Det är inte ofta som Uppsalanyheter recenserar konserter i Stockholm, men på måndagskvällen begav sig vår fotograf Peter Bohlin och skribent Pär Dahlerus till Engelen i Gamla Stan där Uppsalabon Jon Ben Berger spelade tillsammans med sitt band och andra musikervänner på Brian Kramers Blue Mondays. Det blev en kväll fylld av härlig musik, värme och fin gemenskap som vi fick uppleva.
Engelens musikpub är helt fylld av en hängiven publik när vi anländer strax före det att musiken ska börja. Uppsalabon Jon Ben Berger har spelat ofta i Gamla stan där han har en trogen publik. Den amerikanske landsmannen , musikkollegan och vännen Brian Kramer anordnar musikkvällar där varje måndag. Ofta spelas det blues men även annan musik, så som ikväll, även om Jon Ben Bergers musik kan innehålla blues.
Det är väldigt svårt att kategorisera Jon Ben Bergers musik. Jag skulle vilja påstå att den innehåller en hel värld av musik. Jon Ben Berger har samlat intryck under sitt långa musikerliv och hans musik är unik.
Brian Kramer t.v tillsammans med Jon Berger. (Foto: Peter Bohlin)
För att hylla Jon Ben Berger och hans musik har Brian Kramer också bjudit in ett antal gästartister. Kvällens första gästartist blir den skönsjungande Fanny Holm som backas upp av Brian Kramer på gitarr och Jon Ben Bergers band bestående av Björn Gideonsson på trummor, Mårten Korkman på bas och Martin Sörbom på gitarr. Fanny Holm sjunger och spelar akustisk gitarr. Sin andra låt dedikerar hon till Jon Ben Berger som står vid bardisken och snart är redo att göra sin entré på scenen.
Gästartisten Fanny Holm tillsammans med Brian Kramer. (Foto: Peter Bohlin)
Bandet förstärkta av Brian Kramer spelar ett skönt "groove" samtidigt som Jon tar sig fram genom publiken till scenen. Till musiken som fortsätter sitt gung i bakgrunden berättar Jon att vi ska få höra en alldeles ny låt "Black Ward" som de aldrig tidigare har spelat. Jon skickade sin låttext till Brian bara för några dagar sedan och musiken kom till Brian på en gång. Jon berättar vidare att den grundar sig på en historia som hans mamma berättat om när Jon föddes.
Det fanns två förlossnings-avdelningar ("wards") på sjukhuset i Brooklyn. En för de mer välbeställda och en för de som hade de sämre ställt varav många var av afroamerikanskt ursprung. Eftersom det var fullbelagt på den "finare" avdelningen hamnade Jons mamma på den andra. Låten handlar om hur Jon fick en svart själ och tidigt influerades av gospelmusik. Förutom att sjunga med sin varma och uttrycksfulla röst spelar Jon härliga toner på sitt munspel.
En knuten näve för första framförandet av nya låten "Black Ward" (Foto: Peter Bohlin)
Brian Kramer lämnar scenen, Jon och bandet fortsätter med nyligen utgivna hyllningen till Cornelis Vreeswijk. Vi får höra Jons fina tolkning och översättning av "Somliga går med trasiga skor" som i Jons version heter "Worn out Shoes". Det känns att publiken redan hunnit lyssna in sig på den nyligen släppta singeln och är med på noterna. Låten går i ett skönt reggaetempo.
Jon Berger hade ständig kontakt med bandet och framförallt gitarristen Martin Sörbom. (Foto: Peter Bohlin)
Jon och bandet fortsätter att spela och de är väldigt samspelta, framförallt slår det gnistor om energin mellan Jon och parhästen Martin Sörbom. Jag får senare höra av Martin att de spelar utan setlista och att han och de andra musikerna bara följer Jon i det han väljer att spela, vilket är ännu mer imponerande. Vi får bland annat höra "The Artist" från det kommande albumet.
Jon Ben Berger Band, från vänster Jon Berger, Björn Gideosson trummor, Mårten Korkman bas och Martin Sörbom gitarr. (Foto: Peter Bohlin)
Sedan är det dags för kvällens andra gästartist. Backad av Jons band, kliver Lo Kivikas upp scenen. Hon har en mycket stark röst och jag påminns om Janis Joplin men tänker även på Marianne Faithfull. Även Lo hyllar Jon som hon samarbetat med "Jon har ett stort hjärta och är en filosof som inte använder några ord som inte har någon mening".
Mårten Korkman och Martin Sörbom. (Foto: Peter Bohlin)
Sedan är det dags för Jon och bandet att komma in igen. Tempot höjs markant från den första delen av konserten. Jons "strumming" på gitarren är magiskt och unikt. Han har ju också lärt sig av ingen mindre än Richie Havens. Martin Sörbom är också en unik och fantastisk gitarrist. Hans solon innehåller en sådan kraft och energi som känns i hela rummet och man ser det dessutom i hans ansiktsutryck och hela hans kropp.
Som jag redan skrivit så är samspelet mellan alla musikerna i bandet mycket bra, i synnerhet energin och blickarna mellan Jon Ben Berger och Martin Sörbom. De förstår verkligen varandra i musiken och Martin liksom läser Jons tankar, det är magi på hög nivå. När bandet jammar på i reggae rytmer blir publiken som i extas. Björn Gideonssons rytmiska trummande tillsammans med Mårten Korkmans tunga basgrooves vill man aldrig ska ta slut.
Jané Kitto, en av tre gästartister. (Foto: Peter Bohlin)
Australienskan Jané Kitto blir kvällens tredje gästartist som tillsammans med sin parhäst Pna Andersson först uppträder som duo. Kitto talar om att hon är förkyld men det märker man inte så mycket av. För mig är hon också en ny bekantskap och är hon så här bra när hon är förkyld så kan jag bara föreställa mig hur bra hon är annars. Hennes och Pna Anderssons gitarrspel är också mycket tajt. De backas sedan upp av Brian Kramer och bandet och det svänger rejält.
Jon Berger med band bjöd på en magisk kväll på Engelen. (Foto: Peter Bohlin)
Jon Ben Berger är en artist som brinner för sin musik och vägrar att ge upp trots att han är märkbart tärd av cancern som han har drabbats av sedan en tid. Jag har under en tid känt till att Jon är svårt sjuk, men han har inte velat prata om det, då han vill att all fokus ska ligga på hans musik.
Nu när det verkar som det blivit allmänt känt så vore det konstigt om jag inte ens skulle nämna det. Han brinner så till den milda grad av sin musik som tillför honom krafter och energi av ett rent övernaturligt slag. Vilken bragd av Jon Ben Berger att dela med sig av sin magi trots den vacklande hälsan.
Uppsalabon Jon Berger kämpar mot sin sjukdom och finner styrka i bland annat musiken. (Foto: Peter Bohlin)
När kvällen börjar närma sig sitt slut så sjunger publiken med "Time, Time" i Jons helt underbara sång "Timecatcher" och tiden står faktiskt helt stilla för ett ögonblick.
