Rootsy Music i samarbete med Katalin fortsätter att leverera fina musiker på löpande band till Klubb Uffe. Denna fredagskväll får vi först njuta av duon Jim and Sam och senare av The Mulligan Brothers.
Kvällens artister bjuder oss på underbar musik och sina vackra röster. Först upp på scen är paret Sam Yonack och Jim Hanft från Los Angeles som låter sina förnamn bilda gruppens namn, Jim and Sam.
Sam Yonack och Jim Hanft. (Foto: Morgan Jansson)
De berättar att de är ute på sin "Anywhere Everyday Tour" som de började den 1 november förra året. De ska göra ett uppträdande varje dag i ett år. Sam berättar att det är deras 197:e gig i rad. Båda två sjunger och Jim spelar akustisk gitarr. Deras röster vävs samman till en enhet och det är skört och vackert.
Jag tänker på duon Buckingham Nicks (innan de gick med i Fleetwood Mac), framförallt eftersom jag tycker att Jims röst påminner lite om Lindsey Buckinghams. Även hans inlevelse och rörelsemönster när han spelar gitarr har en viss likhet.
Sam Yonack och Jim Hanft. (Foto: Morgan Jansson)
Både Sam och Jim lever sig in i musiken och ger sig hän fullt ut. Ofta är det lågmält och skört men då och då stampar de takten i golvet och höjer tempot. Deras mellansnack har mycket humor och de har glimten i ögat. En mycket trevlig bekantskap.
Melody Duncan. (Foto: Morgan Jansson)
Nästa bekantskap, som vi får stifta, är med The Mulligan Brothers som för denna Skandinavienturné är utan trummisen Greg Deluca som insjuknade just när de skulle resa hit från Alabama, och tyvärr fick stanna hemma. Efter konserten försäkrar basisten Ben Leininger för mig att Greg tillfrisknat igen. De saknar honom men börjar bli inkörda som en trio efter några spelningar.
Förutom Ben som alltså spelar bas-ukulele och sjunger bakgrundssång så består bandet av Melody Duncan på sång och fiol samt Ross Newell på Sång och gitarr. The Mulligan Brothers är alltså inte bröder eller släkt överhuvudtaget. De tog namnet från en golfterm "Mulligan" som innebär att man får en andra chans. Bandet består av musiker som fått en andra chans förklarar de.
Ross Newell. (Foto: Morgan Jansson)
De kör igång med sin egna utmärkta låt Cecilia. Det svänger otroligt skönt och Ross Newells röst är helt enastående. De andra två backar upp honom i snygga harmonier. Melody Duncan sjunger också solo på några låtar som de framför och hennes röst är också av toppklass.
De är inte bara fina sångare utan också skickliga på att hantera sina respektive instrument. Ross Newells gitarrspel är glimrande. Han är noga med att stämma sin gitarr för publikens välbefinnande, som han säger.
Ben Leininger. (Foto: Morgan Jansson)
Ben Leininger har ett skönt sound på den lilla Bas-Ukulelen och får till några riktigt funkiga riff vid några tillfällen. Melody Duncans fiolspel ger ett extra sving i musiken och hon ger oss även ett solo när hon plockar på strängarna. Musiken kan beskrivas som en slags folk-americana. Ross Newell sköter det mesta av mellansnacken. Han är en person som utstrålar glädje och har ett smittande leende.
De ser alla glada ut efter varje applåd men framförallt Ross som tackar hjärtligt varje gång. Ett av de två extranumren blir Stephen Stills "For What it's Worth" som de gör en bra tolkning av. Att få uppleva sådana här band i en intim miljö som Klubb Uffe är verkligen en ynnest.
Melody Duncan med sin 5-strängade fiol. (Foto: Morgan Jansson)
Rootsy bevisar sig gång på gång med de artister de tar hit, och fler är på gång. Redan på söndag kommer Whitney Rose till Hijazz Klubb och den 30 maj är det dags för Julie Rhodes på Klubb Uffe.
Den 4 juli dyker Sam Outlaw upp på Klubb Uffe och några dagar senare, den 8 juli, är det dags för Americanafestivalen Rolling Rootsy Revue med bland annat Aaron Lee Tasjan och Eilen Jewell på Katalin.