På onsdagskvällen spelade Clas Yngström och berättade många minnen ur sitt liv som musiker sedan 70-talet. Berättandet skedde helt utan manus och blev därför ibland lite ostrukturerat men då också väldigt charmigt och äkta. Spelningen var på Hijazz Klubb som känns lite som ägaren Celal Alparslans hobbyrum, vilket skapar en mycket gemytlig och avslappnad atmosfär.
Bandet Sky High har funnits i flera olika tappningar och konstellationer. I publiken ikväll var den gamla vapendragaren och bäste kompisen, tillika första trummisen i Sky High, Uffe Åhman. Yngström inleder med att säga "nu blir det farbror Clas berättar ur den historiska ryggsäcken". Många dråpliga och roliga historier får vi höra under kvällen.
Clas Yngström spelar in sina berättelser och kommer att få hjälp att sammanställa dem till en bok. Mellan minnena spelar han låtar ur sin musikskatt på en akustisk Martingitarr. Någon i publiken frågar var hans Fender Stratocaster är och Yngström svarar att han vill göra något annorlunda. Jag tycker att det är kul och intressant att få höra honom spela på en akustisk gitarr istället för elgitarr. Hans spelskicklighet framträder minst lika mycket om inte mer.
Clas Yngström kom till Hijazz Klubb med en akustisk Martingitarr. (Foto: Morgan Jansson)
Berättelserna är förstås svåra att återge men jag ska försöka att ge några exempel.Vi får höra om när han värvade den 10 år äldre Åhman som var ett proffs från Stockholm som då bodde hos sin syster i Borlänge. Både Yngström och Åhman hade hört Jimi Hendrix musik på radio Luxemburg och det förbrödrade dem. Det första stycket Clas Yngström spelar för kvällen blir därefter "Hey Joe".
Den första turnébilen Sky High använde var en Volvo Duett som de lånade av Mora-Nisses dotter. I början av karriären spelade de på Mariahissen i Stockholm, ett ställe som delvis drevs av Bill Öhrström, som jammat med Hendrix och Hansson & Karlsson en gång i tiden. Eftersom Sky Highs Hendrixbaserade musik påminde honom om svunna tider så låg han i fosterställning av lycka på sitt kontor. En recension efter en spelning blev dock inte så positiv, "Pinsamma pretentiösa texter till hemsk Hendrixmusik" var rubriken.
Uffe Åhman, Sky Highs första trummis fanns i publiken. (Foto: Morgan Jansson)
Namnet Sky High kommer från en gammal bootlegskiva med Jimi Hendrix. Vi får höra om när Sky High var på en Hendrix-festival i Holland 1980 och träffade Mitch Mitchell och Noel Redding från Jimi Hendrix Experience. De fick jamma med Mitch Mitchell. Musiktidningen Melody Maker skrev att det enda som var riktigt bra på festivalen var Sky High. De träffade ZZ Top i Norge. Sky High spelade dagen innan ZZ Top.
Sky High drog inte så stor publik men ägaren gillade dem och bjöd dem att stanna och lyssna på ZZ Top. Clas Yngström berättar att han drog gitarristen Billy Gibbons i skägget eftersom det såg ut som ett tomteskägg, det var dock äkta. Vänskapen började ändå där och Gibbons fick ett par av Sky Highs plattor att ta med sig hem till USA. Efter en tid ringde Billy Gibbons upp Yngström och sa att han gillade Sky Highs musik. Ett samarbete skulle inledas men rann ut i sanden.
(Foto: Morgan Jansson)
Yngström berättar vidare om den tid som Louise Hoffsten var med i bandet. Han berättar också om den tid han som soloartist spelade in plattan "Have Guitar Will Travel" i San Francisco med en del kända amerikanska studiomusiker. Han fick också vara med när Grateful Dead repeterade. Sky High har varit förband till Chuck Berry, som också berömt Yngströms gitarrspel. Han berättar om när Sky High fick möjlighet att turnera i Indien och hur han döpte en gitarr i floden Ganges och många många fler små berättelser.
(Foto: Morgan Jansson)
Jag hade nog önskat mig lite mer musik och ett lite mer strukturerat berättande, å andra sidan blir det väldigt charmigt och äkta. Yngström har så mycket att berätta att han faktiskt inte hinner spela så mycket. Avslutningsvis får vi höra kvällens kanske bästa musikaliska framträdande, då Yngström avslutar med "Blues for the Green". En värdig avslutning av en svensk musiklegend som har väldigt mycket att berätta.
