Parksnäckan har under säsongen 2016 haft en imponerande lista av artister. Lagom till finalhelgen har verklig feststämning infunnit sig vid den charmiga utomhusscenen. Konserten med Weeping Willows var i det närmaste slutsåld och Kent Wennman får innan start uppmana publiken att flytta närmre varandra så fler kan sitta i bänkraderna.

Redan i öppningsnumret "World" presenterar sig första förstärkningen för kvällen. Nämligen välkända och välrenommerade Goran Kaifes och Per Ruskträsk Johansson på blås. Blåsinstrumenten gör sig väl med den melankoliska musiken.

Under kvällen får publiken njuta av högklassigt musicerande på trumpet, tvärflöjt, saxofon mm från dessa två. Därefter får publiken höra "Tomorrow became today", titelspåret från senaste skivan och därefter de lite äldre "Grains of sand" och "The Burden".

Weeping Willows spelade för ett näst intill utsålt Parksnäckan. (Foto: Morgan Jansson)

Kvällens första mellansnack blir en humoristisk flirt med Finland. "Vi spelar ofta i Finland, det är kul- dom fattar oss! Nästa nummer blir den Shadowsklingande "Let the river flow" som Magnus Carlsson själv beskriver som deras eget bidrag till den finska musikstilen "Rautalanka" (översatt järntråd).

Den som längtat efter att höra bandets melankoliska alster får sitt lystmäte i "While Im still Strong" från andra albumet som släpptes -99. Magnus Carlssons vackra, tonsäkra och sorgsna röst lämnar ingen oberörd.

Goran Kaifes och Per "Ruskträsk" Johansson. (Foto: Morgan Jansson)

Första set som inletts finstämt och med övervikt av ballader avslutas med mera upptempo i form av "It takes a strong heart" och "Eternal flame". Det råder ingen tvivel om att Magnus Carlsson och hans band älskar att stå på scen, de vill egentligen inte alls kliva av för att ta paus.

Till pausen lämnas publiken att fundera på en riktig cliffhanger då sångaren aviserar att de i andra set överraskande får förstärkning av en sångerska.

Det var många som ville ha bilder. (Foto: Morgan Jansson)

Spekulationerna blir många i bänkarna men när andra set startar kan ingen bli besviken. Linnea Henriksson äntrar scenen och körar på "Go find your happiness" och gör sedan en stark duett tillsammans med Magnus Carlsson i "Lovers never say goodbye".

Carlssons och Henrikssons röster gör sig mycket väl tillsammans vilket förstås inte är någon överraskning. Linnea Henriksson har lagt körerna på senaste plattan. Duetten är i det närmaste episk.

Magnus Carlsson "älskar att spela i Uppsala". (Foto: Morgan Jansson)

Efter att ha framfört "A dream or a memory" lämnar Magnus Carlsson scenen till förmån för Linnea som får framföra sin egen "Dansa med mig". Linnea Henriksson klarar sig utmärkt på egen hand, hennes klara och skarpa röst ger rysningar och blir för mig personligen en riktig bonus.

Magnus Carlsson gör comeback på scenen med "I´d do anything for you". Låten kryddas av ett fantastiskt blås. Ett personligt mellansnack om hur Magnus Carlsson själv till slut efter många hjärtesorger träffade kärleken leder fram till "My last love".

Kanske är just detta förklaringen till att Weeping Willows senaste platta är mer positiv och mindre melankolisk och sorglig än tidigare album. Nästa nummer presenteras helt enkelt med: Tidigare var det mera så här! "Blue and alone" ( ledmotivet från pistvakt) tar publiken tillbaka till den djupa melankoliska stämning som är bandets signum. Och publiken älskar det!

Niko Röhlke på gitarr. (Foto: Morgan Jansson)

Man anar att kvällen går mot sist slut när aktuella svensktoppslåten "My love is not blind" spelas följt av den tidigare svensktoppsplacerade "Different places". Under sista takterna till "Wait for love to grow" försvinner sångaren från scenen och ordinarie set är därmed slut. Weeping Willows får stående ovationer och klappas tillbaka för extranummer.

Vi älskar att spela i Uppsala ropar Magnus Carlsson och tar upp en tjej ur publiken som får dansa till "Touch me" som han beskriver som bandets enda hitlåt. I "Down on my knees" får Goran Kaifes och Per Ruskträsk Johansson återigen mycket utrymme med sitt blås.

Ola Nyström på elgitarr. (Foto: Morgan Jansson)

Ingen konsert med WeepingWillows är komplett utan "Broken Promised Land" och inte heller idag behöver någon gå hem besviken. När sista låten tonar ut är jag fullständigt tillfredsställd på ett sätt som man bara kan bli av att lyssna till riktigt skickliga och samspelta musiker i kombination med klanderfri sång.

I kväll fick publiken lyssna till två av Sveriges bästa röster tillsammans på parksnäckans lilla scen och jag själv lägger den till en av sommarens absoluta höjdpunkter.

I publiken hittade undertecknad Anders Falk, från Uppsalas egen syntpopduo Adolphsson och Falk. Han summerade kvällens spelning så här: "Magnus Carlsson går ut på scenen och sjunger så vackert han kan och det är häftigt. Weeping Willows behåller sin formel med en karismatisk leadsinger och ett kompetent band. Dessutom har man lyckats bra med ljudmixen"

En person ur publiken fick vara med på scenen under låten "Touch me" (Foto: Morgan Jansson)

Ljudteknikern Anders Nyberg är Weeping Willows egen berättar Magnus Carlsson under intervjun efter spelningen. Weeping Willows har spelat mycket i Uppsala, bland annat på Katalin. Att spela på parksnäckan med sitt band har Carlsson velat göra sedan han framträdde som gästartist vid en av Kent Wennmans Elvishyllningar. Han bokar bandets alla spelningar själv och i år kom så äntligen det rätta tillfället.

Skivan som släpptes i år är det sista vi hör av Weeping Willows på ett tag. Under 2017 blir det en paus för bandet. Men Magnus Carlsson kommer vi kunna följa i programmet "Så mycket bättre" under hösten. Därefter kommer han börja arbeta med en soloplatta på svenska - något som funnits i tankarna i flera år.

Weeping Willows och Linnea Henriksson tackar publiken. (Foto: Morgan Jansson)

Linnea Henriksson arbetar just nu på sin nästkommande skiva och planerar att komma ut och spela när den släpps. Tills dess tycker hon att det är roligt att hålla sig igång med liveframträdanden i egenskap av gästartist som hon gjort ikväll. Kvällens gästande i Uppsala var ganska spontant.

Det var sedan tidigare planerat att hon ska gästa Weeping Willows konserter på Mosebacke i Stockholm måndag och tisdag men efter ett infall av Magnus Carlsson fick också Uppsalaborna möjlighet att se henne. Det är så musik ska vara säger Carlsson. Den ska vara levande och spontan.

Sussie Eriksson