Den legendariske gitarristen Jojje Wadenius och Cleobandet gästade Uppsala och UKK och gjorde den sista spelningen i en serie med olika inbjudna gäster.
Kvällens gäster var Amanda Ginsburg trio samt Magnus Lindgren. Vi fick höra musik av väldigt skilda slag som visar hur bred jazzgenren är. Min kväll börjar med ett besök i logen där jag får träffa artisterna för ett avslappnat samtal mer än en regelrätt intervju.
Amanda Ginsburg från Amanda Ginsburgs trio. (Foto: Morgan Jansson)
Upplägget med en konsertserie med olika gästartister sker genom ett samarbete mellan arrangören Kom dBql Musikproduktioner och har varit mycket lyckat. Det började med en konsert där Ida Sand var den inbjudna gästen och har ikväll alltså nått fram till avslutningen med den unga debutanten Amanda Ginsburg som nyligen släppt sitt första album "Jag har funderat på en sak" och den rutinerade blåsaren Magnus Lindgren.
- Jojje och jag spelade tillsammans redan när vi var i 20 års åldern, säger Magnus, - Du var det i alla fall, skrattar Jojje.
Amanda Ginsburg och Ludvig Eriksson. (Foto: Morgan Jansson)
Vi pratar också om lite allvarliga saker som det ganska kärva musikklimat som råder i Sverige. Jojje säger att det är annorlunda i Norge där han bor. Jazzmusiken får inte så stort utrymme i media och det kan vara svårt att nå ut med musiken. Magnus Lindgren talar om att han inte gillar att genrebestämma musik men förstår på en gång att man måste ha några referensramar. Vi konstaterar tillsammans att det finns en väldigt stor variation och bredd utav det som kallas jazz. Det kommer också publiken att få uppleva lite senare under kvällen.
Magnus Lindgren på Saxofon var med på en låt med Amanda Ginsburgs Trio. (Foto: Morgan Jansson)
Jag frågar Jojje vad han har för framtidsplaner.
- Jag jobbar med nya barnlåtar och även med ett samarbete med poeten Lotta Olsson. Jag kommer också att köra en konsert i Norrköping tillsammans med Tommy Körberg, svarar han.
När jag frågar vad Uppsala betyder för honom så ler han och svarar:
- Att få en välkomnande kram av Katalin när man spelar hos henne är härligt.
Per Lindvall, trummis i Cleobandet. (Foto: Morgan Jansson)
Kvällens konsert är uppdelad i två delar. Först ut på scenen är Amanda Ginsburg tillsammans med Ludvig Eriksson på kontrabas och Filip Ekestubbe på piano. Det är deras första spelning i Uppsala säger Amanda och hon hoppas givetvis på många flera. Amanda har skrivit det mesta av den musik de framför. Hennes texter är en slags vardagsrealism med hög igenkänningsfaktor som hon sjunger på svenska.
Det är väldigt charmigt och jag kommer på mig själv att sitta och småle till texterna som gör mig glad på något sätt. Amanda har också ett varmt och lite underfundigt leende i sitt ansikte. Det finns en klar nostalgifaktor i musiken de tre framför. Jag kommer att tänka på en ung Monika Zetterlund och ibland finns det tydliga ekon av Jan Johansson i några melodier.
Lars "Larry" Danielsson spelar bas i Cleobandet. (Foto: Morgan Jansson)
De bjuder in Magnus Lindgren som spelar saxofon till låten "Flykten från vardagen" tillsammans med de tre. Man kan inte annat än att imponeras av Magnus fina spel som trollbinder på en gång.
Amanda fortsätter sedan igen tillsammans med sina två medmusiker med "Havsmelodi" där de finurligt väver in några rader ur "Att angöra en brygga" jag tycker mig också höra ett gung som påminner mig om Dave Brubecks "Take a five". Amanda endast ackompanjerad av Filip Ekestubbe på pianot framför som avslutning en traditionell folkvisa från Sydamerika som kallas "Yaqui" med svensk text av hennes far Bengt Erik Ginsburg. Hennes röst och framförande fängslar verkligen och publikens applåder bekräftar det.
Magnus Lindgren spelar tvärflöjt. (Foto: Morgan Jansson)
Efter en liten konstpaus kör så Jojje igång på direkten med ett skönt groove tillsammans med Lars "Larry" Danielsson på bas, Per Lindvall bakom trummorna, Jesper Nordenström på keyboards och Magnus Lindgren på tvärflöjt. Det svänger något enormt och de är imponerande säkra och tajta i sitt spel. Det är lekfullt och avancerat på en gång. Utan minsta tvivel är det musiker av yppersta klass som vi underhålls av. Magnus Lindgren kommer att spela en huvudroll som främsta solist under konserten, men så är det ju han som är gäst också. Hans senaste album "Stockholm Underground" är en hyllning till flöjtisten Herbie Mann och namnet är taget från hans klassiska album "Memphis Underground" från 1969.
Jojje Wadenius på UKKs scen. (Foto: Morgan Jansson)
När de spelat Magnus egen komposition "Penny Blue" inflikar Magnus, med glimten i ögat, att den inte bara är influerad av Herbie Mann utan också av "Kalles klätterträd". Cleobandets komposition "Very odd" ger faktiskt skäl för namnet, fler toner går nog inte att spela i ett stycke. De låter sedan sig själva och publiken hämta andan i den lugna och fina "Linnea smiles" som handlar om Jojjes första barnbarn i Norge. Jojje gör ett snyggt solo där han bland annat använder sin wah wah pedal.
Jojje och Cleobandet med Magnus Lindgren. (Foto: Morgan Jansson)
Magnus Lindgrens soloutflykt i början av ett längre medley innehåller låga toner som jag inte ens kunde ana att det gick att få fram på en tvärflöjt, röst och blåsljud där Magnus även loopar ljud och toner så att han kompar sig själv är som ett trolleri och helt enastående. Jojje själv spelar mer komp än solon idag och han är en obestridlig mästare på båda delarna.
Jesper Nordenström bakom sin orgel. (Foto: Morgan Jansson)
Alla musikerna imponerar och uppvisar stor spelglädje. Lars "Larry" Danielsson ler mest som en sol hela kvällen igenom. När de som avslutning briljerar med Rob Mounseys "Joe Cool" så gör Jojje en spontan gest som "där satt den". Det gjorde också verkligen hela denna kväll. Det är en lyx att få uppleva sån fin musik en tisdag kväll.
