Katalin och Rootsy Music hade på fredagskvällen premiär för nya Klubb Uffe i Katalins Bakfickas lokaler. Tre artister uppträdde, en svensk och två amerikanska. Först ut var Ellen Sundberg, därefter följde Aaron Lee Tasjan och gruppen The Black Lillies, båda från Tennessee.

Ellen Sundberg inleder med att berätta att klubben fått namnet Klubb Uffe för att hylla den legendariske konsertbokaren Uffe Carlsten, som var verksam på Rackis och senare på Katalin. Ellen inleder sedan med "Blame it on the dreamer" från senaste plattan "Cigarette Secrets".

Hon har en stark scennärvaro och klarar sig bra på egen hand. Ljudet är mycket bra och lagom starkt. Hon spelar gitarr och ibland också munspel. Hon fortsätter med "Radio shadow" också den från det senaste albumet.

 Det blev publiknära för artisterna. (Foto: Morgan Jansson)

Ellen berättar att hon nu spelat i alla tre musiklokalerna på Katalin. Det kanske hon faktiskt är ensam om än så länge. En låt från hennes första skiva följer, vi får höra "Spit Them Out". Hon spelade in albumet "Cigarette Secrets" i Woodstock och fortsätter med en låt som inte kom med på skivan "Pink Paint".

Hon avslutar sin del av kvällens konsert med som hon själv säger hennes poppigaste låt hittills "Favorite Town". I texten blandar hon engelska och svenska delar vilket är kul och lite unikt.

Ellen Sundberg har spelat i alla tre av Katalins lokaler. (Foto: Morgan Jansson)

Kvällens huvudnummer, Aaron Lee Tasjan, kommer sedan upp på scenen. Han säger visserligen senare att han är förband till kvällens huvudakt, men det är han som faktiskt är huvudakt, vare sig han vet om det eller inte. Det visar sig att han också är en mycket värdig sådan.

Jag tror att Aaron Lee Tasjan, som är en artist på uppgång och hyllas av musikkritiker världen runt kan bli riktigt stor om allt går hans väg. Det känns därför fantastiskt att få se honom på en liten lokal som detta. Fullsatt verkar det vara också, alla bord är upptagna och på golvet framför baren är det knökfullt. Han tackar Ellen Sundberg för hennes fina uppträdande och ursäktar sin klädsel eftersom flygbolaget tappat bort hans bagage. Lite senare kommer Ellen in med papper som han får signera direkt på scenen eftersom bagaget hittat fram till slut.

Aaron Lee Tasjan. (Foto: Morgan Jansson)

Aaaron Lee Tasjan har stor scennärvaro, underhållande och roliga mellansnack som om han varit med länge trots sin ringa ålder. Min egen "konsertbarometer" när något är riktigt bra är när jag berörs så att ögonen tåras lite, vilket händer ett par gånger under Aaron Lee Tasjans framträdande. Han gör en sagolik version av min favoritlåt "Memphis Rain" från nya skivan "Silver Tears". I låten "Ready to Die" från samma album så får han verkligen visa sina röstresurser.

I låten "12 Bar Blues" beskriver han hur han besöker barer i sin hemstad Nashville eller rättare sagt East Nashville som han beskriver som något som skiljer sig en hel del från det vanliga Nashville. Han berättar med en charm och humor som är smittande.

Aaron Lee Tasjan. (Foto: Morgan Jansson)

Tasjan berättar att han nyligen varit med på turné med Lucinda Williams och att han var lite tveksam om han skulle våga spela låten "Lucindas Room" för henne. Han bodde på ett hotell en gång där alla rum var uppkallade efter musiker. Rummet han fick var "Lucindas Room". I slutet på en låt väver han plötsligt in några rader från T-Rex hit "Get it On".

Det är hans första spelning i Sverige berättar han innan han avslutar sin del av kvällens show. Jag hoppas att vi snart får se honom här igen, kanske med band nästa gång.

Kvällens sista akt blir sexmannabandet Black Lillies från Knoxville, Tennessee. De har redan hunnit göra fyra stycken album, men medlemmarna har förutom sångaren Cruz Contreras och trummisen Daniel Donato skiftat över tiden berättar sångerskan Haley Cole efter spelningen. Själv har hon bara spelat med bandet i nån vecka.

Cruz Contrera sångare i Black Lillies. (Foto: Morgan Jansson)

Det inledande Introt är väldigt skönt och det svänger i ett härligt gung när första låten "Two Hearts down" rullar igång. Det märks att musikerna har många influenser från olika musikstilar. I grunden spelar de någon slags Country/Americana men ibland smyger sig lite soul och även jazzpartier in.

Sångaren Haley Cole. (Foto: Morgan Jansson)

Jag imponeras väldigt av leadgittaristen Mike Seal, som har en annorlunda spelteknik, då han plockar snabbt med alla fingrarna. Jag tror nästan att självaste mark Knopfler skulle bli avundsjuk. Mike blir förstås glad när jag talar om det för honom efter konserten och säger att Knopfler förstås är en av hans stora förebilder. Han berättar också för mig att han varit på turné med den store dobrospelaren Jerry Douglas hemma i USA, vilket också bekräftar hans spelskicklighet.

Basisten i Black Lillies sjöng "Tear us apart" (Foto: Morgan Jansson)

Överhuvudtaget är musikerna väldigt skickliga och musikaliska. De har musiken i blodet. Storheter som The Band virvlar förbi i mitt sinne. En definitiv höjdpunkt är när basisten kliver fram till mikrofonen och sjunger alldeles förträffligt. Låten han sjunger har lite Beatles känsla över sig. Vi får också höra fina duetter med Haley Cole och Cruz Contreras.

Black Lillies. (Foto: Morgan Jansson)

Black Lillies avslutar med bland annat några fina covers av Buffalo Springfield "For what it's worth" och Rolling Stones "Honky Tonk Women".  Det känns verkligen som att Klubb Uffe fick en mycket fin och värdig premiär. Jag tror att Uffe Carlsten skulle ha gillat konceptet och varit stolt också.

Ett hjärtligt tack till Katalin och Rootsy Music. Klubb Uffe fortsätter med flera intressanta artister under våren.