Trummisen Hasse Bruniusson, som var en av originalmedlemmarna i Samla Mammas Manna spelade på söndagen, bland annat, musik från det första albumet som gruppen släppte 1971. På Kulturoasens scen har han med sig Roine Stolt på elbas och Rikard Sjöblom på keyboards.
Det blir, som det står i Kulturoasens evenemangspresentation "musikaliska kullerbyttor" som vi får höra när de tre musikerna framför musik av Samla Mammas Manna. När Kent Wennman ska presentera bandet så har de egentligen inget namn men de har innan konserten hittat på namnet "Det orangea kuvertet".
Roine Stolt spelade Elbas. (Foto: Morgan Jansson)
Ni ska inte frukta det orangea kuvertet tillägger Hasse Bruniusson med ett finurligt leende. Han tackar också sina forna bandmedlemmar, klaviaturspelaren Lars Hollmer, Slagverkaren Henrik "Bebben" Öberg och basisten Lars Krantz som var med och skapade den musik vi ska få höra tillsammans med honom själv.
Hasse Bruniusson på xylofon. (Foto: Morgan Jansson)
Konserten inleds med inspelad positiv-musik som får mig att tänka på en gammaldags marknad med gycklare eller en cirkus. Samla Mammas Mannas musik är inte riktigt likt något annat. Den är allt från små kluriga slingor till en plötslig frenesi och kakafoni av toner. De tre musikerna gör detta mycket bra. Hasse Bruniussons trumspel leder ofta vägen. Roine Stolt som är en av världens bästa elgitarrister spelar fantastiskt på elbasen också, som han inte gjort annat än ha spelat bas.
Rikard Sjöblom på orgel sjunger riktigt bra. (Foto: Morgan Jansson)
Han har faktiskt varit ute och turnerat med självaste Steve Hackett från Genesis, just som basist. Keyboardspelaren Rikard Sjöblom var inte ens påtänkt när Samlas album släpptes men han imponerar stort. Han spelar lekfullt och är som född med denna musik i blodet. Jag tror nog att Lars Hollmer ler och nickar instämmande från den andra dimension där han nu befinner sig. Lars Hollmer avled tyvärr redan 2008.
Roine Stolt på Elbas istället för som brukligt elgitarr. (Foto: Morgan Jansson)
Efter att vi har fått lyssna till de första styckena som är "Circus Apparata" och "Vidgat läge" berättar Hasse Bruniusson hur de en gång i tiden kom på namnet Samla Mammas Manna. Jag hann inte notera allt han sa, men innebörden var ungefär så här: När de åkte på sina röda remdrivna monark-mopeder så började det hagla som manna från himlen. Någon tyckte att de kunde samla mannan och att den kom från moder jord och på så sätt uppstod namnet Samla Mammas Manna.
Hasse Bruniusson. (Foto: Morgan Jansson)
De fortsätter med "Släde till Santori" och "Shekina". När de ska börja spela den sistnämnda låten så tillägger Hasse Bruniusson att då hade vi rökelser och hemkört vin från Birgitta (Lasse Hollmers mamma) i stora damejeanner. När de repade då på 70-talet så spelade de ofta in låtarna på en bandspelare och repade efter det. De fortsätter med "Uvertyr till en snäll häst" och "Flickan i skogen".
Rikard Sjöblom på elpiano. (Foto: Morgan Jansson)
Samla Mammas Manna diktade kollektivt och Hasse Bruniusson läser upp ett av deras alster för oss. "Spontana basuner och ett samtal i åminne till den som inte kan vara utan livslinjal. Grisstatens råttenkollogi där krutet smälter. Vi står på spexfrontens barrikad mot vinkelsocialism. Stickar och syr en kollektivduk av solstänkta maränger. Knutteflaggan fladdrar för vinden retfullt över Seldonets lekskola. Nu mer för vinnarskallarnas kollektiva pallförtrall. Förbannade regn, blöt asfalt och jag varje dag."
Hasse Bruniusson på trummor. (Foto: Morgan Jansson)
De spelar sedan den härliga "Folkvisa i morse" från albumet Måltid som gavs ut 1973. En bit in i låten så frågar Hasse Bruniusson om Rikard Sjöblom vet vad flum står för? Det är Fri Ledig Underhållande Musik, säger Hasse. Hittills har det ju inte varit så mycket sång men när Rikard Sjöblom sjunger till den finstämda "Årstidsvisan" så imponeras jag över hur bra han sjunger.
Roine Stolt. (Foto: Morgan Jansson)
Innan de spelar ett extranummer så hyllas Chuck Berry, som gick bort igår. I extranumret som vi sedan får höra så får vi ytterligare prov på Rikard Sjöbloms sångförmåga då de väver in både John Lennons "Beautiful Boy" och Beatles "Don't let me down" och de gör det mycket bra. Vi har fått uppleva en timmes lekfull och finurlig musik som man blir glad av framförd av tre samspelta och skickliga musiker.
Rikard Sjöblom med sång och elpiano. (Foto: Morgan Jansson)
När jag pratar lite med Roine Stolt efter konserten så får jag höra att de bara repat ett par gånger. Det gör verkligen deras spelning till en ännu större bedrift - verkligen imponerande!
