Markus Berjlund hade på lördagskvällen en kraftigt försenad releasefest för sitt utmärkta album ”Om allting går åt helvete så ska du inte följa med” som släpptes redan i april och recenserades här på Uppsalanyheter.
På grund av pandemin har jag inte varit på en konsert sedan 25 februari. Konsertabstinensen är alltså väldigt stor när jag beger mig till Kulturoasen. Evenemanget är välorganiserat med bordsplacering och begränsat till 50 personer.
Det känns mer som en privat tillställning än som en regelrätt konsert. Markus Berjlund hälsar oss alla välkomna och tycker att det känns bra att se människor och höra sorlet och skratten i lokalen. Kent Wennman som driver Kulturoasen säger att han känner sig som att det vore en söndagseftermiddag på Kulturoasen då de ordinarie musikevenemangen normalt sett brukar gå av stapeln.
Bina eller Sabina Larsson som hon heter. (Foto: Morgan Jansson)
Innan Markus själv ska gå upp på scenen för att underhålla oss så ska faktiskt en av hans gamla skolelever Sabina Larsson, som kallar sig Bina kort och gott, sjunga några låtar för oss. Hon ackompanjeras av den välmeriterade musikern, arrangören med mera, Daniel Lantz på elpiano. Lite spännande blir det när de först inte hittar sina noter på scenen. Bina finner sig bra och utbrister –vem har tagit våra noter?
Bina på Kulturoasens scen. (Foto: Morgan Jansson)
Noterna kommer tillrätta och Daniel Lantz inleder med med ett tungt pianokomp. Bina har en mogen och kraftfull röst med ett stort omfång. De inleder med ”High Flyin’ Bird” med ingredienser av pop, jazz och blues. Jefferson Airplane har bland annat gjort en känd version av låten. Den följs av Beatles ”Golden Slumbers” med mycket fint pianospel av Daniel Lantz. Vi får sedan höra en egen komposition av Bina, My Blue Note. När publiken vill höra en låt till så gör Bina en liten ”kupp”. -Vi lånar en av Markus låtar, är det ok? Vi får höra en riktigt fin version av ”Var är du ikväll?”
Helena Andersson Bromander spelade med Markus Berjlund. (Foto: Morgan Jansson)
Markus Berjlund inleder sin del av konserten ensam med en gitarr på scenen med låten ”Evangelos”. Markus text och närvaro i sången fångar upp publiken på en gång. Visst är gitarren lite ostämd, men det gör inget och blir mer till ett charmigt inslag när hans vän och tillika gitarristen Daniel Lindblom kommer upp på scenen och frågar om han får stämma den. Även Sverker Magnusson kliver upp på scenen och sätter sig vid pianot.
Daniel Lantz kompade Bina. (Foto: Morgan Jansson)
De fortsätter sedan med låten ”Tusen år” från det nya albumet. En sång som Markus säger handlar om att leva ett tag till. –Men det gör ju alla mina sånger, tillägger han med glimten i ögat. Markus mellansnack känns äkta och är ibland lite virriga på ett mycket charmigt sätt.
Markus Berjlund. (Foto: Morgan Jansson)
Inför nästa låt bjuder han även upp Helena Andersson Bromander på scenen. Helena spelar fiol och sjunger en fin duett med Markus i deras version av ”Var är du ikväll? Markus berättar att han inte alls visste att Bina skulle sjunga den också, så efteråt får vi rösta vem som gjorde den bäst. Någon sådan omröstning blir naturligtvis inte av och för egen del gillar jag båda versionerna.
Vi får höra mer material fån nya skivan blandat med några äldre låtar men också några nya låtar. ”Alldeles nyss” skrevs alldeles nyss, eller i alla fall under sommaren. Vi får också höra en ännu nyare låt som än så länge går under arbetsnamnet ”halvlycklig sång / jordens undergång” med en väldigt fin och tänkvärd text.
Daniel Lindblom spelade med Markus Berjlund. (Foto: Morgan Jansson)
Trots allvaret i många av Markus Berjlunds texter så fylls lokalen av värme och man ser hur musikerna trivs med varandra i deras leenden och den avslappnade lekfullheten i deras samspel. Alla gör fina insatser. Upp-tempolåten ”Hett, hett, hett” som Markus presenterar som en bröllopsvisa avslutas med ett sådant glädjeskutt av Markus att han tappar sina glasögon.
Sverker Magnusson spelade med Markus Berjlund. (Foto: Morgan Jansson)
I ”Andas in, andas ut” kompas Markus sång av enbart Daniel Lindblom på elgitarr som han spelar med en elektronisk apparat som kallas EBow, vilket ger riktigt effektfulla toner. Markus Berjlund avslutar med att konstatera att det varit ett svårt år för studenterna och för alla förstås och vi får höra kvällens sista låt ”Vit fjäder” som en hyllning till studenterna.
Kvällen avslutas med ett ”helvetiskt” svårt musik-quiz och hur det går för Uppsalanyheters lag bestående av fotografen Morgan Jansson och undertecknad behöver vi inte gå in närmare på, men vi kom ändå inte sist.
Värme och gemenskap på Kulturoasen med Markus Berjlund.
Markus Berjlund hade på lördagskvällen en kraftigt försenad releasefest för sitt utmärkta album ”Om allting går åt helvete så ska du inte följa med” som släpptes redan i april och recenserades här http://www.uppsalanyheter.se/noeje/musik/item/8133-recension-markus-berjlund-slapper-nytt-album
På grund av pandemin har jag inte varit på en konsert sedan 25 februari. Konsertabstinensen är alltså väldigt stor när jag beger mig till Kulturoasen. Evenemanget är välorganiserat med bordsplacering och begränsat till 50 personer.
Det känns mer som en privat tillställning än som en regelrätt konsert. Markus Berjlund hälsar oss alla välkomna och tycker att det känns bra att se människor och höra sorlet och skratten i lokalen. Kent Wennman som driver Kulturoasen säger att han känner sig som att det vore en söndagseftermiddag på Kulturoasen då de ordinarie musikevenemangen normalt sett brukar gå av stapeln.
Innan Markus själv ska gå upp på scenen för att underhålla oss så ska faktiskt en av hans gamla skolelever Sabina Larsson, som kallar sig Bina kort och gott, sjunga några låtar för oss. Hon ackompanjeras av den välmeriterade musikern, arrangören med mera, Daniel Lantz på elpiano.
Lite spännande blir det när de först inte hittar sina noter på scenen. Bina finner sig bra och utbrister –vem har tagit våra noter?
Noterna kommer tillrätta och Daniel Lantz inleder med med ett tungt pianokomp. Bina har en mogen och kraftfull röst med ett stort omfång. De inleder med ”High Flyin’ Bird” med ingredienser av pop, jazz och blues. Jefferson Airplane har bland annat gjort en känd version av låten. Den följs av Beatles ”Golden Slumbers” med mycket fint pianospel av Daniel Lantz. Vi får sedan höra en egen komposition av Bina, My Blue Note. När publiken vill höra en låt till så gör Bina en liten ”kupp”. -Vi lånar en av Markus låtar, är det ok? Vi får höra en riktigt fin version av ”Var är du ikväll?”
Markus Berjlund inleder sin del av konserten ensam med en gitarr på scenen med låten ”Evangelos”. Markus text och närvaro i sången fångar upp publiken på en gång. Visst är gitarren lite ostämd, men det gör inget och blir mer till ett charmigt inslag när hans vän och tillika gitarristen Daniel Lindblom kommer upp på scenen och frågar om han får stämma den.
Även Sverker Magnusson kliver upp på scenen och sätter sig vid pianot.
De fortsätter sedan med låten ”Tusen år” från det nya albumet.
En sång som Markus säger handlar om att leva ett tag till. –Men det gör ju alla mina sånger, tillägger Markus med glimten i ögat. Markus mellansnack känns äkta och är ibland lite virriga på ett mycket charmigt sätt.
Inför nästa låt bjuder han även upp Helena Andersson Bromander på scenen. Helena spelar fiol och sjunger en fin duett med Markus i deras version av ”Var är du ikväll? Markus berättar att han inte alls visste att Bina skulle sjunga den också, så efteråt får vi rösta vem som gjorde den bäst. Någon sådan omröstning blir naturligtvis inte av och för egen del gillar jag båda versionerna.
Vi får höra mer material fån nya skivan blandat med några äldre låtar men också några nya låtar. ”Alldeles nyss” skrevs alldeles nyss, eller i alla fall under sommaren. Vi får också höra en ännu nyare låt som än så länge går under arbetsnamnet ”halvlycklig sång / jordens undergång” med en väldigt fin och tänkvärd text.
Trots allvaret i många av Markus Berjlunds texter så fylls lokalen av värme och man ser hur musikerna trivs med varandra i deras leenden och den avslappnade lekfullheten i deras samspel. Alla gör fina insatser.
Upp-tempolåten ”Hett, hett, hett” som Markus presenterar som en bröllopsvisa avslutas med ett sådant glädjeskutt av Markus att han tappar sina glasögon.
I ”Andas in, andas ut” kompas Markus sång av enbart Daniel Lindblom på elgitarr som han spelar med en elektronisk apparat som kallas EBow, vilket ger riktigt effektfulla toner.
Markus Berjlund avslutar med att konstatera att det varit ett svårt år för studenterna och för alla förstås och vi får höra kvällens sista låt ”Vit fjäder” som en hyllning till studenterna.
Kvällen avslutas med ett ”helvetiskt” svårt musik-quiz och hur det går för Uppsala Nyheters lag bestående av fotografen Morgan Jansson och undertecknad behöver vi inte gå in närmare på, men vi kom ändå inte sist.
