Den 29 årige kanadensaren Joe Nolan är inne i en väldigt kreativ och produkriv fas. Hans senaste album som släpptes för någon vecka sedan heter Drifters.
Nolan har precis avslutat en Skandinavien-turné då han varit ute på vägarna tillsammans med Dylan Earl och hans band. Den 11 februari gjorde båda artisterna minnesvärda spelningar på Katalin. Joe Nolan uppträdde då solo med sin akustiska gitarr och att se honom på scenen i full inlevelse är verkligen en upplevelse.
När Joe Nolan besökte Sverige senast för ett år sedan passade han också på att göra ett gäng akustiska inspelningar i Rootsy huset i Norrtälje. Dessa inspelningar gavs sedan ut på en 10-tums vinylskiva under namnet Rootsy House sessions. På CD utgåvan av Drifters så får man dessutom med Rootsy House sessions som en Bonus CD.
Drifters är ett mycket avskalat och lågmält album med akustiska låtar där Joe berättar sina historier. Jag kommer att tänka på Springsteens, Nebraska album. Bob Dylan och 60-talets folksångare dyker också upp i mina tankar.
Det väldigt stillsamma tempot skiljer sig en hel del från Joe Nolans karismatiska och energifyllda liveframträdanden. Mitt favoritspår på Drifters är Everybody wants someone to love, där syster Nataya Nolan sjunger skön duett tillsammans med sin bror. Jag saknar lite av den nerv på Drifters som jag istället hittar på Rootsy House sessions där också Joe Nolans gitarrspel kommer fram ännu bättre.
Några låtar med lite mer tempo på Drifters skulle i min mening lyft albumet. Nu blir mitt betyg för Drifters ändå 7/10 eftersom jag tror att det är ett album som blir bättre och bättre med antalet lyssningar.
