På tisdagskvällen besökte Louisiana-sonen Rod Melancon Uppsala och Katalin för andra gången. Vi fick njuta av en närmast explosiv urladdning, men också av en mycket dynamisk och omväxlande spelning.
Rod Melancons låtar bygger på starka berättelser som förstärks av den kraftfulla rockmusiken. När han och bandet kliver in på Katalins scen hörs rop "We missed you Rod" Han svarar spontant "I missed Y'all too" med sin sköna Louisiana dialekt. Han drar ett ackord på sin Gibson-gitarr och berättar att de kommer att börja med att spela musiken från hela det nya albumet Pinkville för att sedan fortsätta med lite äldre material.
Rod Melancon på Katalins scen. (Foto: Fredrik Bolander)
Med sig från Austin, Texas, där de båda numera bor, har Rod Melancon sin högra hand och följeslagare gitarristen Will Walden. Två av de andra tre musikerna spelade även tillsammans med Rod på förra årets turné, Albin Linder på trummor och Rasmus Fors på keyboards. De båda spelar också tillsammans i bandet Jetbone.
Deras bandkollega Gustav Sjödin som var med förra året kunde inte vara med i år, så istället spelar Jonatan Eriksson bas på denna turné. Bandet känns så sammansvetsat och tajt så det är svårt att förstå att de bara haft en spelning tillsammans, i Nynäshamn igår, innan denna.
Will Waldens gitarrspel är en fantastiskt enligt Uppsalanyheters Pär Dahlerus. (Foto: Fredrik Bolander)
Will Waldens coola gitarr-riff inleder suggestivt Pinkville. Rod berättar talande till musiken, sin historia om Vietnam-veteranen som hans familj ofta passerade när de reste till sin kräftodling i Louisiana när Rod var liten. De sista tonerna i låten vävs ihop med Rods kraftfulla inräknande "One, two, three, four och sedan brakar det verkligen loss i Tom Waits låt Going out West.
Det är ett väldigt tryck i musiken och inte minst Rod Melancons sång. Han kan ta i så han nästan spricker, men visar också att han har en mycket behaglig och varm stämma då han sjunger lugnare låtar. Will Waldens gitarrspel är helt fantastiskt. Han är verkligen en gitarrist med ett stort driv och mycket uppfinningsrikedom i sitt spel.
Rod Melancon en artist som sjunger med stor inlevelse. (Foto: Fredrik Bolander)
I början av konserten är det mest fullt ös som gäller. Den egna kompositionen Westgate är också en riktig rivig rocklåt. Rod beklagar att det gått åt skogen med att få sin "merch" hitskickad. Han har således inga skivor eller annat med sig. Il-bud har beställts från England, så imorgon i Norrtälje kommer det att finnas skivor, men det är ju inte riktigt här, tillägger han. Nästa låt bygger på hans egna erfarenheter. Efter en "förlorad helg" för tre år sedan genomgick Rod rehabilitering och har varit ren sedan dess. Låter heter Rehabilitation. Rod sjunger med stor inlevelse och delar verkligen med sig av sina upplevelser.
Överhuvud taget är Rod Melancon en stor berättare. Hans lite släpiga och sköna Louisiana dialekt och sätt att artikulera gör att man verkligen lyssnar på honom. Han känns väldigt äkta och genuin. Den explosiva rockmusiken liksom även de mer countryinfluerade låtarna förstärker hans uttryck som passar de olika berättelserna perfekt. Rod vänder sig ofta om på scenen mot de andra musikerna och verkar uppmärksamma dem och visa sin uppskattning till dem på så sätt.
Rod Melancon, Rasmus Fors och basisten Jonatan Eriksson. (Foto: Fredrik Bolander)
The Heartbreakers är en fin hyllning till Tom Petty och avslutas med orden, Rock ´n Roll Can Never Die, Tom Petty Can Never Die. Det finns en sanning i det påståendet eftersom Tom Pettys, liksom alla andra musikers, musik lever vidare även efter att artisten lämnat oss. Låten Manic Depression avslutas med några vilt galna valstakter, mycket passande.
Rod berättar att han tycker att det är skönt att vara i Sverige utan att behöva frysa denna gång. När han var här förra gången var det kallt och snö i januari-februari 2018. Deras version av Bruce Springsteens 57 Channels fylls av Will Waldens sköna gitarrslingor och finesser. Cobra inleds också med "Spoken Word" av Rod. Den andra delen av konserten består av en radda äldre låtar, eller som Rod själv uttrycker det, hits som ingen har hört. Fast av publikens önskningar och rop att döma så gör det visst det. Vi får höra låtar från de två tidigare albumen, som Perry, Lights of Carencro, Redhead, Duck Festival Queen, Marella med flera.
Rasmus Fors på Keyboard och Jonatan Eriksson bas. (Foto: Fredrik Bolander)
Rod berättar om artisten Freddy Fender som jobbade på en biltvätt i Corpus Christi i södra Texas, innan han fick en hit som gjorde att han inte längre behövde tvätta andras bilar. Låten heter förstås Corpus Christi Carwash och blir en eftersläntare från nya albumet under den andra delen av konserten. Rods låt "Wanna go for a ride" som kommer härnäst användes i en reklamfilm för Toyota. Det gjorde att jag inte behövde oroa mig under ett halvår berättar Rod.
De avslutar ordinarie set med "Different Man" som börjar stillsamt men sen blir en riktig urladdning. När bandet går av scenen lägger Will Walden sin gitarr framför förstärkaren vilket medför ett dånande och ihållande överljud. Will och Rod kommer sedan in och gör sedan två fina och avskalade extranummer tillsammans, Dwayne and me och Feathers.
Will Walden, Albin Linder och Rod Melancon. (Foto: Fredrik Bolander)
När de sedan lämnar scenen och lamporna tänds, så tror alla att konserten är slut. Rod Melancon kommer in på scenen för att hämta sin mobiltelefon, men övertalas ganska snabbt av publiken att göra ett solonummer. Han gör en fin version av Bruce Springsteens Highway 29 som han dessutom till min stora lycka och förvåning tillägnar mig.
Det är långt ifrån bara jag som är mer än nöjd med kvällens konsert. Många svärmar kring musikerna för att visa sin uppskattning när de kommer ut och minglar efter konserten. Will Walden står med vänsterhandens fingrar i ett glas med isvatten. Han berättar för mig att han använt tjockare strängar än han brukar göra och att fingertopparna tagit stryk. En gitarrist som spelar så att fingrarna nästan blöder får symbolisera intensiteten i denna grymma konsert.