Det är musik av absolut världsklass med Kaipa da Capo som en entusiastisk publik får uppleva denna varma försommardag i maj på Kulturoasens scen.
När Kulturoasens värd, Kent Wennman, påannonserar Kaipa da Capo så berättar han att han fick hämta dem i logen där de satt fördjupade och skrev en ny låt. Den främsta skillnaden från förra årets konsert på Kulturoasen är just att då var det bara material från de första tre Kaipa albumen, från 70-talet, som spelades. Denna gång ges minst lika mycket tid åt nytt material och det känns på en gång som att bandet har fått en egen identitet.
Michael Stolt. (Foto: Morgan Jansson)
Kapia da Capo (KDC) är en avknoppning av Kapia kan man säga, men med det nya materialet blir de mer en egen enhet. Gruppen består av Michael Stolt på sång, kompgitarr och synt, Max Lorentz på hammondorgel och andra keyboards och de tre forna Kaipa-medlemmarna Roine Stolt på gitarr, Tomas Eriksson på bas och Ingemar Bergman på trummor.
Roine Stolt. (Foto: Morgan Jansson)
Konserten igenom blandas det av gamla Kaipa låtar från 70-talet samt en hel del nytt material från det kommande albumet som ska släppas i höst. En del nya låtar har ännu inte fått några namn eller har bara arbetsnamn som Roines boogie-woogie låt. Vi får i alla fall reda på att en ny låt skriven av Max Lorentz ska heta "Tonerna". Gillar publiken den så kanske den kommer med på det kommande albumet, enligt publikens reaktioner och bravo-rop kan det nog bli så.
Tomas Eriksson. (Foto: Morgan Jansson)
Vi får reda på att vi är den första publiken i världen som får höra det nya materialet. Bandet verkar trivas mycket bra tillsammans på scenen. De skojar och retas med varandra mellan låtarna. Musiken innehåller rock, jazz och symfonirock och benämns nog oftast som "progressiv rock". Det är en tidlös musik med rötterna i 70-talet och det är av absolut världsklass.
Ingemar Bergman. (Foto: Morgan Jansson)
Alla musikerna besitter en stor skicklighet och talang och bildar tillsammans en enhet. Roine Stolts gitarrspel är helt underbart och under flera av hans solon får jag tårar av eufori i ögonen. Det är så vackert och han spelar med en sådan innerlig känsla. Lillebror Michael har en kraftfull och omfångsrik röst. Rytm-sektionen med Ingemar Bergman på trummor och Tomas Eriksson på bas har ett härligt sväng och tyngd. Max Lorentz keyboardspel ger en fyllighet åt hela ljudbilden.
Max Lorentz. (Foto: Morgan Jansson)
Lite förvirring råder väl ibland men inte någon "total förvirring" som den sista låten, på denna ovanligt långa lunchkonsert heter. Den kommer från Kaipas album Solo från 1978. I början av sitt orgelsolo väver Max Lorentz in några toner från "Smoke on the Water" bara så att man precis uppfattar det.
Jag längtar redan efter nästa tillfälle att se Kaipa da Capo framträda och ser med stor tillförsikt fram emot det kommande skivsläppet i höst.