Elvis Presley föddes den 8 januari 1935 och David Bowie föddes den 8 januari 1947. På lördagskvällen firades de musikaliskt på Katalin några dagar i förskott.
Kent Wennman Rockabilly kvartett förstärkta av Nicke Widén på pedal steel hyllade kungen Elvis Presley och ThrowmesomeBowie hyllade David Bowie som också verkligen förtjänar att kallas kung. Det blev två synnerligen värdiga hyllningar med massor av fin musik inför en stor publik. Uppsalas egna Bowie, Lennart Wåhlin, påannonserar uppsalas egna Elvis, Kent Wennman och hans kvartett som ikväll alltså är en kvintett.
Kent Wennman. (Foto: Morgan Jansson)
Kent talar om att de ska börja med lite fake news och de kör igång på alla cylindrar med "Good Rockin' tonight". Det riktigt smattrar om strängarna på Stefan Perssons kontrabas som tillsammans med Per "Påken" Perssons taktfasta trummande ger en extra drivande känsla i musiken.
Det är ett mycket högt tempo i början av konserten, en riktig rivstart. När de kör sin fartfyllda rockabilly och Stefan Persson just använder sin kontrabas istället för elbas tycker jag att de är som bäst. Bandet känns väldigt tajt och de kan verkligen sin sak.
Stefan Person med sin ståbas. (Foto: Morgan Jansson)
Kent Wennman brukar ju kunna prata en hel del mellan låtarna, men ikväll håller han mellansnacken till ett minimum. De vill hinna spela så mycket som möjligt, säger han. Ulf Holmberg får som vanligt briljera med sitt fina gitarrspel i "Surrender". Det blir en hel del spontandans framför scenen när de fem herrarna uppe på den rockar loss.
Efter ett tag lugnar de ner tempot, vilket säkert också är behövligt efter den fartfyllda inledningen. Vi får höra ett snyggt solo av Nicke Widén på pedal-steel i "From a Jack to a King". Kents inledningsackord på Tony Joe Whites mästerverk "Polk Salad Annie" får mig nästan först att tro att de ska spela en Creedence låt.
Ulf Holmberg briljerade flera gånger på sin gitarr. (Foto: Morgan Jansson)
Lennart Wåhlin bjuds in på scenen och han sjunger "Heartbreak Hotel" och han gör det mycket bra. Hans röst och det tonläge som han använder påminner mig om Russel Mael i Sparks. Wennman och hans band avslutar sedan sin del av konserten med "Burning Love" och Kent uppmanar publiken att ta fram sin intre grottmänniska när vi ska sjunga "HUNKA HUNKA" från refrängen " I'm just a hunk, a hunk of burning love".
Vi får också höra "Hound Dog" som extranummer. Ulf Holmberg spelar med gitarren bakom nacken och Stefan Person får i sitt bas-solo hjälp av "Påken" som trummar på Stefans strängar. Stefan gränslar också sin stora kontrabas så att byxorna spricker.
Nicke Widén på pedal-steel. (Foto: Morgan Jansson)
Efter en kortare paus så kommer Throwmesomebowie (TMSB) in på scenen. Lennart Wåhlin talar om att det är dags att rulla vidare denna kväll. Förutom Lennart på sång och kompgitarr består bandet ikväll av Mange Larsson och Pix Sjöholm på elgitarrer, Fredrik Dahllöf på trummor, Ulf "Rockis" Ivarsson på bas, Carin Mattsson och Åsa Thulin på körsång.
Lennart Wåhlin tillsammans med Kent Wennman och hans kvartett. (Foto: Morgan Jansson)
De börjar lugnt och det låter lite avvaktande. Jag kan för mitt liv inte höra vad det är för Bowie-låt, trots att han är en av mina största idoler. Fast det är ingen Bowielåt, utan Elvis "Where no one stand alone". Även början på "Heroes" känns lite avvaktande och rytmen är lite annorlunda, men när de sedan rullar igång ordentligt så blir det helt fantastiskt. Vi får sedan höra "Golden Years", "Fashion" och "Fame". Alla med ett väldigt skönt groove och sväng. Lennart Wåhlin är verkligen en scenpersonlighet och han gör David Bowie rättvisa, något som inte är så lätt.
Lennart Wåhlin. (Foto: Morgan Jansson)
I "Jean Genie" tar Lennart fram munspelet. De gör en riktigt tung version och Pix Sjöholms gitarrspel imponerar stort på mig. Publiken gungar med och jag njuter vidare när de fortsätter med "Life on Mars" och "Ashes to Ashes".
Olof Åslund kommer in och förstärker bandet med sitt fina saxspel på "Young Americans" och till den följande "Sound and Vision" plockar han fram den större barytonsaxen med sitt otroligt sköna sound till den häftiga melodistämman i låten. I texten byter Lennart Wåhlin ut texten "Do you remember the President Nixon", till The President Trump istället. När de sedan kör igång med "Let's Dance" så formligen "exploderar" publiken i ett gungande hav.
Åsa "Ziggy" Thulin. (Foto: Morgan Jansson)
Åsa "Ziggy" Thulin kliver fram på scenens främre halva och tar över sånginsaten i "Moonage Daydream" och det gör hon med bravur. Sedan bjuder de upp Kent på scenen och han sjunger "Sorrow" och han tar vid ett tillfälle en så lång ton sån han nästan ramlar ihop och Lennart gör korstecknet.
ThrowmesomeBowie. (Foto: Morgan Jansson)
Till avslutning kommer hela Wennmans band upp på scenen tillsammans med TMSB och vi för höra en mix av "Suspicious Minds/Rebel Rebel" där Elvis och Bowie turas om att sjunga. Jag menar förstås Kent och Lennart, men ikväll är de nästan Elvis och Bowie när de tillsammans med alla sina fantastiska musiker ger sina respektive hjältar en hejdundrande födelsedagshyllning.