Det blir en kväll fylld av jazziga toner och brasilianska rytmer i Parksnäckan när den 82-årige brasilianaren Hermeto Pascoal och hans band gör sin enda sverigespelning i Uppsala.
Inför 15-årsfirandet av Uppsala Internationella Gitarrfestival i oktober har festivalarrangörerna under ledning av Klaus Pontvik lyckats få den meriterade legendaren Hermeto Pascoal och hans musiker att stanna till i Uppsala. Miles Davis ska ha kallat honom för "världens mest fulländade musiker". Han kallas även "Trollkarlen" av sina fans.
Hermeto Pascoal och hans musiker gör ett stopp i Sverige och Parksnäckan. (Foto: Morgan Jansson)
Det är en av sommarens varmaste dagar i Uppsala och parksnäckan formligen kokar av hetta innan musikerna har kommit ut på scenen. Klaus Pontvik inleder med att hälsa publiken välkomna. När han frågar om det är många som inte är från Uppsala i publiken så räcker närmare hälften av besökarna upp händerna.
Rubem Farias var kvällens första artist. (Foto: Morgan Jansson)
Kvällens första artist blir den brasilianske basisten Rubem Farias och hans band som till kvällen förutom av Farias består av Rasmus Svensson-Blixt på trummor, Filip Ekestubbe på piano, Carlos Tomati på gitarr och den brasilianska sångerskan Michelle Spinelle.
Michelle Spinelle en av musikerna i förakten. (Foto: Morgan Jansson)
De börjar med ett instrumentalt jazznummer i hisnade fart. Rubem Farias är en virtuos på sin elbas. Sedan kommer Michelle Spinelle in på scenen och tar plats bakom mikrofonen. Jag blir liksom en del andra, som jag senare pratar med, lite konfunderad, ska det kanske låta som att hon sjunger en annan tonart? Det kan vara så, men personligen har jag svårt för hennes sångsätt, vilket också gör att jag tappar fokus på de andra musikerna. Jag imponeras mest av Rubem Farias själv och hans samspel med den svenske pianisten Filip Ekestubbe.
Hermeto Pascoal kallas av sina fans för "trollkarlen" (Foto: Morgan Jansson)
Efter en kortare paus är det så dags för Hermeto Pascoal och hans grupp. Sambatoner hörs bakom planket intill scenen och in kommer musikerna i ett eget litet karnevalståg fram till scenen. Sist men inte mest kommer Hermeto Pascoal som ser ut som en jultomte med hatt och brokig skjorta istället för tomtedräkt.
Fábio Pascoal, spelar på grisar, lite udda och roligt. (Foto: Morgan Jansson)
Det märks direkt vilket samspel dessa musiker har med varandra. Det fullständigt sprudlar av toner och rytmer från de sex spelskickliga och inlevelsefulla musikerna som liksom leker fram musiken. De verkar också att ha mycket roligt på scenen. Slagverkaren och tillika Hermetos son Fábio Pascoal spelar på en uppsjö av slagverk men också på alla möjliga olika saker som små gummigrisar och träskor. Hans tamburinsolon går inte av för hackor de heller.
Ajurina Zwarg och Fábio Pascoal med leksaksdjur. (Foto: Morgan Jansson)
Hermeto Pascoal själv blixtrar till då och då när han spelar på flera olika instrument, men framförallt på sitt keyboard. Han går omkring mycket när han med relativt små gester och kroppsrörelser dirigerar de andra musikerna. Det är en stor lekfullhet och påhittighet i musiken. Hermeto Pascoal tutar i lurar, sjunger ramsor med publikens respons som ett eko. Vi ett tillfälle spelar han med en slags cykelpump genom att blåsa med den mot sin mun som han formar till olika toner.
Jota P spelade olika blåsinstrument. (Foto: Morgan Jansson)
Blåsaren Jota P. låter ibland som en hel blåssektion när han spelar på sin saxofon och andra blåsinstrument. Itibere Zwarg briljerar med sitt basspel och scatsjunger även till det vid några tillfällen. Trummisen Ajurinã Zwarg är en mästare på rytmer och hans trumsolo är riktigt bra. André Marques pianospel är också mästerligt.
Det är väldigt roligt att Uppsala Internationella Gitarrfestival lyckas locka hit sådana storheter och dessutom ett band som inte ens har någon gitarrist.
