Det var en rockande och vital 76-åring som vi fick se uppträda med ett niomannaband i Botaniska trädgården på onsdagskvällen. Sir Tom Jones har en över 50 år lång karriär bakom sig och det märks eftersom spellistan kan kännas lite spretig.
På väg till Botaniska trädgården så passerar jag många som bär på tältstolar. Något som man tillåtit för första gången på de konserter som arrangerats i Botan. Sir Tom Jones har hunnit bli 76 år och publiken åldras ju den med. Luften dallrar av förväntan inför tjuren från Wales entré. Var passar det bättre att släppa ut en tjur på grönbete än i Botaniska trädgården. Jag påminns om hur hög volym det var när jag såg Tom Jones i Globen för sju år sedan och att jag återigen glömt mina hörselskydd, när en scenarbetare bankar till på en trumma innan konserten ska börja.
Tom Jones gjorde sin enda sverigespelning i Uppsala. (Foto: Morgan Jansson)
Det blir en tuff start på konserten med fullt ös då Tom Jones kompas enbart av trummor och elgitarr när de kör igång med "No burning Hell" och visst är volymen hög men inte för hög. Sir Tom berättar om när han spelade i Las Vegas på 60 talet så spelade också Elvis ofta där. De brukade ibland spela Gospel tillsammans och det blir introt till den gospeldoftande "Run on" från albumet Praise and Blame.
(Foto: Morgan Jansson)
In på scenen kommer sedan resten av musikerna. Totalt blir de nio man förutom Tom Jones när de kör igång med den soulaktiga "Hit or miss". När Tom Jones sedan introducerar nästa låt som han en gång spelade in med popbandet Stereophonics så ökar jublet. Låten heter "Mama told me not to come" och det är fullt ös som gäller.
Ännu mer jubel när Sex Bomb börjar långsamt och suggestivt och, ja, som på den gamla goda tiden i Las Vegas, så kastas det upp trosor på scenen. Låten utvecklas till en jazzig storbandsjazz och det är kul att de har omarbetat många av låtarna att gå i nya tempon och stilar.
(Foto: Morgan Jansson)
Det är lite rörande då Tom Jones berättar att, alltid när han spelat in en ny skiva så tog han hem den och hans (nyligen bortgångna) fru fick lyssna och välja ut låtar som hon tyckte om. Tyvärr tappar konserten intensitet och fart i samma veva och det märks att Tom Jones karriär har varit lång och ganska brokig med många olika musikstilar för det känns lite spretigt.
Konsertens sämsta stund, tycker jag, kommer i låten "Come along little children" då tjuren plötsligt blir allsångs-farbror.
(Foto: Morgan Jansson)
"Delilah" gör givetvis succé hos publiken och den spelas i en sorts sambatakt. Personligen tycker jag att det nyare materialet lyfter mer än de gamla hitlåtarna. I låten "Elvis Presley Blues" hyllar Tom Jones vännen Elvis som han kände väl. Här tycker jag också att han gör sin starkaste sånginsats under kvällen. Rösten är överhuvudtaget väldigt intakt.
(Foto: Morgan Jansson)
Vi får också bland annat höra "Green, green grass of home", "It's not unusual"och "You can leave your hat on" och han rappar till och med i "If I only knew" och blåssektionen dansar som att de vore i ett gammalt soulband. Därefter lämnar först Tom Jones scenen och sedan bandet. De klappas så klart in till extranummer. Bandet kommer först in och börjar spela något som nästan låter som Pink Floyd men det är introt till James Bond temat "Thunderball".
Det är ett mycket kompetent band. Återigen imponeras jag av Tom Jones sånginsats. Vi får också en tribut till nyligen bortgångne artisten Prince, Tom Jones gör sin version av "Kiss". Därefter avslutar de med som Tom Jones uttrycker det en Rock blues country gospel med boogie woogie.
Den "dansanta" blåssektionen. (Foto: Morgan Jansson)
Som sagt, Tom Jones är en stor artist med en säck av musik som spretar lite åt olika håll men det kanske det får göra när man har en så lång karriär. En trevlig kväll fick vi som var där i alla fall.
Förra året fick vi Sir Elton i Botaniska trädgården i år Sir Tom...får man önska sig Sir Paul till nästa sommar. En utmaning till Welcome Uppsala med Jonas Curling i spetsen som berikar Uppsalas blomstrande musikliv med dessa världsartister.
