Kiss eller Sweet? Det var frågan som ställdes från scenen när Highway Stars spelade i tidsenliga kläder och peruker i en rocknostalgisk föreställning på Katalin.
Highway Stars bildades 1985 i Uppsala och firade 2015 jubileum med ett stort gig på Svandammshallarna inför en nostalgisk publik klädda med tidsenliga utsvängda byxor, platåskor, paljetter och peruker. När bandet som beskrivs som lika självklara som ODs Caprice och Forsränningen öppnar så är det med ett trummsolo framfört av båda bandets trummisar följt av Smoke On The Water.
Farsan Rock-Tony, Simon och Jerker Fendox. (Foto: Peter Bohlin)
Det är full gas redan från start och jag som aldrig sett Highway Stars live förut undrar hur jag skall betrakta bandet. Halv-tvillingbröderna Jerker och Simon Fendox rör sig ibland på ett sätt som gör det omöjligt att låta bli att småle, det är så typiskt 70-talstöntigt vilket roar mig.
Jerker Fendox en av två sångare som frontar Highway Stars. (Foto: Peter Bohlin)
We will rock you är en låt som Farsan eller Rock-Tony Fendox påstår sig har skrivit, han har för övrigt enligt Highway Stars-mytologin skrivit alla kvällens låtar som framförs. När "Lets stick together" framförs lämnar Tex Baker trummorna för ett ögonblick och spelar trumpet med bravur.
Bobby Brosch på bas. (Foto: Peter Bohlin)
Sweet eller Kiss var frågan som ställdes från scenen, därefter framfördes "Shout it out Loud" av Kiss med Simon som leadsinger och därefter Sweets brottarhit Blockbuster - Publiken fick därefter svara på frågan igen och oavgjort är min bedömning att resultatet blev.
Farsan framförde bland annat We are the Champions. (Foto: Peter Bohlin)
I mina öron var kvällens höjdpunkter Far far away av Slade och Leader of the Gang av Gary Glitter. Kvällens prestation får man nog ändå säga att Jerker stod för när han sjöng introt till "Rockaria" av E.L.O.
Bra stämning från scenen, från vänster Simon och Jerker Fendox, Bobby Brosch och J.J Burns. (Foto: Peter Bohlin)
Som sagt, det är verkligen svårt att bedöma hur man skall se på Highway Stars, kanske ska man inte tänka så mycket, för rent sångmässigt finns det mer att önska men konceptet med odödliga hits framförda med en humoristisk show av duktiga musiker gör att Highway Stars får ikläda sig rollen som något betydligt mer och större än ett "vanligt" coverband.
J.J Burns på gitarr. (Foto: Peter Bohlin)
Efter fyra extranummer med "Dont stop me now, Far far away, Papa Joe och slutligen låten som bandet är döpt efter "Highway Star" så kapitulerar jag - jag köper hela konceptet, jag vill bara ha mer och 33 år på scenen skojar man inte bort med att dom ibland tar fel tonart i refrängerna eller de höga tonerna.
Simon Fendox, en av de två sångarna i Highway Stars. (Foto: Peter Bohlin)
I slutet av det tredje extranumret, Papa Joe går Jerker ner bland publiken och bildar ett "Rocktåg" - Jag är loket och ni är vagnarna säger han innan han går ner och dansar fram med ett släp av "vagnar" runt lokalen.
När jag går hem från Katalin hör jag låtar som Blockbuster, Papa Joe och Far far away i mitt huvud som inför föreställningen kanske inte hade helt öppna sinnen - tack för ikväll, vi ses igen - garanterat.
