Kvartetten Mipso från North Carolina förgyllde tisdagskvällen på Katalin, när de spelade under Katalins och Rootsy Musics klubbkoncept Klubb Uffe.
Mipsos lågmälda bluegrass och americana togs emot väl av den relativt stora publik som hade tagit sig till Katalin denna kyliga tisdagskväll i november. Bandet med det lite annorlunda namnet Mipso bildades i Chapel Hill, North Carolina för fem år sedan. Medlemmarna har vid olika tillfällen givit olika förklaringar vad namnet kommer från och det kommer inte att utredas i denna text.
Libby Rodenbough. (Foto: Morgan Jansson)
Mipso består av Libby Rodenbough som spelar fiol, keyboards och sjunger, Wood Robinson som spelar bas och sjunger stämsång, Joseph Terrell på gitarr och sång samt Jacob Sharp på mandolin, gitarr och sång. Stora delar av spelningen var de faktiskt en kvintett eftersom de också hade gott stöd av trummisen och svenskättlingen Yan Westerlund.
Jacob Sharp. (Foto: Morgan Jansson)
Rolling Stone Magazine har benämnt Mipso som "Artist you need to know" och de har under året även släppt sitt femte album som heter "Edges Run". Deras musik har utvecklats från att vara en mer traditionell folkmusik i bluegrass-stil mot finstämd americana med lite inslag av pop.
I början av konserten tycker jag att de känns lite avvaktande och nästan lite obekväma på Katalins scen. Det är klart, det är deras första turné i Europa och följaktligen även första gången de spelar i Uppsala. Att Libby Rodenboughs ena klack går av, så att hon måste sparka av sig sina boots under pågående sång, hjälper henne kanske inte heller.
Joseph Terrell. (Foto: Morgan Jansson)
Annars är en av Mipsos styrkor att de har tre mycket bra sångare. Mest imponeras jag av Joseph Terrells sång men givetvis också av den otroligt fina stämsång som de tillsammans bjuder oss på. I sina bästa stunder, när Libby och Joseph sjunger tillsammans, så kan jag tycka att de påminner lite om Gillian Welch och Dave Rawlings.
Wood Robinson. (Foto: Morgan Jansson)
Mest nerv tycker jag att konserten får när när de fyra ordinarie medlemmarna ställer sig alldeles tätt intill varandra och spelar och sjunger traditionell bluegrass. Jag verkar inte heller vara ensam om att tycka att det är en av konsertens höjdpunkter, eftersom de efter ett sådant nummer får kvällens största ovationer. Ibland blir det annars lite väl finstämt och långsamt men i slutet av konserten höjer de tempot igen i några mer fartfyllda låtar som ökar mitt intresse igen.
Yan Westerlund. (Foto: Morgan Jansson)
Sammanfattningsvis så sitter stämsången helt perfekt, de musikaliska insatserna är också av hög klass liksom de enskilda sånginsatserna. Jag saknar ändå någonting, lite mer nerv och lite mer fart skulle kunna få Mipso att lyfta ännu mer.
