På tisdag 12 november blir det säsongsavslutning på Klubb Uffe i Katalins lokaler. Det blir en klubbspelning med det amerikanska bandet Mipso och Mikaela Finne som har sina rötter i finska Österbotten som kliver upp först på scenen.
Mipso från North Carolina som besökte Katalin för nästan precis ett år sedan. Mipso som består av Libby Rodenbough på fiol, keyboards och sång, Wood Robinson spelar bas och sjunger, Joseph Terell på gitarr och sång samt Jacob Sharp på mandolin, gitarr och sång har mer än en miljonfyrahundratusen lyssnare per månad på Spotify. Vilket är imponerade. Det är verkligen roligt att de kommer tillbaks till Uppsala bara efter knappt ett år. Deras musik har rötterna i bluegrass men de har på senaste plattan Edges Run som kom 2018 ett "pop-americana" sound med mycket finstämd stämsång.
Joseph Terrell, Wood Robinson, Jacob Sharp och Libby Rodenbough i Mipso, från Katalin november förra året. (Foto: Morgan Jansson)
Mikaela Finne som har bott mycket i Sverige under olika perioder i sitt liv, är numera bosatt i Stockholm. Mikaela släpper i dagarna sitt självbetitlade debutalbum. På Katalin kommer Mikaela Finne att uppträda solo med akustisk gitarr. Hennes album har ett tufft sound med elgitarrer och mycket attityd. Hennes röst passar helt perfekt till country men också till det rockiga och lite skitiga soundet.
Jag skulle bäst kunna beskriva henne som en blandning av Patsy Cline och Lucinda Williams. Albumet håller en imponerande hög kvalité och 10 av de 12 spåren är egna kompositioner. De övriga två spåren är tolkningar av Bruce Springsteen och Townes Van Zandt, men de smälter så väl in med hennes egna låtar så man märker knappt att det är covers.
Jag ringer upp Mikaela för att ta reda på lite mer om henne. Hon berättar för mig att hon är bosatt i Stockholm sedan 2006. Hon kommer från trakten kring Vasa i finska Österbottenmen bodde även som barn i perioder i Sverige. Hon kallar fortfarande Österbotten hemma och är mycket stolt över sin hembygd och bakgrund.
– I mina hemtrakter pratar man svenska men om jag pratar på en gammal dialekt skulle du inte förstå något alls, säger hon.
Mikaela Finne vid ett uppträdande på Skärifolkfestivalen i Bergö, Österbotten. (Foto: Teresia Fant)
Musiken har följt henne så länge hon kan minnas.
– Det finns en bild av mig som barn sittandes framför mammas skivspelare med stora 80-tals hörlurar på mig. Musiken har alltid varit det centrala i livet för mig och redan mycket tidigt bestämde jag mig att bli artist. Jag skrev dagböcker och dikter tidigt och jag har hittat en hel del inspiration och idéer i dem senare. Mikaela berättar vidare att hon som student på Fryshuset i Stockholm fick utrymme och tid att vara kreativ och att hon inte hade så mycket intresse för andra ämnen.
När jag frågar Mikaela vilka förebilder hon har så blir det så blir det mycket direkta svaret Emmylou Harris utan någon som helst tvekan.
– Emmylou har ett så stort hjärta i allt hon gör. Hennes långa karriär är imponerande och alla artister hon samarbetat med.
Mikaela Finnes självbetitlade album.
När jag frågar Mikaela hur hon uppfattar musik-klimatet så skrattar hon till.
– Ja, inte är det någon fördel att vara en kvinnlig artist. Visst har det blivit bättre men det är fortfarande en lång väg att gå, men det är så samhället ser ut. Det är viktigt när musiker supportar andra musiker och ibland kan tyvärr kvinnor vara lite dåliga på att framhålla andra kvinnliga artister.
Mikaela lyssnar gärna på många olika sorters musik men hon föredrar som hon säger musik med lite "edge". Hon nämner Elizabeth Cook, och Sverigeaktuella Erin Rae och Caroline Spence.
– Vi får inte heller glömma Tanya Tucker, en favorit som gör comeback nu. – Musiken mår bäst av ett lite skitigt sound, precis som livet är ibland. Det blir lätt ointressant om det blir för perfekt.
För Mikaela är det naturligt att skriva på engelska.
– Orden flödar på engelska och jag får inte det flödet på svenska.
Det låter också väldigt naturligt när hon sjunger på engelska, så det tycker jag att hon ska fortsätta med.
Det ska bli väldigt roligt att få lyssna på Mikaela Finne på tisdag och även på huvudakten Mipso förstås. Klubb Uffe tar sedan lite uppehåll tills början på nästa år. Den 11 februari dyker två favoriter upp, Dylan Earl och Joe Nolan. Visst är det härligt att vi får chans att uppleva så mycket fin musik i vår stad.
Jag är helt klart imponerad av Mikaela Finnes debutalbum som är så bra att jag ger det 8/10.
