För 16 året anordnade Kent Wennman konserten Elvis i Parksnäckan. Förutom den ihärdige Elvis-älskaren Wennman och hans fantastiska band lyfte kvällens gästartister, kören Afro, konserten till oanade höjder.
Huvudsponsor för kvällens spelning i Parksnäckan var Upplands Energi som fyller hundra år i år. Efter en kortare presentation av och om företaget så tog musiken över. Parksnäckan var verkligen fullsatt ikväll. Förutom alla fasta bänkar hade arrangörerna satt dit extra stolar.
Upplands Energi var huvudsponsor för kvällens Elvis i Parksnäckan. (Foto: Peter Bohlin)
Elvis i Parksnäckan har verkligen blivit en populär tradition. Kent Wennman och company lyckas alltid hitta intressanta gäster och förnya sig från år till år.
Kent Wennmans Rock-a-billy kvartett inledde kvällens spelning. (Foto: Peter Bohlin)
Kent Wennman på sång och kompgitarr tillsammans med Stefan Persson på bas, Ulf Holmberg på gitarr och Per-Åke Persson på trummor inleder som kvartett. Kent skojar om hur lik Elvis publiken måste tycka att han är innan de kör igång med Heartbreak Hotel från 1956 som var en av Elvis första och största hits.
Kent Wennman gör Elvis på sitt eget sätt med stor respekt och inlevelse. (Foto: Peter Bohlin)
Det är något lite annorlunda, i positiv bemärkelse, med Kent Wennmans röst ikväll. Han låter lite hesare än vad han brukar göra och det ger extra karaktär till hans röst. Kents sätt att tolka och sjunga Elvis låtar ger dem en helt ny karaktär.
Han sjunger dem på sitt eget sätt med stor respekt och inlevelse, det känns väldigt äkta. Bandet är hur tajt som helst. Ulf Holmberg briljerar med sitt snygga gitarrspel och ett helt rätt gitarrljud.
Ulf Holmberg briljerar ofta med sitt gitarrspel. (Foto: Peter Bohlin)
Kent Wennman känns väldigt bekväm och avslappnad i sina mellansnack. Efter tre låtar till, Good Rockin' tonight, Baby let's play house och en väldigt svängande Maybelline så bjuder Kent in Arvid Nerdal på piano, Andreas Hellkvist på hammondorgel och Nicke Widén på pedal steel.
Kent uppmärksammar att Elvis spelade in så mycket annat än rock'n roll. Större delen av hans produktion var faktiskt annan musik, som blues, country, ballader, gospel och rhythm & blues.
Spelglädje av Stefan Persson på bas, Ulf Holmberg på gitarr och Kent Wennman på kompgitarr och sång. (Foto: Peter Bohlin)
Andreas Hellkvists hammondorgel börjar krångla och när Andreas frenetiskt försöker att fixa problemet så skojar Kent att vi får se en reparation i realtid. Trots missödet med hammondorgeln och en krånglande sladd till Kents gitarr så räddar Kent upp situationen med sitt lugn och avslappade attityd.
Arvid Nerdal lever sig in i sitt pianospel. (Foto: Peter Bohlin)
Orgeln fungerar bara ett litet tag, sedan är Andreas Hellkvist tvungen att åka hem och hämta en ny säkring till den och låtlistan får göras om för att passa utan hans spel. Det hela stör inte nämnvärt.
Resten av bandet kör ett medley av låtar från Elvis tid efter militärtjänstgöringen i Tyskland: Stuck on you, Dirty dirty feeling, I gotta know och Now or never. I Guitar man får Ulf Holmberg dela titeln med Nicke Widén som tar rollen som Banjo man.
Per-Åke Persson rockar loss i kvällens enda trumsolo. (Foto: Peter Bohlin)
Efter en paus så fylls hela scenen när kören Afro under ledning av Peter Ekengren tar plats bakom bandet. Andreas Hellkvist har kommit tillbaka och fått fart på sin hammondorgel.
Afrokören lyfter Elviskvällen till oanade höjder. (Foto: Peter Bohlin)
Det känns som att kören, som förutom att sjunga mycket vackert, lyfter både kent Wennmans sång och bandets prestationer. Efter några fina gospellåtar får vi höra en fantastisk version av Rubberneckin' där också Andreas Hellkvist får visa vad han går för.
Kören dansar och det är en euforisk känsla. I King Creole så är det ett sådant drag att körledaren, Peter Ekengrens ,uppsatta rastaflätor faller ut och de långa flätorna fladdrar i luften. Peter Ekengren sjunger sedan Amazing Grace solo uppbackad av kören och det gör dom mycket bra tillsammans.
Kent Wennman med delar av den 21 personer starka Afrokören. (Foto: Peter Bohlin)
Andreas Hellkvist spelar fina orgelsolon i den instrumentala Spinout och Ulf Holmberg gör sitt paradnummer Surrender. Sydstatshymnen An American Trilogy blir riktigt kraftfull med kören Afros hjälp.
Peter Ekengren, Afrokörens ledare och Kent Wennman tackar publiken. (Foto: Peter Bohlin)
Kent tackar publiken för att den gjort dessa Elviskvällar i Parksnäckan till en sådan succé. Han började med dem 2002 i ren frustration över att Elvis inte längre fick den uppmärksamhet som han förtjänade.
Det sägs att Elvis aldrig gjorde extranummer, men det gör Kent Wennman med band och kören Afro. De får de stående ovationer som de verkligen förtjänar av den entusiastiska och stora publiken.
Jag ser redan fram emot nästa års Elvis i Parksnäckan. Vad kommer Kent & company hitta på då?