Lars Winnerbäck är ute på en avskalad turné. Helt akustisk är den inte, men han har bara med sig en musiker, multiinstrumentalisten Mathias Blomdahl. De två fyller scenen och man saknar aldrig några fler musiker. När de på fredagskvällen uppträdde på UKK visste publikens jubel mellan låtarna inga gränser.
Innan konserten börjar så förstår jag att det inte kommer att bli en helt akustisk konsert med bara Lars Winnerbäck och en gitarr. Det står ett antal instrument på scenen. Jag kan räkna till fem akustiska och likaså fem elgitarrer, piano och annan klaviatur samt en baskagge. Två stora rullbandspelare står uppställda på den vänstra halvan av scenen. På den ena spelas vinjettmusiken som just när jag noterar detta är Rod Stewart.
Jublet mellan låtarna visste inga gränser enligt Uppsalanyheters skribent. (Foto: Morgan Jansson)
Så kommer då kvällens huvudperson, Lars Winnerbäck, in på scenen ensam med en akustisk gitarr. Till effektfulla taktslag av en metronom kör han igång med "Lågsäsong" från senaste albumet Granit & Morän som släpptes i somras. Jag slås genast över hans totala scennärvaro och hur han på en gång lyckas fylla scenen på egen hand.
Det märks också att han är en mycket populär artist och att många i publiken är hängivna fans som kan Winnerbäcks texter. Applåderna redan efter första låten är som inför ett extranummer. Winnerbäcks ansikte strålar och han ser lycklig ut.
Två rullbandspelare fanns med på scenen. (Foto: Morgan Jansson)
Han byter gitarr då och då under konserten. Vid det första bytet till elgitarr så tar han fel, vilket inte är så konstigt eftersom det är två Telecaster i olika färger. I ett mellansnack talar han om att han nu ska spela en sång om en av städerna som han kallar sin hemstad, Linköping. Vi får höra låten med det passande namnet "Tätort på en slätt".
Efter de fyra första låtarna som Lars Winnerbäck framför solo så kommer medmusikanten Mathias Blomdahl in på scenen. Han sköter en hel arsenal med instrument med bravur, akustsik gitarr, elgitarr, piano och andra klaviaturinstrument samt munspel och bastrumma. Den första låten de spelar tillsammans blir "Söndermarken" från 2003.
Lars Winnerbäck med sina gittarer på UKKs scen. (Foto: Morgan Jansson)
Lars Winnerbäck är verkligen en rockpoet av rang. Hans låtar är små berättelser som trollbinder. I det här avskalade formatet når texterna ut och blir väldigt tydliga. Winnerbäck framstår mer som en trubadur än en rockartist. Han säger att det blir lite vemodigt ibland men enligt en undersökning så har människor som lyssnar på sorgsen musik en tendens att vara mer empatiska än andra och vi i publiken får ta åt oss av det.
När Winnerbäck framför duetten "Om du lämnade mig nu", där han har med sig Miss Li på skivan Daugava, så säger han att detta blir ett tankeexperiment. Han klarar det galant men visst saknar jag en kvinnlig duettpartner i den fina låten.
Lars Winnerbäck bjöd på en två timmar lång konsert. (Foto: Morgan Jansson)
Den nästan två timmar långa konserten bestående av inte mindre än 18 låtar från Winnerbäcks karriär avslutas med två inropade extranummer. I det första får vi höra två låtar från senaste albumet "Köpt en bil" och titellåten "Granit och Morän". När han tar på sig sin munspelsställning så fastnar han först med skägget i munspelet och konstaterar att munspel och skägg är ingen bra kombination men ganska vanlig. Publiken ger stående ovationer inför det andra extranumret och avslutningsvis får vi höra "Elden" från 2001.
Det var en mycket bra konsert som vi fick uppleva av en varm och äkta Lars Winnerbäck vars fina texter fick en central roll i det avskalade formatet. För min egen del upplevde jag de nyare låtarna som mest inlevelse- och kraftfulla. Jag vill också passa på att ge en extra eloge för ljud och ljus som var perfekt.
