På tisdagskvällen spelade The Steepwater Band från Chicago på Katalins pubscen. De var tidvis alldeles lysande men deras många olika influenser är både ett plus och ett minus. Det blir omväxlande men också lite spretigt och ojämnt.
The Steepwater Band bildades redan 1998 i Chicago av Jeff Massey på gitarr och sång, Joe Winters på trummor och Tod Bowers på bas. Först 2012 anslöt sig den andra gitarristen Eric Saylors. Utan att ha hört dem tidigare (bandet var helt okända för mig tills igår) kan jag tänka mig att han tillfört mycket till bandet. Soundet blir fylligare med två gitarrister.
Han sjunger också i stämma med Jeff Massey och spelar dessutom lapsteel. Bandet har rötterna i bluesen, kanske naturligt om man kommer från Chicago, men man kan höra många influenser, jag hör mycket Neil Young, en hel del sydstadsrock i stil med Allman Brothers, lite Rolling Stones men även Beatles och Little Feat.
Jeff Massey på gitarr. (Foto: Fredrik Bolander)
Bandet har turnerat ihop med många stora band, exempelvis Buddy Guy, Wilco, Taj Mahal, Leon Russell, ZZ Top och North Mississippi All Stars som nyligen besökte Uppsala och just Katalin. Kanske har The Steepwater Band lite otur ikväll, tydligen har de ingen ljudtekniker på plats.
Jeff Masseys wah wah fungerar inte och en sträng går av under spelningen. Trots det så spelar han gitarr som en gud. Hans slidesolon är hur grymma som helst. Bandet borde kunna vara lite tajtare än vad de uppvisar ikväll och det känns som de inte riktigt hittar fokus. De skulle också vinna på lite mer mellansnack, istället blir det mest tystnad när de stämmer gitarrerna mellan låtarna.
Joe Winters trumsolo imponerade. (Foto: Fredrik Bolander)
Förutom utav Jeff Masseys gitarrexplosioner så imponeras jag också av Eric Saylors lapsteel spelande och faktiskt av Joe Winters trumsolo när han bankar på som att det gällde på liv eller död. Trots att det kan bli lite spretigt med de olika stilarna, gillar jag också variationen.
Bäst tycker jag att de är i Neil Young gungande låtar, som titellåten till senaste albumet "Shake Your Faith" och "Off The Rails" samt i de ännu mer livliga låtarna. Jag tror att det är i låten "Remember the taker" som en melodislinga verkligen påminner mig om The Beatles från Abbey Road tiden.
Tod Bowers på bas. (Foto: Fredrik Bolander)
Jag har tidigare sett några YouTube klipp där de gör riktigt bra covers på några Neil Young låtar men tyvärr uteblev de ur spellistan ikväll. Hoppas de tar med någon imorgon, när de uppträder i Norrtälje, då blir min bror glad. The Steepwater Band är ett mycket kompetent band och jag är säker på att de egentligen kan vara ännu bättre. Vi fick trots allt många höjdpunkter med ett skönt gung och fantastiska elgitarrsolon av Jeff Massey både med och utan bottleneck.
