofta ute och föreläser - för personal som arbetar inom barn- och ungdomspsykiatrin, för anhöriga, i skolor med mera.
Ludmilla Rosengren har dessutom nyligen gett ut en bok, Livet är nu!, som är tänkt att användas med och för barn från elva år och uppåt, för att förebygga att ungdomar mår dåligt.
Och innan vi skiljs åt avslöjar hon att hon har ett spännande projekt på gång för att radikalt minska självmorden i Sverige. Vi hoppas kunna återkomma med mer information om detta senare!
Läs mer på Ludmillas blogg
Läs en recension av Livet är nu! av bloggaren Tofflan
Linnéas sista ord (?) och UNT:s notis om hennes självmord. (Foto: Ulrika Hurtig)
