På lördagseftermiddagen var det speciellt besök på gitarrfestivalen när en av vår tids mest betydande gitarrtonsättare Leo Brouwer från Kuba själv dirigerade en svensk gitarrorkester som framförde några av hans verk.
Vi fick också se gitarristen Edin Karamazov som är av yppersta världsklass. Han framförde både stycken solo samt världspremiär av ett verk skrivet av Maestro Brouwer tillängnat Edin Karamazov.
Leo Brouwer, en av vår tids mest betydande gitarrtonsättare. (Foto: Lebing Gong)
In på scenen kommer först 14 gitarrister som sätter sig i längst bak. Därefter kommer de två solisterna Eric Lammers och Jacob Henriques och sist men inte minst (eller det kanske han är till växten) Maestro Leo Brouwer.
Leo Brouwer dirigerar gitarrorkestern. (Foto: Lebing Gong)
Leo Brouwer dirigerar gitarrorkestern som spelar hans verk Concierto de Tricastin för två gitarrer och orkester. Det är väldigt svårt att beskriva musik men jag skrev ner vad som kom till mig när jag lyssnade på verket.
Detta är mina personliga tankar när jag försökte att visualisera musiken i bild i mitt sinne.
I. Luz y ocaso en Provenza
Små vågor som glittrar i solen i en havsvik. Stormen närmar sig. De två solisterna "paddlar i sina kanoter" (spelar på sina gitarrer) vinden mojnar. Svalor seglar in över viken och ljumma vindar når land.
Leo Brouwer med solisterna Eric Lammers och Jacob Henriques. (Foto: Lebing Gong)
II. Vals del pequeno circo
Valsen går undan så man blir lite yr. En positivhalare spelar också valsen utanför vårt fönster. Vinglande tar vi oss ut i dansens virvlar på dansgolvet igen och hittar takten på nytt.
III. Juegos de Darius Milhaud
En bisvärm letar efter nektar. Några bin flyger in genom ett öppet fönster och blir fångade när fönstret stängs. Fönstret öppnas på nytt några av bina blir offer för en "flugsmällare" men de flesta virvlar ut i friheten igen.
Gitarristen och Luteisten Edin Karamazov. (Foto: Lebing Gong)
Efter en liten paus kommer gitarristen och luteisten Edin Karamazov in och sätter sig på en stol mitt på scenen. Han ser väldigt avslappnad och alldaglig ut.
Fast han spelar på en gitarr låter det första stycket han spelar som är Sonata av Zamboni lite som musik för luta. Det är snirkligt och vackert. Han har en enorm fingerfärdighet och flöde i sitt spelande men också en stor värme i tonen. Han är en virtuos utan like. Karamazov får kraftiga applåder men tillägger själv efteråt "that was an easy one" med glimten i ögat.
Edin Karamazov spelar helt utan noter. (Foto: Lebing Gong)
Visst känns det som att svårighetsgraden ökar avsevärt när han fortsätter med musik av Fernando Sor. Han påstår ändå efteråt att "that was also an easy one".
Han fäller dock inte samma kommentar en tredje gång efter att på ett lekande och fingerfärdigt sätt tagit sig igenom tre valser av Barrios så vi får anta att de var svårare. Han spelar helt utan noter. Musiken är fängslande och enormt vacker.
Indrakvartetten bestående av Hanna Göran på violin, Karolina Weber Ekdahl på violin, Diana Meraw Crafoord på viola och Isabel Blommé på cello. (Foto: Lebing Gong)
Leo Brouwer har tidigare skrivit 6 stycken stråkkvartetter och nu ska vi få höra hans sjunde stråkkvartett, Baladas del Decamerón Negro som det är uruppförande av.
Verket har också Leo Brouwer tillägnat Edin Karamazov som också spelar sologitarr tillsammans med Indrakvartetten som består av Hanna Göran på violin, Karolina Weber Ekdahl på violin, Diana Meraw Crafoord på viola och Isabel Blommé på cello
Leo Brouwer tackar Indrakvartetten. (Foto: Lebing Gong)
Det är vacker musik som ibland är väldigt avslappnande men också ibland virvlar iväg. De får stående ovationer. Maestro Brouwer kommer själv ut på scenen och kramar och kysser medlemmarna i Indrakvartetten och kramar om Karamazow. Han ser väldigt nöjd ut och publiken ger stående ovationer.