Sångerskan och låtskrivaren Nanna Sveinsdottir bjöd på en kavalkad av musik, tillsammans med ett stort uppbåd av fantastiska musiker, som sitt avsked till Uppsala.

Spelningen sätter igång med ett mycket skönt groove i låten "Fall" och jag slås direkt över hur bra bandet låter. Tyvärr drunknar Nannas sång lite i musiken, vilket troligtvis kan bero på att jag sitter allra längst fram och framför lokalens högtalarsystem. Del ett av konserten spelas av en uppsättning musiker och del två efter paus av en annan. De två musiker som spelar hela konserten igenom är trummisen Christer Ericson och pianisten Emil Ingmar. Övriga musiker som spelar från start är Peter Lindberg på elgitarr, Jens Eklinder-Frick på bas och Josefin Westman på sång.

Nanna Sveinsdottir bjöd in till avskedskonsert på Katalin. (Foto: Fredrik Bolander)

Nanna berättar hon och hennes Pär har köpt en biograf i Borgholm på Öland och ska flytta dit. Hon har anordnat denna kväll för att hylla Uppsala, musikerna hon har lärt känna och publiken som kommit till hennes konserter. Nanna berättar vidare det är den första gången hon som hon ska framföra nästa sång.

Hon talar om att hon har en kronisk sjukdom som ger henne smärta och trötthet. Låten är en sång till det onda "Om jag kunde". Låten är mycket personlig och känslosam. Nannas röst och kroppsspråk är båda väldigt uttrycksfulla. Det känns verkligen vad hon sjunger, hon blir både stark och skör på en gång i mina ögon. Här kompas hon endast av Peter Lindberg som plockar snyggt på elgitarren.

 
Josefin Westman och Linn Bohlin sjöng bakgrundssång när Nanna Sveinsdottir sjöng sin egen "Company" (Foto: Fredrik Bolander) 

Till den tredje låten som heter "Company" kommer även Linn Bohlin upp på scenen och sjunger bakgrundssång tillsammans med Josefin Westman. Deras tre rösterna passar mycket bra tillsammans och pianisten Emil Ingmar bjuder på ett fint pianosolo. Hans spelsätt påminner mig om Martin Hederos. Efter konserten berättar jag det för Emil som utbrister att de båda kommer från Karlstad och att Hederos är en av hans förebilder.

Nanna berättar att en del av hennes idé är att bjuda in andra musiker som betytt mycket för henne. En av dem är den gamla vännen Josefin Westman. Josefin berättar att hon dels sjunger i kör men också att hon gärna sjunger folkmusik. Hon börjar med en norsk folkvisa om ett kärlekspar som smiter iväg, nästan som Nanna och Pär, tillägger hon. Hennes sång är väldigt vacker och det är nog första gången som någon sjungit en folkvisa utan komp på norska i Katalins pub.
 

Nanna sjöng tillsammans med Linn Bohlin som gjorde sin debut för två år sedan tillsammans med Nanna. Här tillsammans med bland annat Peter Lindberg på gitarr. (Foto: Fredrik Bolander)

Nästa gäst är den unga Linn Bohlin som uppträdde med Nanna på Pub 19 för två år sedan. Nanna talar om att de ska sjunga samma låt nu som då "Pompei" (Above The Clouds Of Pompeii). Linn spelar också fint fingerspel på sin akustiska gitarr. Efter några verser faller bandet in. Linn har en fin röst, och i refrängen när Linn och Nanna sjunger tillsammans så känns det som att deras röster hör ihop.

Nannas elvaårige son Joar Bing spelade ukulele och sjöng. (Foto: Fredrik Bolander)

Nästa gästartist är ännu yngre. Det är Nannas elvaårige son Joar Bing. Nanna berättar också att Joar tycker att hon är en "Swag" mamma (som väl betyder något i stil med att hon har en cool attityd). Joar har verkligen en "Swag" stil själv med luggen hängade ur mössan som sitter på hans bakhuvud och coola glasögon. Han ser ut som en liten Elvis Costello eller Buddy Holly. Joar spelar ukulele och sjunger med en ljus och fin stämma.

Han äger scenen och gör verkligen succé. Linn Bohlin körar och jag tänker att vi kanske ser lite av musikens framtid i de två. Joars första låt är "Lost Boy", vilket han verkligen inte är. Han fortsätter med Beatleslåten "Let it be". Arne Hirvi som också förtjänstfullt sköter ljudet ikväll bjuds upp på scenen för att spela ett gitarrsolo. Hela bandets komp är av världsklass till Joars unga stämma och sköna ukulele lirande. Nanna passar på att tacka sin andra son Måns som inte är här.

Joar Bing imponerade på Uppsalanyheters skribent, här körar Linn Bohlin. Kanske är det musikens framtid vi ser funderade skribenten Pär Dahlerus. (Foto: Fredrik Bolander)

Nanna och bandet fortsätter sedan med en av hennes egna favoritlåtar från hennes album. Låten heter "It's over". Nanna sjunger med stor inlevelse. Det gör hon även i den sista låten innan paus som är "So I can Fly". Det är en stillsammare låt. Jag tycker att Nannas röst gör sig som allra bäst när hon sjunger ballader. Min egen värdemätare, en liten tår i ögonvrån, talar om att jag verkligen blev berörd, vilket bara sker när de är äkta känslor i sång och musik. Avslutningen av första set kunde inte blivit bättre.

Hammondmästaren Andreas Hellkvist sjöng scatsång för Nanna. (Foto: Fredrik Bolander)

Efter paus så kommer en del andra musiker in på scenen. Förutom Nanna själv så stannar, som sagt, Christer Ericson på trummor och pianisten Emil Ingmar kvar. In kommer Martin Sörbom på gitarr, Erik Ojala på kontrabas, Andreas Hellkvist på hammondorgel och sist men inte minst, som Nanna presenterar honom, Sveriges vackraste mansröst och en stor inspirationskälla Claes Janson.

Det blir ett väldigt drag när de alla sätter igång med den jazzbluesiga "Do you Mind". Martin Sörbom bidrar med sitt innerliga gitarrspel och den uttrycksfulla hammond-mästaren Andreas Hellkvist sjunger till och med scatsång medans hans fingrar dansar över tangenterna.

Claes Jansson och Nanna Sveinsdottir på Katalins scen i puben. (Foto: Fredrik Bolander)

Nanna och Claes fortsätter att sjunga duett i nästa låt "Always on my mind" som blir "Alltid inom mig" på svenska. Claes Janson sjunger sedan en fin bluesvisa "Har du kvar din röda cykel" skriven av Anders och Hans Widmark. Här kommer verkligen Claes Jansons röst helt till sin rätt och jag håller med Nanna att han har en av Sveriges finaste mansröster.

Blues- och Jazzsångaren Claes Jansson, en av Sveriges finaste mansröster enligt Nanna Sveinsdottir. (Foto: Fredrik Bolander)

Det blir sedan lite Ray Charles tongångar när Claes och det spelskickliga bandet kör så det ryker i "Allt går igen". Vilket otroligt sväng de åstadkommer. Claes berättar att hans tidiga musikaliska minnen kommer från när han som barn hörde frälsningsarmén spela på gårdarna. Hans pappa var också musiker men fick sedan skaffa sig "ett riktigt jobb" något som Claes själv sluppit och ändå har han fått behålla familjen, skojar han. "Spela din sång" blir den följande fina visan som han och Nanna sjunger tillsammans.

Oskar Forsberg spelade på sin saxofon. (Foto: Fredrik Bolander)

De fortsätter sedan med Finn Zetterholm och Rune Anderssons låt "Maria Magdalenas fotvårdsinstitut" där också Oskar Forsberg kommer in på saxofon. "Utan dig" har Mikael Wiehe skrivit texten till. Arne Hirvi kommer upp ock kör gitarrsolo igen. Det är ett väldigt drag i musiken och bandet.
 

Nanna Sveinsdottir och Claes Jansson avslutade med varsitt extranummer. (Foto montage: Palli Kristmundson/Stewen Quigley)

Innan kvällen är helt slut så bjuder Claes Janson och Nanna Sveinsdottir på var sitt extranummer. Först Claes, vi får höra Erroll Garners Misty som i Good Morning Blues kollegan Thomas Lindroths kreativa översättning blir Mist nå't. Oskar Forsbergs saxofon-spel sticker ut. Nanna avslutar sedan med mycket innerlighet och känsla när hon sjunger Stina Nordenstams fina "Soon After Christmas"

Vilken kväll detta blev, långt över min förväntan. Ett värdigare och finare musikaliskt avsked kan man nog inte ge Uppsalapubliken.