På fredag nästa vecka kommer punklegenderna KSMB till Uppsala och uppträder på Katalin vid Östra Station. Men det är inte på något sätt en vanlig konsert som publiken bjuds på. Under namnet "En slemmig torsk", taget från gruppens kanske mest kända låt, berättar de historien om deras storhetstid i skiftet mellan 70- och 80-tal i form av en musikalisk teaterföreställning, och vad som hände efteråt.
– Om jag skulle beskriva föreställningen blir jag nog tvungen att säga att det är något du aldrig sett förut, säger Michael Alonzo, en av gruppens två sångare. Det är en teaterföreställning inför sittande publik där vi blandar låtar, teater, tecknad film, dockteater och mycket känslor.
KSMB bildades 1978 som Skärholmens Gymnasiums Punkensemble, men bytte snart namn till KSMB, och på bara ett par år blev de ett av svensk punks allra största namn. I maj 1982 lade de dock instrumenten på hyllan efter en spelning på Kamraspalatset i Stockholm. Medlemmarna gick sedan, som det heter, skilda vägar och Alonzo frontade länge det kontroversiella Stockholms Negrer innan några av originalmedlemmarna satte ihop KSMB under några år i början av 90-talet.
Men 2015 var det dags för återförening igen. En spelning inför drygt 20 000 fans på Bråvalla-festivalen gav blodad tand. Fyra av medlemmarna, Michael Alonzo, Esteban "Steppan" Guiance, Peter "Ampull" Sjölander och Johan Johansson satte sig därför ned och diskuterade vad som skulle ske härnäst. Skiva? Fler spelningar? Svaret blev något oväntat.
– Jag och Steppan tyckte att vi skulle göra något som var fullkomligt obekvämt, minns Alonzo och skrattar. De andra tyckte vi var vansinniga, men vi ville göra en teaterföreställning om vår historia, och så blev det.
Alonzo och Steppan började sätta samman historien om bandet, och ur det från början mest framstod som trams i Monty Python-anda mejslades det till slut fram en föreställning som ändå hade en massa allvar.
– Livet är allvarligt, och vi kände att vi skulle berätta sanningen, hur jävla jobbig den än är, menar Alonzo. Vår enda regel var att vi inte skulle ljuga. Vi berättar om våra tillkortakommanden rakt upp och ned.
"En slemmig torsk" är en historia om att växa upp, förakta vuxenvärlden, men ändå bli vuxen och likadan som de man en gång föraktat, kanske värre.
– Hade min 16-åriga jag sett mitt vuxna jag, skulle jag verkligen inte varit glad, utan mycket väl kunnat spotta mig själv i ansiktet, säger Alonzo med allvar i rösten. "Hur fan blev jag såhär?"
Men "En slemmig torsk" är också historien om Johnny Sylvan som med stor entusiasm blev medlem i gruppen som 16-åring, men som led av psykisk ohälsa. Johnny lämnade bandet redan 1980 efter att första skivan "Aktion ..." givits ut, men han försvann också helt från radarn.
– Det gick illa för Johnny, och faktum är att vi sket i honom. Vi hade moral om att man ska ta hand om de svaga. Vi har gjort karriär på att stå längst fram med knuten näve, men vi kunde inte ens ta hand om en av våra egna.
Men vad hände då med Johnny Sylvan i verkliga livet? Ingen hade ju hört av honom på 20 år, så Alonzo bestämde sig för att ta reda på det.
– Han var ju försvunnen, och helt avskriven ur systemet. Det var ett jättejobb att hitta Johnny, men till slut gick det. Sen har vi försökt stötta honom både ekonomiskt och i kontakt med svenska myndigheter. Han har formellt tvingats att återinvandra fast han aldrig utvandrat, för att komma in i systemet igen. Men det är en process som går åt rätt håll.
Vad som händer härnäst med KSMB är osäkert.
– När vi började med teatern satte vi bandet och övriga planer, som skivor och konserter, på paus. Och den pausen har varar oväntat länge. Vi hade aldrig trott att teatern skulle bli någon framgång, avslutar Alonzo.
Text: Sverker Åslund
