Himlen hade öppnat sig när Sirius mötte IFK Norrköping på Studenternas IP under söndagseftermiddagen. Tunga moln låg kvar över Uppsala, men till Amanda Ginsburgs spelning i Parksnäckan hade regnet tillfälligt upphört. Den publik som trotsat vädret och tagit sig till Parksnäckan fick 80 mycket trevliga minuter jazz och visa.
29-åriga Amanda Ginsburg från Stockholm gav förra året ut sin första fullängdsskiva, "Jag har funderat på en sak". Hon har sedan dess bland annat vunnit en Grammis och medverkat i Allsång på Skansen. Med sig till Uppsala hade hon en samspelt trio bestående av pianovirtuosen Filip Ekestubbe, kontrabasisten Ludvig Eriksson och trummisen Ludwig Gustavsson.
Amanda Ginsburg kliver gärna lite åt sidan när det är partier utan sång. (Foto: Morgan Jansson)
Amanda Ginsburg beskrivs ofta som jazzsångerska, vilket inte är felaktigt, men hennes musik ligger också nära den svenska vistraditionen. När hon vill väljer sånger att framföra som inte är egna alster, väljer hon två sånger signerade Olle Adolphson.
"Nu har jag fått den jag vill ha" framför hon endast ackompanjerad av Ludvig Erikssons bas och hon gör den minst lika bra som upphovsmannen själv gjorde. Hon säger att hon sett den i en lista över bröllopslåtar, men att det nog inte är en sång hon skulle vilja spela på sitt eget bröllop.
Amanda Ginsburgs texter är igenkännande enligt Uppsalanyheters skribent. (Foto: Morgan Jansson)
Huvuddelen av konserten ägnas eget material, ofta skrivet i samarbete med pianisten Filip Ekestubbe. Texterna är direkta och det är svårt att inte nicka igenkännande åt många rader, som i "Flykten från vardagen" där oroar hon sig för att det nog skulle bli för dyrt att gå ut och äta. Både musiken och texterna ger en intim känsla, en intimitet som funkar även på en utomhusscen som Parksnäckan.
Kontrabasisten Ludvig Eriksson. (Foto: Morgan Jansson)
I ett av sina mellansnack berömmer Amanda Ginsburg ljudet i Parksnäckan och det är svårt att inte hålla med. Varje ton är klar och tydlig. Publiken är uppmärksam och har kommit för att lyssna. Omkring 50 minuter in i konserten börjar det dugga lätt.
Publiken prasslar lite med regnkläder, men sitter kvar, lika uppmärksam som tidigare. Som tur är blir det aldrig mer än duggregn när själva konserten pågår. En halvtimme efter konserten är uppskovet över och då regnar det desto mer.
Trummisen Ludwig Gustavsson. (Foto: Morgan Jansson)
Efter en dryg timme avslutar Amanda Ginsburg sitt ordinarie set med vad hon kallar "sin hit", låten "Havsmelodi". Hon och bandet återvänder för ett extranummer hon skämtsamt hävdar kom sist i Melodifestivalen.
Hon berättar att hon ska spela in ett nytt album, men att de först måste sälja många fysiska exemplar av första skivan. Intäkterna från Spotify räcker inte till. Glädjande nog ringlade kön till skivsigneringen rätt lång efter konserten.
Pianisten Filip Ekestubbe. (Foto: Morgan Jansson)
Kyla, blöta och ett ständigt hot om regn. Amanda Ginsburg och hennes band hade inte de bästa tänkbara förutsättningarna denna kväll i Parksnäckan. Tack vare ett stort mått av musikalsik professionalism och ett tillfälligt uppskov från regngudarna blev det alldeles en alldeles utmärkt konsertkväll ändå.