Norskan Ane Brun har nu bott i Sverige i 16 år. Hon flyttade faktiskt först till Uppsala där hon bodde ett år innan hon sedan flyttade till Stockholm. I kväll spelade hon för ett mer eller mindre fullsatt UKK.
Klockan 20 denna lördagkväll kliver den syntbaserade trion Wildhart upp på scenen. Deras spelning varar c:a 30 minuter men deras syntbaserade musik tilltalar mig inte nämnvärt. En paus följer innan kvällens huvudattraktion Ane Brun och sju medmusiker kliver upp på scenen.
Foto: Morgan Jansson
De börjar med "Hanging" som också är det första spåret från den senaste skivan "When I´m Free" som släpptes i höstas. Det är mycket effektfullt med snygga ljuspelare, på scenen, som under kvällen skiftar färg och ibland ser ut som adventsljusstakar. Ane Brun är klädd i en svart topp med en vit tunn cape samt vita beduinliknande byxor.
Hon rör sig över hela scenen i takt med musiken. Tredje numret "It all starts with one" är som en sorts galen tango. Musiken bygger ofta på mycket rytmer och de dubbla trummisarna förstärker rytmen under hela konserten.
Foto: Morgan Jansson
Vi bjuds även på en gästartist denna kväll, den talangfulla Frida Öhrn. Ane hyllar de kvinnor som en gång bland annat kämpade för kvinnors rösträtt sedan sjunger Ane och Frida en låt tillsammans. Jag hade velat höra mer av Frida som gärna hade kunnat vara förband. På tal om förbandet är de två tjejerna, Ylva Holmdahl och Josefin Runsteen från Wildhart också med som körsångerskor under konserten och Josefin Runsteen dessutom på diverse slagverk och violin.
De gör ett bra jobb tillsammans med de övriga musikerna som består av Tonbruket dvs. Dan Berglund på bas, Martin Hederos på keyboard och violin, Johan Lindström gitarr, pedal steel och keyboard samt Andreas Werliin på trummor. De är dessutom förstärkta av ytterligare en trummis, John Eriksson.
Foto: Morgan Jansson
När bandet sedan går av scenen så framför Ane själv, med akustik gitarr, en vacker och avskalad version av "All we want is love" som för mig blir en av kvällens höjdpunkter. Anes vackra och nyansrika röst framträder tydligare och hennes fingerspel på gitarren är förnämligt.
När hon lite senare ska framföra en av de få melodier hon skrivit på norska tillsammans med mycket vackert violinspel av Martin Hederos så börjar hennes röst krångla. Hon får börja om låten ett par gånger. Hon hostar och dricker vatten men får det sedan jobbigt resten av konserten. Hon får trots detta stående ovationer av publiken som förstår att hon kämpar.
Foto: Morgan Jansson
När sedan en hjälpreda ska ge henne en gitarr och sladden trasslar in sig i en belysningsramp på scenen så är Anes ord "Ett gig to remember och ni var här" Den andra halvan av konserten tycker jag annars att ljudet blir bättre och det förstärkta Tonbruket kommer igång riktigt bra med härligt rytmiskt spel, det känns tråkigt och orättvist att Anes röst sviker henne, den verkar helt enkelt överansträngd. Vilket inte minst märks i Beyoncés låt "Halo" som inte funkar alls ikväll.
Foto: Morgan Jansson
I helhet blir det ändå en fin kväll som hade kunnat varit ännu bättre om Anes röst hade hållit hela vägen. Publiken var i alla fall nöjd och klappade intensivt händerna åt en rörd Ane Brun som stod kvar en stund på scenen efter att de andra musikerna lämnat den och en del av publiken redan börjat lämna lokalen.
