När Good Harvest och Kris Kristofferson uppträdde på Uppsala Konsert & Kongress på tisdagkvällen fick vi både höra änglalika röster och fantastiskt gitarrspel från Ylva Eriksson och Hanna Enlöf samt en levande legendar med mycket patina som levererade sina hits likt en mänsklig jukebox.
Ylva Eriksson och Hanna Enlöf som tillsammans bildar duon Good Harvest inledde kvällen. De sjunger vackert och väldigt tonsäkert och det är som att deras röster verkligen hör samman. Båda två är dessutom mycket spelskickliga gitarrister. I början av deras framträdande ser jag att kvällens huvudperson, Kris Kristofferson, står bakom ett draperi på sidan av scenen och iakttar dem. Jag ser honom nicka gillande. Det borde göra dem nervösa men det märks inte alls.
Ylva Eriksson i Good Harvest. (Foto: Morgan Jansson)
De framför sina sånger med stor professionalitet och innerlighet. Vi får bland annat höra dem spela sin egna "Charly" och förstås deras paradnummer som är Joni Mitchells "Woodstock". De hyllar sin bakgrund från Dalarna genom att spela en polska som de komponerat till en dikt av Karin Boye. I slutet av deras framträdande så väver de passande in några strofer ur "Me and Bobby McGee".
Hanna Enlöf i Good Harvest. (Foto: Morgan Jansson)
Efter ett uppehåll så kliver den snart 81-årige Kris Kristofferson ut på scenen. Han är rakryggad och klädd i en svart löst hängande skjorta med en svart T-shirt under, halskedja, svarta jeans och cowboyboots. Det är så vitt jag vet hans tredje spelning i Uppsala, 2010 var han på ett kokande varmt Katalin och 2012 på samma scen som i kväll.
Kris Kristoffersson med sitt munspel. (Foto: Morgan Jansson)
Han har givetvis inte kvar skärpan i sin röst eller i gitarrspelet heller för den delen. Det är dock en stor poet med mycket patina som vi får höra rada upp hela 28 stycken ur sin låtskatt likt en levande jukebox. Vi får bland annat höra "Me and Bobby McGee", "Help me make it through the night", "Brooken Freedom Song" "Jody and the Kid", "Jesus was a Capricorn" och "Sunday Morning Coming Down". Så värst mycket säger han tyvärr inte mellan låtarna. Han borde ha massor av intressanta upplevelser att berätta men minnet sviker honom kanske. Han hinner nästan inte att avsluta en låt förrän han säger "Thank You" och plirar lite illmarigt mot publiken.
Avskalat, charmigt och äkta med Kris Kristoffersson. (Foto: Morgan Jansson)
Ibland liksom väser Kristofferson fram texten och det rosslar rejält, men det hör till på något sätt och man berörs av det. Det är avskalat, mycket charmigt och äkta. Publiken hyllar sin gamla hjälte med stående ovationer. Han hinner inte av scenen innan han kliver tillbaka till mikrofonen och ger oss ett passande avsked med "Please don´t tell me how the story ends".
