På måndagskvällen förtrollade Gabriel Kelley publiken på ett fullsatt Hijazz Klubb. Kelley tillsammans med sina två medmusikanter för kvällen spelade en äkta och lågmäld musik med väldigt mycket hjärta och själ.
Gabriel Kelley som ursprungligen kommer från Georgia men nu är bosatt i Nashville, Tennessee är också en stor Sverigevän. Han var utbytesstudent i Göteborgstrakten för 16-17 år sedan och sedan dess har en en bit av Sverige i sitt hjärta. Kvällens spelning på Hijazz Klubb i Uppsala ligger ganska tidigt i den Sverigeturné som Gabriel Kelley är ute på. Han turnerar tillsammans med de svenska musikerna Mats Rydström på bas och Henrik Widen på keyboard.
Lokalen har har fyllts till bredden då de tre musikerna glider in på scenen. Publiken är väldigt tyst, kanske av förväntan, medan musikerna sätter sig till rätta vid sina instrument. Henrik "Honken" Widen sitter avslappnat tillbakalutat med sitt keyboard i knät, alltså utan någon benställning. Gabriel Kelley sätter på sig ett spänne med små cymbaler på sin vänstra fot och ett annat spänne på sin högra fot som han han sen kan stampa med på en elektronisk platta så det låter som en baskagge. Han plockar också bland sina många munspel som är stämda i olika tonarter.
Mats Rydström på bas, Gabriel Kelley gitarr och sång samt Henrik "Honken" Widén på Keyboard. (Foto: Fredrik Bolander)
De kör igång med ett skönt "groove" med J.J. Cale känsla. De är alla tre musiker som har förmågan att spela väldigt avslappnat och mjukt vilket ger en väldigt behaglig dynamik. Gabriel Kelleys varma och själfulla stämma ger en stark känsla av Gospel och Soul. Han är helt inne i musiken i varje ögonblick. Han blundar oftast då han sjunger och har en scennärvaro och utstrålning som få andra.
Ibland pratar Gabriel Kelley svenska, som när han ber oss i publiken att kasta bort jantelagen och sjunga med i refrängen "rain, rain" oavsett om vi tycker att vi kan sjunga eller inte. När han säger att Amerika har en apa till president och när han skojar med hjälpredan "Pickles" som är den enda i lokalen som inte förstår svenska.
Musiken rör sig i trakterna av soul, swamp-blues och fina ballader ibland i skön valstakt konserten igenom. Trots den avskalade instrumentsättningen håller de spänning och omväxling levande genom hela konserten. Gabriel Kelleys mellansnack är avspända men med en stor dos av tänkvärda ord och förmaningar som att lägga undan mobiltelefonerna för en dag och låta hjärnan få andrum. Han varnar oss också att se upp så att det inte blir i Sverige som i USA och att han hoppas att musiken kan börja betyda mer och ha mer innehåll i texterna som den hade förr.
Mats Rydström en av två musiker som Gabriel Kelley hade med sig på Hijazz Klubb. (Foto: Fredrik Bolander)
Han är stolt över sitt ursprung från Georgia och radar upp artister som kommer därifrån som Ray Charles och Otis Redding men även band som REM och B52s samt Drive-By Truckers som han turnerat tillsammans med sist men inte minst The Allman Brothers. Gabriel berättar att han var ute och turnerade med dem ända fram tills att Gregg Allman dog förra året. Han fick en god relation med Gregg som lärde Gabriel mycket om bluesen. Han har efter Greg Allmans bortgång alltid spelat en sång och säger att den fungerar som medicin för honom när han sörjer vännen. Vi får sedan höra en fantastik version av Gregg Allmans "Come and Go Blues" och det är som att tid och rum försvinner.
Vi får också höra en väldigt fin version av Bill Withers fina "Grandma's hands" en låt som Gabriel säger att han gärna skulle ha skrivit själv. I en skönt svängande Swamp-blues får "Pickles" eller Casey McBride som han heter komma upp på scenen och trumma takten på sitt lår och det svänger rejält.
Gabriel Kelley var nöjd efter kvällens spelning. (Foto: Fredrik Bolander)
Gabriel Kelley är verkligen en musiker som har valt att göra det han tycker om och inte längre låta någon annan som ett skivbolag styra honom. Hans förra skiva låg på ett större bolag men nu vill han bestämma själv och göra sin grej.Han har tagit med sig 300 CDs på turnén och han säger att den som vill betala för den kan göra det och om man inte har råd så kan man ta en när "Pickles" som också har hand om "merchen" vänder sig om.
Efter ordinarie set återvänder Gabriel Kelley själv ut på scenen. Han säger att det är viktigt att det görs musik som talar om vad som händer och gör sedan en väldigt fin version av sin egen "The Road I Ride" men en berättande text munspel och gitarr. Vi får också höra den utsökta egna kompositionen "Lighter Shades of Blue". Nästa nummer blir Broder Daniels "Shorelines" där de andra två musikerna smyger upp på scenen efter ett tag. De avslutar sedan denna minnesvärda kväll med "Free Your Heart" som är skriven för att ge hopp att saker och ting ska bli bättre.
Mycket bättre än den känslofyllda musikupplevelse vi fått denna snöslaskiga januarikväll kan det inte bli. Musik är verkligen en medicin för själen och jag är glad att jag firade min 60-års dag genom att närvara.
