I dag vet nästan alla vem vem Plura är. Har man inte haft något tidigare intresse för Eldkvarns musik, har man förmodligen mött honom som tv-kock, mer eller mindre påklädd på överkroppen, eller i någon av de andra tv-produktioner han medverkat i. Eller i tidningsrubriker om kokain och annat. När han under lördagskvällen i sällskap med en trio musiker intog scenen på Katalin var det dock låtmakaren och sångaren Plura som stod i centrum.
Det börjar lite olycksbådande med att Katalin Vargas går upp på scenen och förklarar att fläktsystemet i lokalen gått sönder och att det därför kan bli väldigt varmt. Tyvärr får de inte öppna dörrar och fönster, men experthjälp är på väg från Stockholm. På det tätt befolkade golvet framför scenen börjar värmen redan märkas. På utsatt tid går Plura och hans tre musiker upp på scenen.
Plura sätter sig på den stol på vilken han blir sittande resten av konserten och drar igång "Fulla för kärlekens skull", en av hans mest uppskattade låtar. En annan artist hade kanske sparat en sådan låt till konsertens slut, men Plura får här publiken med sig på en gång.
Mycket publik framför Katalins scen på spelningen med Plura. (Foto: Morgan Jansson)
Efter ett par låtar börjar Plura märka av värmen i lokalen och efterfrågar en handduk, vilket han snabbt får. Han berättar sedan en liten förhistoria till låten "Största skvallret i stan" och hur personen handlar om uppskattade den. Efter den låten kommer kvällens första cover, John Holms "Ett enskilt rum på Sabbatsberg".
Han förklarar att John Holm är en av Sveriges största artister, ett omdöme jag personligen håller med om. Framförandet av denna vackra låt är både respektfullt och väldigt mycket Plura. Ingen annan hade framfört den så här. Han byter ut några ord och verkar snava lite och missa en rad, men det här är för mig kanske konsertens höjdpunkt. Marcus Arborelius får skina lite extra på orgel.
Jonatan Lundin på bas. (Foto: Morgan Jansson)
Därefter förklarar Plura att han nog är för gammal för en ny säsong av "Pluras kök", men spelar programmets signaturmelodi, "Vår lilla stad". Sedan följer vad Plura kallar en ganska ny låt, "Vad gjorde jag?", som dock tillhört hans repertoar ett par år. Efter den förklarar han att den förste som kan ropa ut titeln på nästa låt kan hämta ut ett par skidor i baren. Det är bara att hälsa från Sixten Jernberg.
Den låt som följde på detta lite udda skämt är en Eldkvarn-låt som blivit en sann svensk klassiker, nämligen "Kärlekens tunga" från 1988. Plura behöver inte ens uppmana till allsång under refrängen. Han följer den med "Älskaren från det öde landet", en låt Plura inte säger sig inte förstå. I brist på en trumslagare får vi här och i ett par andra låtar förprogrammerade rytmer.
Marcus Arborelius (Foto: Morgan Jansson)
Plura berättar sedan att han och Katalin Vargas suttit innan konserten och diskuterat hur många gånger han varit på Katalin förut. De kom fram till att det måste vara 30-35 gånger genom åren. Dock har det aldrig varit lika varmt som nu.
En annan som spelat på Katalin är Totta Näslund, som Plura skrev låtar åt. En historia följer om hur Totta en gång gav Plura ett spelkvitto på trav, som sedan gav 6000 kronor i vinst. Låten "Mil efter mil", som Plura skrev till Tottas andra soloskiva, är nästa låt.
Axel Jonsson-Stridbeck. (Foto: Morgan Jansson)
Vid den här tiden verkar det bli liv i fläktsystemet igen. Plura säger att han vill avsluta med några låtar han kallar "bonuslåtar", sådana som han skrivit på fem minuter efter att ha kämpat i veckor med andra. Därefter avverkar han "En lite kyss av dig" och "Jag är det hjärta" innan det är dags för en klassiker, "Pojkar, pojkar, pojkar", med tillhörande allsång.
Pluras långa hår i en "hästsvans". (Foto: Morgan Jansson)
Plura och bandet lämnar inte scenen inför extranumren. Plura bara reser sig från sin stol, lyfter på sin hatt och sätter sig sedan igen. Han förklarar sedan att han ska framföra en av Bellmans epistlar, men han säger sig inte veta vilket nummer den har.
Han inleder sedan "Märk hur vår skugga", som är epistel nummer 81. Det är ett vågat val, då den tidigare gjorts i oförglömliga versioner av bland andra Cornelis Vreeswijk och Thåström. Plura når förstås inte deras höjder, men gör en helt respektabel version. Sista låten är den episka "Alice", inspelad av Eldkvarn 1987.
Plura på Katalins scen. (Foto: Morgan Jansson)
Efter 85 minuter är det hela slut. Vi kanske aldrig får se och höra Eldkvarn live igen, men Plura och hans band är ett utmärkt substitut.