Uppsalanyheters Eva Cederholm har träffat Uppsalamusikern Simon Monerrat med anledning av hans skivsläpp idag av #afro.
På väg in på tomten hos Simon Monserrat möts jag av Mio, en spansk vattenhund, med ett välkomnande skall från balkongen. Simon Monserrat är 49 år och bor i Morgongåva. Han har tre söner, varav två är musiker ("Dani M" och "MONCHO"). Simon blev Kulturstipendiat i Uppland 2011.
Du har varit frilansmusiker i hela ditt liv, hur kommer det sig?
- Det var självklart. Pappa var musiker, så det fanns instrument och intresse hemma.
- Jag tackar pappa för att han har visat mig bredden på musiken genom åren. Inte bara salsa, utan mycket afrikansk musik. Jackson five - sade han kunde bli stort. Ett tag hade jag alla deras skivor, men de blev tyvärr stulna vid ett inbrott. Vissa av pappas grejer finns, men de är inte digitala. Det är lite synd, att inte mera finns sparat. I filmen "La Dolce Vita" (1960) är pappa med som musiker i ett band.
Din egen bakgrund som musiker är omfattande, kan du göra ett axplock till läsarna?
- Jag är musiklärare på KMH (Kungliga Musikhögskolan) i Stockholm sedan drygt femton år. I tolv år turnerade jag med Linda Tillery & the Heritage Choir. Hon är amerikansk grammynominerad sångerska (två gånger). Vi turnerade ganska mycket, säger Simon. Jorden runt. Heritagemusik. Sång och percussion var mina främsta uppdrag i sammanhanget.
Förut var Simon hungrigare på att turnera, medan nu känns det viktigare att vara mera hemma, berättar han. Han är inte bara far nu, utan också farfar.
- I början på 2000-talet var jag ute i fem månader på turné ibland och det slet på familj och relationer. Något har jag kanske lärt mig?, ler Simon.
- Jag har spelat in mycket musik med andra artister. Mitt första egna släpp "The Storyteller" kom 2004. "The Storyteller" fick mycket bra respons, bland annat av Djembe, en dansk tidning, som höjde albumet till topp 5 i världen. "Crossroads" blev det andra släppet 2012, som jag jobbade med länge pga skilsmässa och att livet liksom kom emellan, beskriver Simon.
- Under namnet "DJ Monserrat" har jag gjort sidoprojekt för att få med låtar till t ex mina Zumbapass. DJ Monserrat är det namn jag använder när jag är DJ på latinoklubbar och spelningar i Stockholm och Uppsala. STGK var ett ungdomsprojekt i Stenhagen tidigare, där vi gjorde tre skivor och flera av de i kärngruppen är antingen musiker eller managers inom musik i dagsläget. Några producerar beats och det känns roligt att ha inspirerat dem och fått följa dem och sett vart de kan komma med sin kreativitet. Jag fick Guldhjärtat för mitt arbete med projektet. Daniel (Dani M) t ex var bara 12 vid första STGK-skivan. Se var han är idag.
Simon fick också skapa en drömturne med Musik i Uppland.
- Jag fick plocka ihop ett band med musiker. Då tog jag några lokala musiker och blandade med tre sångare från Zimbabwe, den kubanske pianisten Ivan "Melon" Lewis och Ulrika Boden, en svensk folkmusiksångerska. Det senaste året har jag gjort olika salsaprojekt, spelat in lite med sönerna, och skolprojekt lokalt. Dels är jag med i LöstFolk, med min son "MONCHO" (Ramon). På ganska många av Dani:s låtar har jag antingen spelat flöjt eller percussion. Ibland är jag med på livespelningar.
Hur fick du idén till det tredje albumet #afro?
- Jag tänkte egentligen inte göra något stort projekt. En helg i vintras skrev jag tre-fyra låtar och kom in i ett kreativt flow och hade sedan 12-13 halvfärdiga låtar. Först tänkte jag att de räckte till ett album, men jag upptäckte att låtarna hade olika genrer. Annika Söderlund på Creative Makeup, och en fotograf Joakim Bech, har jobbat med omslaget. Det är en närbild på Simons ansikte (med ansiktsmålning). #afro
Simon beskriver att olika rytmer finns i Sydamerika som har influenser av varandra. Venezuelanska, brasilianska, och olika afrikanska rytmer. I maj när jag pratar med Simon i hans hus i Morgongåva, så saknas några detaljer och finputsning på några av låtarna.
- Jag väntar lite på fler som Junior Natural. Jag är i princip klar. Det är spridning i ålder på de inblandade, från 18 år till jazzrävar med många år i branschen. Det är roligt att ha med flera generationer, säger Simon. Afrofunk skapades enligt Simon delvis av nigerianen och saxofonisten Fela Cuti.
- Jag har tagit mycket inspiration av honom till #afro, både rent musikaliskt men också av hans kamp för mänskliga rättigheter. Ulf Andersson (ABBA original band, Monica Z) och Ulf Adåker båda jazzrävar. De kom till min studio här hemma där jag bor. De har spelat så mycket tillsammans så det gick bra för dem att spela vissa bitar ihop i studion. Det var en cool känsla att se dem synka så bra.
Simon spelar in och bygger upp låtarna själv i studion.
- Jag vet aldrig när det kommer ett flow, men när känslan kommer så vill jag uttrycka mig. Ibland kommer texten först, ibland beatet. En artist kommer att vara med på alla fyra mina släpp: MONCHO, min son. Till den fjärde skivan, #latino, som kommer i höst, var det en låt som jag var tvungen att googla för att kolla om någon annan hade gjort för att den bara kom... Arr, text, melodi, allt bara kom, så jag var orolig att det var något som redan fanns. Men det var inte så. Min fjärde platta är alltså mer latino med många riktigt stora musiker.
- Jag kontaktade t ex en puertoricansk sångare, Jerry Medina, och frågade om han ville vara med på låten. Han tyckte låten var jättebra och ville hänga på. Han jobbar bara med stora artister som t ex Marc Anthony. Han spelar trumpet också och bjöd på ett solo som han skickade med. Han spelade in sina delar i Puerto Rico. Det är fantastiskt med studios i olika delar av världen. Internet underlättar verkligen när man vill gör sådana här projekt.
Undertecknad får lyssna på låten, som inte är färdigmixad än, men det är mycket hög kvalitet och ger mig känslan av att vara på en sommarvarm bakgata med lättklädda människor som dansar. Uppsalanyheter får definitivt anledning att recensera båda plattorna när de är klara!
Lyssna på nya plattan #Afro på Spotify:
https://open.spotify.com/album/3lyAJpZTKeBjW061fxdsCy
