Så kom han då äntligen Doug Seegers. Efter att ha varit tvungen skjuta på Katalinspelningen på grund av sjukdom. Många hade väntat på det här och han har en skara trogna fans.
Man kan höra hur en del pratar om tidigare konserter de har varit på med Doug. När man ser sig omkring i lokalen så förstår man att de flesta är väldigt glada över att det fanns sittplatser till alla som ville ha en sådan. Det finns en hel del som är 70 +. Personligen så tycker jag det är kul att se, att ålder är inget hinder för att gå på konsert.
Foto: Morgan Jansson
Jag kan ju redan nu berätta att den skribent som skulle ha skrivit det här fick lämna ett sent återbud. Det här blir ingen recension utan mer en reflektion. Efter att ha pratat med en del av Dougs trogna fans så står det klart att det har förekommit en del förändringar när det gäller Doug och hans framträdanden.
Foto: Morgan Jansson
Det första man kunde märka var att nu förekom det elgitarrer, tidigare har det varit uteslutande akustiska gitarrer. Lite tuffare framtoning alltså. Det fanns även de som tyckte att sång och fiol försvann i ljudbilden, trummor och elbas tog över lite väl mycket. Själv märkte jag inte av det men jag hade som vanligt fokus nån helt annanstans än på musiken, bokstavligt talat.
Foto: Morgan Jansson
Mellansnacken är i vanlig ordning när det gäller Doug väldigt personliga och han berättar gärna och ofta om hur tacksam han är mot Sverige och svenskarna. Jill Johnson har en särskild plats i hans hjärta. Det märks tydligt att låtarna betyder väldigt mycket för honom, nästan uteslutande egenkomponerat. Varje låt har sin egen historia som han gärna delar med sig av. När man vet lite av bakgrunden till låtarna så är det lättare att ta till sig texterna, de får lite mer tyngd och mening. Han hänvisar ofta till den nya skivan, den senaste skivan kom ut i maj så den är dock inte helt ny längre.
Foto: Morgan Jansson
Men den var lite rockigare än de tidigare, något som märks under konserten. Det är inte bara country utan en del rocklåtar också. Lite otippat kommer det ett trumsolo i slutet av konserten, något som jag tyckte var uppiggande, elgitarrerna fick också en del svängrum. Att växla mellan akustisk och elgitarr gav en bra variation på konserten.
Foto: Morgan Jansson
Efter dryga 80 minuters konsert så fick alla som ville, komma och hälsa, köpa signerade skivor eller ta bilder tillsammans med Doug. Han är alltid lika mån om att alla ska fån sin beskärda del av hans uppmärksamhet. Och vad det verkar outtröttligt står han där och lyssnar till sina fans när han signerar deras skivor.
