Den i Uppsala flitigt arbetande musikern Andreas Hellkvist fyller 40 år den 26:e maj. Det firar han med sitt första skivsläpp i eget namn. Albumet har det passande namnet Finally!
Dagen före födelsedagen firar Andreas både skivreleasen och sin 40-årsdag genom att ha en, eller faktiskt tre konserter på Katalin den 25:e maj. Det blir tre band som kommer att uppträda under kvällen och i alla tre medverkar förstås huvudpersonen själv på hammondorgel.
Först ut är Trinity, en jazztrio som Andreas spelat mest tillsammans med under de senaste åren. Trion består förutom av Andreas på hammondorgel av Karl Olandersson på trumpet och Ali Djeridi på trummor.

Andreas spelade för Uppsalanyheters skribent och fotograf. (Foto: Peter Bohlin)
Kvällens andra uppträdande kommer att vara en hyllning till en av Andreas stora förebilder, Kjell Öhman (som tyvärr gick bort i höstas). Då spelar Andreas tillsammans med Mikael Skoglund - piano, Claes Janson – sång och Jocke Ekberg på trummor.
Till sist blir det en releasekonsert för nya skivan. Denna kommer precis som på konserten att bestå av tre olika delar med tre olika gitarrister och vapendragaren Daniel Olsson på trummor. De olika gitarristerna sätter med sina olika speltekniker olika färg på albumets spår, med tre låtar vardera.
Först ut är den begåvade jazzgitarristen Erik Söderlind som har gjort sig ett namn i jazzkretsar. Han är den av de tre gitarristerna som har mest klassiskt jazzsound. Gitarrist nummer två på skivan är Samuel Hällkvist som har sitt egna lite speciella spelsätt med lite mer rock-känsla och ett skönt twang i ljudbilden. Den tredje gitarristen är Thomas Arnesen som spelat i många olika band och konstellationer sedan 70-talet.

Den egna debutplattan heter lite passande "Finnaly" (Foto: Peter Bohlin)
Arnesen är den gitarrist som Andreas spelat mest tillsammans med under senare år. Arnesen har bluesen närmast sitt hjärta. Det blir en sorts jazz/blues/rock- fusion med en del doft av 70-talet då han spelar. Även om gitarristernas spelsätt och sound är olika så hålls albumet spår samman av Andreas härligt svängande hammondorgel.
Vem är då Andreas Hellkvist?
Han växte upp i Borlänge. Spelade en del piano under mellanstadiet och hade under gymnasietiden en lärarinna som var jazzpianist. Under sin högstadietid var Andreas med i det lokala dödsmetallbandet Ethereal där han spelade elgitarr och sjöng med en så kallad growl!
Youtubeklippet med Andreas som har över 400 tusen visningar.
Andreas mamma jobbade på ett bibliotek och hade möjlighet att låna med sig skivor hem.
- Jag fick höra många olika slags musik, pappa gillade orgelspelaren Jimmy McGriff, berättar Andreas.
Hans pappa hade också några tidiga plattor av Kjell Öhman, som senare kom att bli den stora förebilden.
- Det var dock under en konsert med Pierre Svärd som jag bestämde mig för att börja spela Hammondorgel.
För 20 år sedan, 1996, flyttade Andreas till Uppsala för att plugga. Han har en examen i datavetenskap och har arbetat som programmerare parallellt med musiken. Under senare år har han dock satsat mer helhjärtat på musiken.
I Uppsala har Andreas lärt känna och spelat med många olika musiker. Han har spelat med Marc Gransten, Kent Wennman och många fler. Hörnpelarna i övrigt har varit jazzbandet Trinity som han spelat med i 10 år. En annan viktig hörnpelare är Arnesen Blues band som han spelat mycket tillsammans med. Thomas Arnesen ser han som en mentor. Andreas har dessutom spelat i många olika sammanhang på jazzklubbar, pubar, i kyrkor, på festivaler, idrottshallar, äldreboenden och skolor.

Andreas i berättartagen när Pär Dahlerus intervjuar. (Foto: Peter Bohlin)
Nu är tiden kommen för Andreas att hitta sin egen musikaliska identitet. "This is me" säger han glatt när Uppsalanyheter är på besök i hans bostad. Albumet har ju också fått det passande namnet "Finally!" Andreas har ju som sagt många järn i elden och ger ett mycket energiskt intryck. Nu får han äntligen (Finally!) visa sin egen musikaliska identitet.
Tio av de elva låtarna på albumet har han själv komponerat.
- De äldsta låtarna skrev jag för 20 år sedan. Det blir nästan som en sorts "Best of" som debutskiva.
Två av låtarna på skivan, Up and Away samt Old Gal Blues grundar sig på två Youtube-klipp där Andreas jammar på en B3 respektive en C3 Hammondorgel. Jag undrar över skillnaden?
- En C3 har mer täckta sidor medan en B3 har mer som bordsben, förklarar Andreas.
Ett av Andreas Hellkvists klipp på Youtube, med över 200 tusen visningar.
Youtube-klippen har haft stor spridning på internet och har nu över 200.000 respektive 400.000 visningar. Detta har förstås gett Andreas en stor grupp av fans runt hela världen. Tack vare ett av klippen spelade han nyligen i Trondheim och i sommar bär det av till Island och Tyskland. Allt detta var också en sporre för att göra skivan. Han vill ju gärna ha något att presentera sig med. Publiken är mycket förtjust i Andreas livliga spelsätt. Han spelar med en stor inlevelse och med hela kroppen.
Han visar för oss på sin favorit B3 Hammondorgel hur han spelar basgångar med fötterna och med händerna på orgelns två tangentbord. Fotografen Peter Bohlin och jag är minst sagt imponerade och ser med stor tillförsikt fram emot releasekonserten på Katalin på onsdag 25:e maj.