Den gästande Uppsala-bördige Petter Ericson Stakee och hans Alberta Cross gjorde en energisprudlande spelning på Katalin på torsdagskvällen.
Alberta Cross är numera baserade i New York och är ett internationellt verksamt band där Petter Ericson Stakee är själva kärnan. Den 7 juli spelade Alberta Cross på Ringos födelsedag utanför Capitol Records i Los Angeles och tidigare i sommar turnerade de tillsammans med ingen mindre än Joe Walsh (kanske mest känd från sin tid med the Eagles).
Förbandet Ismael. (Foto: Fredrik Bolander)
Först ut denna kväll får vi se det svenska bandet Ismael bestående av Ronny Grubb på bas, Bengt Westin på trummor och sång samt David Berjlund på sång och elgitarr. Jag har aldrig hört dem förut men blir grymt imponerad av deras lite punkiga, garagerock energi.
Det är fullt larm som gäller från start och den första liknelsen som kommer upp i mitt sinne är bandet Television. David Berjlunds sång påminner lite om Thåström och vid några tillfällen så får jag lite vibbar av U2. Det roliga är att när jag efter spelningen samtalar med grabbarna i bandet så nickar de instämmande åt mina liknelser.
Linnea Kurkiala i från Grievous Angels supportade Ismael. (Foto: Fredrik Bolander)
Självklart har bandet ett eget sound men ska man likna vid något så passar dessa liknelser bra. De får också hjälp av Linnea Kurkiala (Grievous Angels) på skön sång på några av låtarna. Jag imponeras också över deras starka låtmaterial. De hyllar Kristofer Jönson som sköter ljudet med bravur ikväll.
David Berjlund i Ismael. (Foto: Fredrik Bolander)
Han har också varit med och producerat några av deras album samt medverkar som gästmusiker. En av deras senaste låtar Lukas spelar de med en väldig energi. Det känns nästan som ett New wave-band i slutet av 70-talet. Ismael är ett band som ger mig mersmak.
Legendariske Peter R Ericson. (Foto: Fredrik Bolander)
Sedan är det dags för kvällens huvudattraktion Alberta Cross. Ett band som gav mig mersmak redan 2013 när jag såg dem just på Katalin. Mina förväntningar är alltså höga, vilket kan vara riskabelt. Förväntningarna uppfylls dock med råge. Redan från de första anslagen så vet jag att detta kommer att bli riktigt bra. De öppnar med Heavy Words från det senaste och självbetitlade albumet. Det är en sorts Americana doftande rock de bjuder på. Petter Ericson Stakee har en stark och distinkt röst.
Fredrik Aspelin på trummor. (Foto: Fredrik Bolander)
Bandet är otroligt tajt och består av svenska och amerikanska musiker. Jag förundras faktiskt över hur de kan vara så tajta i sitt spel eftersom medlemmarna kring Petter Ericson Stakee varierar över tiden.
- Vi är som ett kollektiv av musiker som jammar med varandra i olika konstellationer hela tiden säger Petter till mig när vi pratas vid lite efter konserten.
Alberta Cross på Katalins scen. (Foto: Fredrik Bolander)
Musikerna som han har med sig på scenen ikväll är svenska Fredrik Aspelin på trummor och Erik MacQueen på elbas samt amerikanerna Matt Pynn på elgitarr och lapsteel samt Pete Remme på keyboard. Petter Ericson Stakee har en stor karisma och scennärvaro, han dansar och rör sig i takt med musiken oavbrutet. Vid några tillfällen tänker jag på Neil Young och Crazy Horse, speciellt trummornas takt och basgången till dem.
Petter Ericson Stakee. (Foto: Fredrik Bolander)
Petter Ericson Stakee har ju också en ganska gäll röst men utan att direkt påminna om Neil Youngs så får man ändå lite sådan känsla. Matt Pynns sköna lapsteel ger mig också rysningar av välbehag. Kvällens absoluta höjdpunkt är då Petter kallar upp sin legendariske pappa Peter R. Ericson på scenen.
- Nu blir det swamprock säger Petter med ett leende, tre elgitarrer på scenen. Jag får ett (som Matt Pynn kallar det när jag pratar med honom senare) Magic Music Moment. Jag berörs alltså av musikens kraft så att jag får tårar i ögonen. Det brukar inte hända så ofta men det var nu faktiskt bara några veckor sedan när jag såg Waterboys som det hände förra gången.
Erik MacQueen på bas samt amerikanen Matt Pynn på gitarr. (Foto: Fredrik Bolander)
De kör på så tungt att Petter bränner en säkring eller något i sin förstärkare. Efter ytterligare någon låt så avslutas konserten. Publiken klappar energiskt in dem till extranummer. Petter avslutar sedan med att säga "vi kommer tillbaka igen" och det hoppas jag verkligen för jag längtar redan.
Det blev en mycket lyckad konsertkväll då vi fick uppleva två helt olika band med den gemensamma nämnaren sprudlande energi.
