Jordi Savall och Rolf Lislevand uppträdde på UKKs stora scen på tisdagskvällen, det är två mästare på varsitt instrument som vi fick uppleva i ett nästintill fulsatt UKK.
Den 75-årige Jordi Savall från Katalonien i Spanien är världens främste Viola da gamba spelare. Viola da gamba är ett instrument som närmast är besläktat med dagens kontrabas men ser mer ut som en cello. Den 20 år yngre norrmannen Rolf Lislevand är en mästare på det lutaliknande instrumentet Teorb och på barockgitarr (en mindre gitarr med lite avlång kropp).
Jordi Savall med sin Viola da Gamba. (Foto: Morgan Jansson)
För kvällen är scenen i stora salen helt avskalad och mitt på densamma står två stolar, notställ och några mikrofoner. Jordi Savall och Rolf Lislevand börjar med ett stycke av den spanska kompositören Diego Ortiz (1510-1560). Den första musiken på tryck för Viola da gamba med ackompanjemang. Det känns som att musiken tar oss på en tidsresa till 1500-talet. Rolf Lislevand börjar spela på Teorb men byter en bit in i stycket till den lilla barockgitarren. Volymen känns tyvärr alldeles för låg och kunde gott varit lite högre eftersom musiken också oftast är så finstämd.
Rolf Lislevand med sin Teorb. (Foto: Morgan Jansson)
Efter att de avslutat musiken av Ortiz lämnar Lislevand scenen och Savall berättar att musiken av nästa kompositör, skotten Tobias Hume (1579-1645) som nedtecknade den första musiken som finns på pränt för enbart Viola da gamba. Jordi Savall använder en speciell spelteknik där han ibland slår med stråken på strängarna för att efterlikna slagverk och i andra passager spelar han så att det ska låta som trumpeter.
En detalj på Jordi Savalls Viola da Gamba. (Foto: Morgan Jansson)
När Rolf Lislevand åter kommer in på scenen spelar de tillsammans musik av den franske kompositören Marin Marais (1656-1728) och jag slås av att det verkligen låter som folkmusik. Det är sedan Jordi Savalls tur att lämna Rolf Lislevand ensam kvar på scenen. Lislevand spelar på sin barockgitarr och det blir musik av de spanska kompositörerna Antonio de Santa Cruz och Gaspar Sanz som båda var verksamma runt år 1700.
Det är en mycket speciell och lite dämpad klang i den lilla barockgitarren eftersom själva resonanslådan är mycket mindre än på en vanlig gitarr. Det svänger av spansk-klingade toner och jag hör också nästan lite jazz i musiken.
UKKs scen i avskalat skick endast med två stolar och notställ. (Foto: Morgan Jansson)
De är båda mycket noga med att stämma sina instrument mellan varje stycke som de framför. De fortsätter tillsammans med mer musik av Marin Marais samt en annan fransk kompositör Mr. De Machy. När de sedan avslutar den programenliga konserten så klappas de in till två extranummer av en minst sagt begeistrad publik som ger stående ovationer.
Vi får först höra en improvisation på italiensk canario dans och sedan en fransk vaggvisa. Två mästare har tagit oss på en tidsresa genom sin finstämda och meditativa medeltidsmusik.
