Gyllene Tider fyllde den vackra Botaniska trädgården med publik och med sin musik. Efter 40 år tog de som band avsked av Uppsalapubliken med en kavalkad av hits. Vi fick se ett tajt och taggat band som inte alls känns trötta, tvärtom så sprudlar det av energi om dem.
Under dagen hade det varit regn och rusk i Uppsala. Några timmar innan konsertstart klarnade det äntligen upp och solen kom till och med fram lite. Idolvinnaren 2017, Chris Kläfford, inledde kvällen med en halvtimmes spelning. Hans två medmusiker på gitarr, lapsteel och pedalsteel respektive klaviatur kliver först in på scenen klädda i keps och glittriga jackor och sedan kommer den storvuxne och skäggige Kläfford in och hänger på sig sin gitarr.
Chris Kläfford, Idolvinnaren från 2017 agerade förband. (Foto: Peter Bohlin)
Chris Kläfford har en fin och stark röst, men det hjälper tyvärr inte när låtarna är tråkiga och utslätade. Hans tolkning av John Lennons Imagine har tagit honom långt och visst gör han den bra, men han har svårt att nå ut till den stora publiken som väntar på Gessle och company.
Per Gessle sprudlar av energi under konserten i Botaniska. (Foto: Peter Bohlin)
Några minuter innan Gyllene Tider ska gå på, så ökar intensiteten på rökmaskinerna på scenen. Det känns också en ökad förväntan i det stora publikhavet på Cirka 9,000 personer. Till temat av Rosa Pantern så tågar bandet in på scenen till publikens jubel.
Sist in kommer förstås Per Gessle och då ökar styrkan på jublet ännu mer. De rockar igång från start med "Skicka ett vykort älskling" från 1980 tätt följd av "Juni, juli, augusti" och redan då kommer publiken igång med allsång, något som givetvis återkommer senare också.
Bakom artisterna på stora skärmar visades bilder och filmsekvenser. (Foto: Peter Bohlin)
Väldigt snygga bilder och filmsekvenser visas på de stora bildskärmarna bakom scenen. Till Juni, juli, augusti får vi till exempel se blomknoppar som slår ut. Allt är mycket effektfullt och snyggt gjort till alla låtar. Väldigt proffsigt och genomarbetat film och bildmaterial.
Micke Syd Andersson bakom sina trummor. (Foto: Peter Bohlin)
Micke Syd Andersson, Göran Fritzon, Anders Herrlin, Mats MP Persson och Per Gessle bjuder på massor av gamla hits och även några nya låtar under kvällen. Det är imponerande vilken låtskatt de har att ösa ur.
Vi får tyvärr inte höra så många låtar från det utmärkta senaste albumet, "Samma skrot och korn" som nyligen gavs ut, vilket jag tycker är lite synd. Det är klart att det är mer publikfriande med de säkra korten, men det kan också vara kul med lite nytt.
Det var fullsatt cirka 9000 åskådare på plats. (Foto: Peter Bohlin)
Det längsta mellansnacket och lite show bjuder Micke Syd på då han kränger på sig en guldlamékavaj och sjunger den enligt mig sämsta låten från senaste skivan "Låt denna trumslagarpojke sjunga" vilket jag också tycker är konsertens bottennapp, men som ett avbrott må det väl vara hänt. Risken är att konserten tappar i intensitet. På tal om bottennapp så blir fiskelyckan snart större, Jag går och fiskar, Flickorna på TV2, Kung av sand och Billy är några av många höjdpunkter.
Göran Fritzon vid sin Farfisa-orgel. (Foto: Peter Bohlin)
Med sig på scenen har de Pia Norberg och Malin-My Wall på körsång och diverse instrument. Malin-My Wall spelar både fiol och dragspel med bravur. När så bandet lämnar scenen första gången efter 75 minuter så tar det konstigt nog lite tid innan inklappningen från publikens sida kommer igång. Kanske är det den kylslagna kvällen som gör det? Eller är det så, att extranummer har blivit en sådan självklarhet att man inte riktigt orkar klappa så mycket, lite märkligt känns det i alla fall.
Mats MP Persson, Per Gessle och Anders Herrlin. (Foto: Peter Bohlin)
Bandet rockar nu loss på alla cylindrar med Billy, Det är över nu och Jag går och fiskar innan de går av för en andra gång. Nu klappar publiken mycket mer, kanske beror det på lite mer osäkerhet om de verkligen ska komma in igen, men visst gör de det. Göran Fritzons välkända toner på Farfisa-orgeln inleder När vi två blir en som följs av Sommartider och nu är publiken med ordentligt på sång.
Lite extra nostalgiskt blir det i den absolut sista låten som gyllene Tider spelar i Uppsala, om vi nu ska tro på att de kommer sluta efter denna turné. Låten blir När alla vännerna gått hem. Vilket de 9,000 vännerna gör några minuter senare.
Tummen upp från Per Gessle i Botaniska trädgården. (Foto: Peter Bohlin)
Det blev sammantaget en värdig avslutning för ett band som underhållit så många människor genom åren. En institution som går i graven, men Gyllene Tider gör det verkligen med flaggan i topp och musiken lever alltid kvar.