Den tredje och sista dagen för årets gitarrfestival dedikerades till unga talanger från olika länder.
Först ut var den 21 åriga Maja Kralj från Slovenien som underhöll vid en lunchkonsert redan kl 12. Hon var vinnare av Young Talents vid förra årets festival. En tävling som för övrigt kommer att gå av stapeln senare under kvällen.
Maja Kralj spelar musik av fyra helt olika slag av fyra kompositörer. Hon börjar med barock-musik från tidigt 1700-tal skriven av Johann Sebastian Bach. Nästa kompositör är Ozan Coskun från Turkiet. Maja framför hans musik som vann förra årets kompositörs pris i Eurostrings. Ett modernt och spännande stycke med vad förstår en hög svårighetsgrad. Majas fingrar klättrar utmed gitarrhalsen som en stor spindel.
Nästa stycke är skrivet av den italienske 1900-tals tonsättaren Mario Castelnuovo-Tedesco och hon avslutar med musik av den argentinska kompositören Ástor Piazzolla, också verksam på 1900-talet. Det är ett mycket vackert stycke och blir en fin avslutning.
Hyllningskonserten till Sergio Assad och den skandinaviska premiären av hans stycke The Walls hölls klockan 15 i UKKs stora konsertsal. Konserten börjar med tre unga förmågors soloprestationer. Först på scenen är Silvio Bilic från Kroatien. Han tar sig an Sergio Assads Aquarelle i tre delar. Tempot är varierande och Silvio visar att han är en talangfull gitarrist.
Nästa solist är engelskan Eleanor Kelly som fått ett ”Scholarship” till Uppsala gitarrfestival i år genom Eurostrings. Hon framför Felicidade av Jobim. En melodiös Bossa Nova som hon framför med ett följsamt och säkert spel.
Mateusz Kowalski från Polen, som vi redan hunnit bekanta oss med från festivalens öppningskonsert är den tredje solisten. Han framför sydamerikanska variationer av Sergio Assad samt ett stycke av Piazzolla. Mateusz spelar med självförtroende pch stor känsla. Av de tre är han nog min favoritgitarrist. Men detta är ingen tävling, den kommer senare under kvällen.
Slutligen kommer så uppförandet av Sergio Assads komposition The Walls. Kortfattat kan man sammanfatta att den handlar om att riva hinder och murar samhället. Fjorton gitarrister tar plats i en halvcirkel på scenen. Det är både unga internationella gitarrister från Eurostrings plattform samt svenska unga gitarrister som studerar vid musikhögskolan i Malmö som elever till Göran Söllscher och David Hansson. Den svenska gitarristen Fred Holmlund är solist och de leds av dirigenten Christian Karlsen.
Det är ett mäktigt ljud när hela gitarrorkestern spelar. De frambringar fantastiska klanger mellan och ibland tillsammans med Fred Holmlunds solopartier. The Walls är indelad i fem olika partier av olika karaktär. Man kan höra olika typer av folkmusik, nationalhymner med mera i musiken. En häftig effekt är när hela orkestern trummar till på sina gitarrer och skriker till samtidigt.
En annan detalj som inte har med musiken att göra men som ändå blir en rolig effekt är när alla samtidigt bläddrar i sina notblad mellan de olika styckena. Det prasslar ordentligt. Jag menar alltså inte detta som någon kritik. The Walls är verkligen en komposition med musik som river murar.
Nästa konsert är med sex stycken gitarrister från olika länder som alla verkar i nätverket eller plattformen Eurostrings. Eftersom jag följer festivalen digitalt så händer något med sändningen eller kanske min uppkoppling så att jag missar den första artisten Zsombor Sidoo från Ungern. I övrigt har de digitala livesändningarna verkligen har fungerat bra och även gjort det lättare för mig att hinna recensera festivalens samtliga konserter.
När jag kommer in i livesändningen presenterar den andra gitarristen, Flavio Nati att han kommer att spela två stycken av den franska barock-kompositören Jean-Philippe Rameau. Efter honom framför Pablo Menéndes bland annat ett par arior av Mozart. Nästa gitarrist är Nino D´Amico från Napoli i Italien. Han är även den som imponerar mest på mig under denna konsert. Han ger ett säkert intryck har ett fint anslag i kombination med ett känslofullt ansiktsuttryck.
Det blir sedan lite av repris om man sett den tidigare konserten med hyllningen till Sergio Assad eftersom Eleanor Kelly och Silvio Bilic väljer att framföra samma stycken som de gjorde då. Det hade varit roligare om de valt andra kompositioner.
Festivalens sista konsert för det här annorlunda året blir Young Talents Competition.
I årets upplaga är det fem stycken gitarrister som ställer upp. Det är Belmin Okanovic från Bosnien Hercegovina, Francisco Luis från Portugal, Jonas Egholm från Danmark, Christina Galietto från Italien och Salomon Jakobsson från Sverige. Vinnaren utses senare under kvällen. Publiken får rösta samt en jury. Vinnaren får 25.000 kronor och en andraplats ger 10.000 kronor.
De tävlande kommer in en efter en och spelar två till tre olika stycken av olika karaktär vardera. De är förstås mycket skickliga allihop. Alla utom Salomon Jakobsson är klassiska gitarrister. Det är väldigt svårt att bedöma vem som är bäst. Jag går på min magkänsla när jag ska avlägga mina röster.
Belmin Okanovic är tekniskt skicklig, det jag saknar är lite mer utstrålning och känsla. Francisco Luis har lite mer av det tycker jag. Dansken Jonas Egholm känns relativt jämbördig med Francisco Luis. Vi talar verkligen om hårfina skillnader. Det kan också ha att göra med vilka verk de valt att framföra och nervositet. Christina Galietto känns trygg och jag tycker att det finns lite mer värme och inlevelse i hennes spel.
Svenske Salomon Jakobsson borde nästan tävla i en annan klass eftersom han inte som de andra spelar ren klassisk musik. Han har en stålsträngad gitarr till skillnad mot de andra och använder effektpedaler. Han skiljer sig också åt gentemot de andra för att han spelar egna kompositioner. Det blir lite svårt att jämföra så olika stilar men för mig är han vinnaren.
Så här motiverar jag mina val.
Etta: Salomon Jakobsson, originalitet och eget skapande med inlevelse.
Tvåa: Christina Galietto, känsla och temperament i en bra blandning.
Trea: Francisco Luis, spelskicklighet i kombination med känsla.
Resultatet i Young Talent Competition var inte offentliggjort när denna text publicerades, vi återkommer med vinnarna.
Klaus Pontvik, Stefan Löfvenius, Rebecca Rikner och alla andra som jobbat med årets festival har gjort ett strålande jobb och genomfört denna festival på ett fantastiskt sätt. De ställde inte in utan ställde om. Med stränga publikrestriktioner ordnade de livestreaming av hög kvalitet, med perfekt ljud och bild. Det var meningen att jag skulle gå på några av konserterna men det blev inte så, och det visade sig gå utmärkt bra att recensera från livesändningarna. Det gick så bra att jag recenserade alla konserterna under tre dagar. Nästa år hoppas jag dock på andra tider och en vanlig festival. Musik ska upplevas live!
