Det är den tredje kvällen på Klubb Uffe, samarbetet mellan Rootsy Music och Katalin, och vi får uppleva musik som är fullständigt gränslös och helt underbar.
Kvällen börjar med den mycket begåvade Will Courtney som kliver ut på golvet ensam med sin gitarr. Will har musiken i blodet. Han berättar för mig, innan konserten att han lyssnar på all möjlig olika sorts musik som influerar honom i hans eget musikskapande. Hemma i Austin, Texas har han nyligen släppt ett album tillsammans med sitt band "The Wild Bunch".
När han nu är ute och turnerar tillsammans med Cordovas uppträder han solo med sin gitarr. På soundcheck till dagens gig fick jag även se honom spela bas och sjunga stämsång tillsammans med Cordovas.
Will Courtney. (Foto: Morgan Jansson)
Will har en äkthet och närvaro i sina sånger. Hans röst är mjuk och skön och i fullständig harmoni med hans till synes enkla men ändå raffinerade gitarrspel. Det låter väldigt fylligt, äkta och avslappnat när Will slår an sina ackord.
Hans påannonsering efter några låtar talar sitt eget språk. "Hoppas att det inte gör något om jag spelar några nya låtar, ni känner ju ändå inte till dem". Det värmer mitt musikhjärta då han tillägnar en låt till mig och min bror Ulf, som följt honom på sociala medier sedan han var här 2013.
Will Courtney i "Klubb Uffes vardagsrum" (Foto: Morgan Jansson)
Han vet det nog inte själv, men hans nästa låt blir liksom temat till vad som ska komma härnäst. Han spelar "The days when bands could make you cry" från senaste plattan. Han fortsätter sedan med titelspåret från albumet "A Century Behind". Will Courtney har ibland en nostalgisk längtan efter svunna tider i sina texter. Det är en riktigt bra framträdande han bjuder på, dock känns det lite för kort då han plötsligt spelat klart. Jag skulle gärna ha lyssnat på honom ett tag till.
Cordovas. (Foto: Morgan Jansson)
Efter en liten paus så kliver Björn Pettersson från Rootsy upp på scenen. Björn berättar att han redan 2012 blev helt såld på Cordovas musik när den presenterades för honom. Bandet var på den tiden lite av ett projekt som sedan gick i nån slags träda. Björn fick nyligen reda på att bandet var aktivt i USA och han lyckades skapa kontakt med dem och få hit bandet till denna turné.
Trumsolo, "skinn-mot-skinn" (Foto: Morgan Jansson)
Cordovas består idag av frontfiguren Joe Firstman på sång och bas, Jon Loyd på klaviatur och sång, Graham Spillman på trummor och sist men inte minst Lucca Soria på gitarr och sång. De inleder instrumentalt och det är ingen tvekan om att det här bandet vet vad de håller på med. Efter ett tag faller de in med stämsång och det är redan så bra att jag får nypa mig i skinnet, att jag verkligen får uppleva detta.
Det är som att vara på en spelning med the Band innan de blev kända. Det är verkligen hur bra som helst. Jag börjar besväras av hur jag ska kunna skriva något som ens är i närheten av vad vi får uppleva ikväll.
Joe Firstman för tillfället på Keyboards, spelade även bas och gitarr under kvällen. (Foto: Morgan Jansson)
Cordovas väver samman låtarna i fulllständig perfektion men också med hundraprocentig känsla, vilket är en ovanlig och svår kombination. De lagar till en väl anrättad måltid som innehåller all musik som man kan önska. Det finns ett arv och en själ i deras musik.
I en telefonintervju förra veckan sa Joe Firstman till mig att de varje kväll försöker att prestera ännu mer än tidigare. Eftersom jag vet det, så förstår jag att de verkligen gör det. De är makalöst bra, det är nog faktiskt frågan om jag har sett något bättre.
Lucca Soria på gitarr. (Foto: Morgan Jansson)
Graham Spillmans trumsolo utan trumpinnar där han istället använder sina händer och fingrar är något speciellt. Överhuvudtaget imponeras jag av hans trumspel som är väldigt avskalat. Oftast använder han vispar och har som en skurtrasa över virveltrumman. Han får ett otroligt sväng på sitt spartanska trumset och är en härlig karaktär i sin Amish hatt och yviga skägg.
Då och då träder bandet av scenen och lämnar plats åt någon av medlemmarna att utföra en soloprestation. En av dessa blir när Jon Loyd ensam bakom sitt keyboard sjunger och spelar en fantastisk version av David Bowies "Life on Mars".
Graham Spillman på trummor. (Foto: Morgan Jansson)
En verklig högtidsstund blir när bandet gör en helt formidabel version av Grateful Deads "Truckin'".
Det märks att Cordovas är ett band som hela tiden tänjer på sina gränser och utmanar sig själva. Joe Firstman på piano och sång tillsammans med Jon Loyd gör sin egen version av Stevie Wonders "Lately". Det är inte deras bästa framträdande ikväll, men visar på influenser från många håll och en respekt för musik av olika slag.
Graham Spillman. (Foto: Morgan Jansson)
De framför också låtar nästan acapella till gitarrkomp av Joe Firstman och deras körsång sitter som ett smäck. Cordovas är ett mycket mångsidigt band och jag vill inte att kvällen ska ta slut. Will Courtneys textrader "Remember the days when bands could make you cry" känns plötsligt väldigt aktuella och detta blir verkligen en kväll som kvällens publik och jag själv inte kommer att glömma i första taget.
Har ni chansen så gå och se dem innan turnén är över. Will Courtney och Cordovas är enastående artister.
