För ett par dagar sedan hade jag inte hört talas om varken amerikanskan Hayley Reardon eller britten Ryan O'Reilly. På onsdagskvällen fick jag ett meddelande från en vän i Stockholm "Ser just ett par singer-songwriters som kommer till Uppsala imorgon, du måste gå".
Sagt och gjort. Jag tipsade fotografen Morgan Jansson och vi styrde kosan till Kulturhuset Leoparden. Ett för oss annorlunda ställe för en konsert, men en riktigt bra lokal skulle det visa sig. Morgan var dock inte nöjd med den röda ljussättningen som gjorde det svårt att få bra bilder. Jag hade inte för avsikt att skriva någon recension, men jag blev inspirerad så en liten "spontanare" fick det bli. Morgan hade ju med sig kamerorna så det var bara att köra.
Hayley Reardon från Boston på besök i Uppsala. (Foto: Morgan Jansson)
Den unga amerikanskan Hayley Reardon från Boston, men nu boende i Nashville, inleder med ett cirka 30 minuter långt set. Jag imponeras direkt av hennes scenvana och närvaro. Hon har en mycket skön röst och hennes gitarrspel är det verkligen inget fel på heller. Hon är en god berättare både i mellansnack och texter.
Som när hon berättar om sin mormor som blev dement men levde upp när Hayley spelade favoritartisten Patsy Cline för henne, "den rösten kände mormor igen". Låten hon skrivit om detta är den fina "200 years old". Jag hade gärna lyssnat längre på Hayley Reardon. Vi får hoppas att hon kommer tillbaka till Uppsala. Detta var hennes första besök i Sverige.
Ryan O'Reilly tillbaka i Uppsala för en spelning på kulturhuset Leoparden. (Foto: Morgan Jansson)
Engelsmannen Ryan O'Reilly med rötter ifrån Irland är kvällens huvudattraktion. Ryan verkar att ha varit i Uppsala tidigare, eftersom han inleder med "it's great to be back in Uppsala". I hans inledande låt är jag fortfarande förtrollad av Hayley Reardons röst, låtar och texter och funderar på om inte hon borde varit huvudakt. Sedan kommer Ryan O'Reilly igång ordentligt. Han visar sig också vara en utmärkt berättare, textförfattare och låtskrivare. Dessutom både sjunger och spelar han mycket bra.
Det är inte bara gitarren som gäller som instrument för Ryans del, utan även munspel. Hans lite sarkastiska texter och även sättet att sjunga dem på, påminner mig om Loudon Wainwright III. Det roliga är att när jag talar om det för honom efter spelningen så visar det sig att Loudon Wainwright verkligen är en av Ryans stora inspirationskällor.
Hayley Reardon och Ryan O'Reilly på intima kulturhuset Leoparden. (Foto: Morgan Jansson)
I slutet av spelningen kommer Hayley Reardon upp på scenen tillsammans med Ryan O'Reilly. Hon både körar bakom honom samt sjuger duett. Deras röster passar bra ihop och det är roligt att de samarbetar på det sättet och inte bara kör varsin grej. Ryan sjunger Veronica Maggios "Snälla bli min" på svenska, trots hans brittiska uttal gör han det bra.
Han berättar för mig efter konserten att han inte kan svenska men lärt sig texten. Hayley har också lärt sig refrängen. Det är publikfriande och ett roligt inslag även om det såklart är mycket bättre när de sjunger sina egna sånger på sitt eget modersmål. Ryan avslöjar också att Hayley fyller 23 år imorgon och innan de går av scenen sjunger publiken ja må hon leva och hurrar för henne, en fin avslutning på en fin kväll.
Jag lyfter på hatten (fast jag inte har någon) och hurrar för två riktigt talangfulla låtskrivare och artister som borde kunna gå långt.