Eva Dahlgren uppträdde på onsdagskvällen för ett fullsatt Parksnäckan. Även utanför samlades uppskattningsvis 200 personer. Hon är en texternas mästare och det var vacker poesi som vi fick uppleva till hennes popballader.
Jag tror aldrig att jag har sett så mycket utrustning på Parksnäckans scen vid något tidigare tillfälle. Det höjer mina förväntningar innan konserten ska börja. Nuförtiden brukar de flesta konserter börja punktligt men ikväll dröjer det c:a 20 minuter innan Eva Dahlgren och hennes fem bandmedlemmar, alla klädda helt i svart kommer ut på scenen.
Bara Jerry Williams har haft mer utrustning på Parksnäckans scen. (Foto: Morgan Jansson)
Öppningsnumret blir "Hela världen står i blom". För att det ska kunna blomma behövs det ju vatten vilket vi också får efter halva låten. En plötslig och intensiv regnskur överraskar oss och en regnbåge syns snett ovanför Parksnäckans scen, kanske skatten finns här.
Det fanns dock risk att regn skulle blåsa in över den ganska öppna scenen och Eva funderade på om de skulle ta ett litet avbrott, men de körde på ändå.
Regntorkning av utrustningen längst fram på scenen. (Foto: Morgan Jansson)
Det känns lite trevande och långsamt i början av konserten. Många av Eva Dahlgrens låtar är ju väldigt lugna där texterna är centrala och fyllda av vacker poesi. För mig tar det en stund innan jag sugs med in i texterna vilket kräver ett koncentrerat lyssnande, något som kan vara lite svårt på en utomhuskonsert. Kanske är det därför?
Eva Dahlgren är bäst när man låter sig uppslukas av hennes poetiska texter enligt Uppsalanyheters musikskribent Pär Dahlerus. (Foto: Morgan Jansson)
När den fjärde låten som är "Lev så" kommer igång så höjs tempot och det behövs för att få mer nerv i konserten. Tempot fortsätter i "jag är Gud". Eva Dahlgrens karakteristiska röst låter lika bra och sensuell som vanligt. Hon hänger på sig en snygg vit gitarr (gissningsvis en Gretsch) och spelar sedan "Brinner här".
Det är också här någonstans som det börjar brinna i själva framträdandet och konserten har nu fått sig en rejäl skjuts efter en lite stillsam och stel inledning. Det börjar också på något sätt bli lättare för mig att följa med och låta mig uppslukas av de fina texterna. Hon byter sedan gitarr till en Telecaster och vi får höra en skön version av "Guldgrävarsång" med skönt pianokomp till tunga trummor.
Matilda Johansson kan spela "allt" enligt Eva Dahlgren, men just denna kväll spelade hon blås och keyboard. (Foto: Morgan Jansson)
Eva Dahlgrens mellansnack känns avspända och naturliga. Hon berättar om när hon och bästa kompisen Per, som barn, hade popkonserter på den fina och stora svarta trappan till Pers föräldrars hus i Vendelsö. När Pers pappa dog så fick de inte längre spela på trappan och Evas föräldrars trappa var liten och grå så där funkade det inte att vara.
En tid senare flyttade Evas familj till Skåne och där ville ingen leka popband, alla var hästtjejer där. Evas häst ville inte gå och sedan blev hon allergisk. Denna historia fick symbolisera vad sammanhanget betyder.
Eva Dahlgren med sitt fem-mannaband. (Foto: Morgan Jansson)
Eva har fått en nytändning i musiken och till sammanhanget hör att hon inspireras av att spela med de musiker hon är ute med nu. Det är, Johannes Berglund på bas, Mikael Häggström på trummor, Matilda Johansson som enligt Eva kan spela allting spelar ikväll blås och keyboards, Rasmus Lindelöw spelar också diverse keyboards och sist men inte minst sveriges sexigaste man (han kom i alla fall på 19:e plats i en omröstning för 12 år sedan) Anders Stenberg på elgitarr.
Anders Stenberg på elgitarr. (Foto: Morgan Jansson)
Den fina "Filmen om oss" var också ledmotiv till en dokumentär om Ingrid Bergman som Eva var med filmade för två år sedan. Musiken är väldigt skön och jag får nästan lite Pink Floyd vibbar. Eva presenterar nästa låt som är en gammal sång från 80-talet då allting var annorlunda men likadant fast i andra färger.
Hennes liknelse blir att rött har blivit blått, grönt har blivit grått och det som var osynligt har blivit brunt. Låten är "Ung och stolt" från en tid när hon också var mer arg, nu har vemodet tagit över som hon uttrycker det. Hon framför låten finstämt, ensam på sång och elgitarr, efter ett tag också kompad av Matilda Johansson på trumpet.
Eva Dahlgren sjunger med inlevelse. (Foto: Morgan Jansson)
De gamla hitsen som håller fint fortfarande avlöser varandra i slutet av konserten. Vi får bland annat höra den underbara "Ängeln i rummet" och en fartfylld disco version av "Kom och håll om mig" som ger kvällens största applåder. Det är också den sista låten i det ordinarie setet.
Det regnade ganska mycket, men bara en kort stund. (Foto: Morgan Jansson)
Kvällens extranummer blir förstås "Vem tänder stjärnorna" som följs av "En plats på jorden" där musiken i avslutningen byggs upp till ett crescendo. Sammanfattningsvis så vinner Eva Dahlgren i längden efter en lite trög start (kanske regnskurens fel). Hon blir som bäst när man låter sig uppslukas av hennes fina och poetiska texter och när tempot höjs lite.
Det regnade ganska mycket, en kort stund.
