På lördagskvällen avslutade Kaipa Da Capo sin turné på hemmaplan, närmare bestämt på Katalin. De var under februari ute på en månads turné i Tyskland, Holland, Danmark och med ett stopp i Stockholm. Vi får höra gamla och nya tongångar som framförs melodiöst med en stor känsla och stor tyngd.
Kaipa Da Capo kan sägas vara en avknoppning av det gamla bandet Kaipa som fortfarande också existerar under orginalmedlemmen Hans Lundins ledning. Kaipa Da Capo innehåller tre andra medlemmar från 70-talet, Roine Stolt på gitarr, Tomas Eriksson på bas och Ingemar Bergman, trummor. Dessutom är Michael Stolt med i bandet på sång, kompgitarr och basmoog. Lalle Larsson har under turnén samt även ikväll ersatt den skadade Max Lorentz på keyboards.
Ingemar Bergman på trummor. (Foto: Fredrik Bolander)
Bandet kliver in på scenen straxt efter klockan 21 till ett dovt dånande ljud som ligger i bakgrunden. De grejar lite och stämmer instrumenten innan den första låten "Skenet bedrar" från albumet "Inget nytt under solen" från 1976 börjar med ett stillsamt gitarrspel från Roine Stolt. Resten av bandet släpper sedan loss. Det är både melodiskt och väldigt tungt. Michael Stolts Moogbas får byxorna att fladdra och hela Katalin att vibrera.
Det är nästan så att jag funderar på byggnadskonstruktionen kommer att palla för detta. När Lalle Larsson drar av ett solo på sin synt och bandet kompar jazzigt hör man nästan lite Weather Report i musiken. Michael Stolts röstomfång är imponerande och han sjunger mycket bra.
Lalle Larsson på Keyboard. (Foto: Fredrik Bolander)
Roine Stolt berättar att det vi hittills fått höra kommer från 70-tals produktionen. Innan paus avslutar de med "korståg" Han påminner oss också att det finns svenska ord att använda som låtlista (som det hette på 70-talet) istället för setlist. Roine förklarar också för oss att värmen från lamporna ovanför scenen får hans gitarr att stämma av sig.
Michael Stolt, sång och gitarr. (Foto: Fredrik Bolander)
Efter en liten paus så fortsätter de med titellåten från nya plattan "Dårskapens Monotoni". Jag imponeras av tempoväxlingarna i musiken. Lalle Larsson får mer utrymme och hans keyboard-solon är imponerande. Den sista låten på ordinarie set blir Max Lorentz fina komposition "Tonerna". Vi får också höra "Total Förvirring" som extranummer.
Tomas Eriksson bas. (Foto: Fredrik Bolander)
De fem musikerna är alla mycket samspelta och skickliga och Roine Stolts gitarrspel är helt fantastiskt. Vilken annan gitarrist kan spela så vackert och varierat med snabba fingrar som rör sig ledigt över greppbrädan. Han är en gitarrist av absolut världsklass som vi uppsalabor ska vara stolta över. Vi ska förresten vara stolta över hela detta band som verkligen levererade ikväll.