Först ut denna festivals andra kväll är den begåvade fingerspels-gitarristen Emil Ernebro. Han kommer ingalunda att vara ensam på scenen hela kvällen utan bjuder in flera av sina vänner.
Emil Ernebro vann ”Young talents competition” på gitarrfestivalen 2008. Nu efter många andra fjädrar i hatten sedan dess, senast det stora Hagström stipendiet, återvänder han till festivalen.
Emil börjar i ett lugnt tempo med ”Nearness of you”. När han spelar så ser det så enkelt ut fast det naturligtvis inte är det. Hans fingrar är i perfekt harmoni med strängarna och greppbrädan på hans stålsträngade gitarr.
Emil har en naturlig enkelhet och charm också i mellansnacken. Ett av de roligare är när han berättar om när hans mentor Jojje Wadenius var kapellmästare på Polarprisgalan det år som Paul Simon var pristagare. Jojje ringde Emil och frågade om han hade något arr på ”Bridge over troubled water”. Ja, det har jag svarade Emil som förstod att det hade med galan att göra. Fast det hade han inte. Han fick sedan bråttom då Jojje ville ha det till nästa dag. Emil fick slutligen framföra sitt arrangemang tillsammans med sångerskan Loreen på polarprisgalan inför Paul Simon.
Emil Ernebro bjuder efter ett tag in sin första gäst. En munspelare av världsklass, nämligen Filip Jers. Deras version av Emigrantvisa och hyllning till Jan Johansson är helt fantastisk. Ett sådant ögonblick då allting stannar och man bara är helt inne i musiken. Den följande Norwegian wood av Lennon-McCartney är också en höjdpunkt.
Nästa gäst blir Erik Igelström på mandolin. Det var tydligen ett tag sedan de spelade tillsammans. Det märks dock inte alls när de drar på för fullt med en 20-tals låt som heter Avalon (inte att förväxla med Roxy Musics låt med samma namn). Ännu en höjdpunkt blir när nästa gäst kommer in, bluegrass-gitarristen Christoffer Olsson. Olsson visar sig också vara en mycket bra sångare när han tillsammans med Emil, Filip och Erik framför sin egen komposition ”Heart of mine”.
Emil lämnar över scenen helt till Igelström och Olsson som säger att de är svältfödda på att spela detta märkliga år. De kör sedan, som de säger, en gammal Bluegrass dänga ”Daybreak in Dixie” och det går i ett rasande tempo. När Emil kommer in på scenen säger han, ni förstår att jag vill vara kompis med dem.
Filip Jers och Emil Ernebro spelar sedan ett par låtar tillsammans innan de bjuder in Erik Igelström och Christoffer Olsson igen och alla fyra spelar ”Nine pound hammer”. Vilket de gör väldigt bra. Vi får också ett extranummer där Emil som är från Bengtsfors men numera boende i Göteborg, hyllar staden genom ett snyggt arrangemang av Håkan Hellströms ”Valborg”. Det blev en väldigt fin och omväxlande första avdelning denna festivalens andra kväll.
Kvällens andra konsert var med Lisa Nilsson med de båda gitarristerna Mats Bergström och Mattias Torell. (Foto: Robert Rose)
Kvällens nästa konsert är med sångerskan Lisa Nilsson och de båda gitarristerna Mats Bergström och Mattias Torell. De kommer också att bjuda på en överraskning som för mig blir en av de absoluta höjdpunkterna under kvällen. Mattias Torell inleder låten ”Långsamt” med sitt gitarrspel innan Lisa Nilsson börjar sjunga, sedan ansluter Mats Bergström med sitt gitarrspel också. Jag slås direkt hur mycket musik det blir utav två gitarrer. Det räcker bra för att ackompanjera Lisa Nilssons fina sång. Hon har en stark och berörande röst.
Lisa Nilsson berättar att de tycker mycket om att spela tillsammans och att de har roligt. Hon berömmer de två gitarristerna och säger att de skapar maximal dynamik tillsammans. Det märks på Lisas säkra mellansnack att hon har en stor och långvarig scenvana. Hon berättar om när hon bodde i Brasilien innan hon börjat sin musik-karriär. Man skulle kunna tro att hon levde loppan i Rio, men hon levde asketiskt som i ett kloster tills hon en kväll kände att Tofu inte var nog och stack ner och köpte vin och choklad. Sedan skrev hon låten ”Full Måne” som vi får höra sen.
Sedan kommer kvällens överraskning. Lisa inviterar musikerna från den förra konserten att komma ut på scenen. In kommer alltså Emil Ernebro, Filip Jers, Erik Igelström och Christoffer Olsson. Lisa lägger till att man får inte slösa med resurserna i dessa tider.
Mötet skapar magi när de alla spelar tillsammans till Lisas sång ”Det säger ingenting om oss”. Det är idel leenden mellan musikerna på scenen. Jag önskar att de kunde spelat ihop resten av kvällen. Snacka om dynamik, nu är den verkligen maximal. Hur har de hunnit repa in detta?
Lisa Nilsson utropar, nu vill man ju inte att ni ska gå och tillägger till publiken, kände ni att vi hamnade i Nashville, Jill Johnson får konkurrens.
Det blir en helt annan musikalisk inriktning när sedan Lisa Nilsson tillsammans med ackompanjemang av Mats Bergström hyllar Olle Adolphson med ett medley av hans sånger. Det blir ytterligare tvära kast när de tar oss med på en resa till Brasilien med sång på både portugisiska och svenska av Lisa. Det svänger rejält och de båda gitarristerna samspelar mycket fint med varandra. Lisa Nilsson visar att hon är en stor sångerska. De avrundar med fina versioner av ”Små Rum” och ”Varje gång jag ser dig”.
Självklart blir det också ett extranummer. Lisa Nilsson berättar att hon igår var i Gävle och spelade in för TV, en hyllning till Sven-Bertil Taube. Hon hyllar sedan både honom och pappa Evert genom att sjunga ”Änglamark”. Den vävs ihop med megahiten ”Himlen runt hörnet”. Verkligen en helkväll på gitarrfestivalen med musik som inte helt dominerades av gitarr.
