Societetshuset i Öregrund fick på tisdagkvällen celebert besök när det snart 50-åriga bandet Good Morning Blues spelade inför en nästintill fullsatt lokal, Uppsalanyheters skribent skriver att det var en vital 50-åring som man fick se och höra.
Uppsalabandet Good Morning Blues har varit verksamma sedan 1967. Originaluppsättningen som bestod av Jan Wärngren - piano, Thomas Lindroth - bas och sång och Björn Sjödin på trummor utökades redan samma år med Claes Janson på sång och gitarr. Den enda låt de kunde spela tillsammans i början var Good Morning Blues och därifrån tog de namnet.
Det var näst intill fullsatt i Societetshuset. (Foto: Pär Dahlerus)
Gitarristen Thomas Arnesen anslöt sig till bandet 1972. Några år senare, närmare bestämt 1974 började saxofonisten John Högman i bandet. Bosse Broberg på trumpet började 1987 och 2004 ersattes Thomas Arnesen av gitarristen Anders Johansson (de två har förövrigt just släppt en cd tillsammans, Bluesmass).
För kvällen är bandet förstärkta av John Högmans son Hampus på trombon. När Claes Janson berättar att de firar 50 års jubileum nästa år så har nu unge Hampus sänkt medelåldern i bandet betydligt. Det är således ett åtta man starkt Good Morning Blues som uppträder i Öregrunds fina Societetshus denna tisdagskväll. De börjar passande nog med "Grow to Old" med sång av Claes Janson.
Därefter följer Hollywood Bell med Thomas Linderoth vid mikrofonen. Han har en lite säregen röst och sjunger på gränsen till falskt men det passar bra till den blandning av Jazz och Blues som de spelar. Jag får lite vibbar av John Mayall när jag hör hans röst och det är ju inget dåligt betyg.
Claes Jansson i Good Morning Blues. (Foto: Pär Dahlerus)
Nästa sångsolist är Anders Johansson med låten "Cut me to the bones". Det blir en bra blandning att ha tre olika sångare som också har så olika röster. Hampus på trombon tillför mycket och bildar en skön blåssektion tillsammans med pappa John och Bosse Broberg. Det svänger rejält och olika instrumetala solon applåderas konserten igenom.
De fortsätter med en för bandet ganska ny låt "Amen" av Donald Byrd därefter följer balladen "Sporting life" som Loving Spoonful hade en hit med en gång i tiden. Anders Johansson sjunger sedan på en låt som B.B King brukade framföra "Help the Poor" Det är en skön smäktande blues och jag imponeras av Anders Johanssons fina gitarrspel och sång.
Trummisen Björn Sjödin i mitten. (Foto: Pär Dahlerus)
Låten "I want a little Girl" som några av dem spelat med Gugge Hedrenius svänger fint med Claes Janson vid mikrofonen. I Fletcher Hendersons "Gin House Blues" kommer Thomas Lindroths röst väl till pass. I nästa stycke " Consider me gone" imponerar Anders Johansson med att sjunga så kallad scatsång till sitt gitarrspel i bästa Jojje Wadenius stil.
Fyra av dagens åtta musiker. (Foto: Pär Dahlerus)
Claes Janson berättar att Dan Hylander och Totta Näslund träffades 1995 och ur det mötet kom nästa sång "Stort att vara liten" Claes sjunger kvällens första låt med svensk text. I introduktionen till nästa stycke som blir "the Veasel" av Donald Byrd så säger Janson att nu blir det disco.
Han menar den sortens disco som ofta avslutade episoder av "Snobbar som jobbar" då Roger Moore och Tony Curtis med lite fåniga moves dansade på ett diskotek uppklädda i utsvängda byxor och en liten scarf runt halsen. Jag får verkligen bilden på näthinnan och beskrivningen passar perfekt. The Veasel tycker jag dessutom är kvällens bästa låt och konsertens höjdpunkt och det svänger som tusan.
Efter konserten bjöd Öregrund på en vacker solnedgång. (Foto: Pär Dahlerus)
Låten "Blue Monk" har förärats en ny text på svenska. Sista låt i det ordinarie setet blir signaturmelodin "Good morning blues". Extranumret "Have you ever seen the rain" med sång av Thomas Lindroth känns onödigt men nöjda och glada vandrar publiken ut från ett mer eller mindre fullsatt Societetshus och får därtill uppleva Öregrunds vackra och unika solnedgång.
En mycket trevlig kväll av ett fortfarande vitalt Good Morning Blues bådar gott för torsdagens spelning på Parksnäckan i Uppsala.
