Det är ett härligt driv och ett skönt "skitigt" sound som Pelle Lundblad & Steam Mill County Band har åstadkommit på sitt nya album "Made in Tobo". Albumet släpps digitalt nu på fredag 11 augusti. Under hösten kommer det även att släppas först på CD och senare även på vinyl LP.
Pelle Lundblad sjunger, spelar gitarr och munspel och står för huvuddelen av komponerandet av text och musik. Steam Mill County Band består av Joachim Schultz på trummor, Kim Westin på bas och sång (även ett gitarrsolo på "Steamy River") och Kjell Haraldsson på Keyboards och sång. Som gästmusiker på albumet medverkar också Markus Miljand, Ulf Holmberg, Lina Eriksson och Nicke Widén. "Made in Tobo" är producerad, inspelad och mixad av Markus Miljand och mastrad av Lawrence Mackrory.
Pelle Lundblad har myntat begreppet "Swedeicana" som han gärna kallar musiken istället för Americana. Det nya albumet är helt och hållet på engelska i motsats till Pelles tidigare svenska album med texter om Uppsala. Inspelningen av det nya materialet gjorde de i våras i det anrika gamla Folkets hus i Tobo. De blev så förtjusta i miljön, att de nu kallar slutresultatet för just vad det är, "Made in Tobo"
Detta är Pelle Lundblad & SMCB's största satsning hittills och det hörs verkligen. De har tagit musiken och hela produktionen till en annan nivå. Låtmaterialet är av hög kvalité med medryckande refränger som man gärna sjunger med i. Pelle Lundblad är en riktigt vass låtskrivare med känsla för melodi och text. Det lite "skitiga" soundet med distade gitarrer ger en genuin och äkta känsla och man kan riktigt känna bandets energi i musiken.
Visst hör man ekon av förebilder som Neil Young och Bruce Springsteen men jag hör också något svenskt i musiken. Det finns något i själva låtsnickeriet och även i Pelle Lundblads intonation som påminner mig om Per Gessle. Lundblads röst påminner mer om Harpo (ni vet han med Moviestar). Trots alla referenser har de lyckats skapa ett eget sound. Drivet i musiken och det opolerade soundet tilltalar mig också.
Pelle Lundblad framför Ångkvarnen i Uppsala. (Foto: Peter Bohlin, arkivbild)
Öppningsspåret "Steamy River" är en riktig rökare med sköna distade gitarrer, skön stämsång och en tydlig Neil Young känsla. Låt nummer 2. "California" har verkligen en skön melodi och gung. Snyggt gitarrspel som påminner om pedal steel som ger en Americana/Country känsla. Den här låten skulle kunna varit skriven av Gessle och jag hör lite ekon av Roy Orbison. Refrängen sitter som en smäck. Den tredje låten heter "Alladins Lamp" och är en lugnare ballad. Sköna akustiska gitarrstämmor och en orgel med lite Procol Harum känsla ("A whiter shade of pale). Fin körsång av Lina Eriksson och Pelle spelar munspel.
Det fjärde spåret "Best Friend" får lite Bluegrass känsla genom Nicke Widéns fina banjokomp. Kjell Haraldsson får till ett pianospel som ger Springsteen känsla med avslutningsackord som kunde varit av Dr. John. Spår fem "My Brother" med fin text om en kanske saknad bror har också ett skönt gung och bra driv. Pelle Lundblads röst är full av passion och lidelse.
Om jag ska välja en favoritlåt från plattan, vilket faktiskt är svårt på grund av eller kanske tack vare den genomgående höga kvalitén så blir det nog ändå "Live a life" som Pelle skrivit tillsammans med Kim Westin och Dan Fredriksson. Jag får gåshud både av musik och text. Låten byggs successivt upp och jag får lite vibbar av ett av mina favoritband The Jayhawks. Därefter följer "Sorrow Man" som kanske är det spår som tilltalar mig minst men melodin är bra och musiken har lite Rockabilly känsla. Albumet avslutas med "The Runner" som inleds med sköna gitarrtoner. Det är ett väldigt skönt och rullande driv i låten så titeln "The Runner" passar fint. Taggtrådsgitarr i bästa Neil Young stil förgyller slutet av låten. En värdig avslutning på ett mycket bra album.
Jag tror att Pelle och bandet kommer att kunna växa ytterligare med detta utmärkta album i ryggen. Mitt betyg blir därför 8/10. Tilläggas ska att jag är väldigt imponerad av vad de har åstadkommit.
